Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairfax, 2. Thomas, of Cameron - Fair Head - Fair play - Fairuzabadi - Fairway - Faisabad - 1. Faisal ibn Husain (irakisk konung) - 2. Faisal II (irakisk konung) - Faiseur - Faistos - Fait accompli - Faites vos jeux - Faith and Order - Faithful, Emily
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAITHFULL
1649 men nedlade befälet, då statsrådet 1650
beslöt att sända en armé mot skottarna. Därpå levde
han i ro på sitt gods, tills 1659 kampen mellan
Monk och Lambert utbröt, då F. slöt sig till den
förre och därmed tryggade hans övervikt och
restaurationen. F. var ordf, i den beskickning från
underhuset, som erbjöd Karl II kronan, men
återvände därpå till privatlivet. — F. var en hederlig,
samvetsgrann och för vetenskapen intresserad man,
som krigare lugn och metodisk men ingen större
fältherrebegåvning och har därför — särsk. inför
eftervärlden — trängts helt i skuggan av
Crom-well. P.S.
Fair Head [fä’a hedd’], Irlands nordostligaste
udde på 55° 14’ n.br. och 6° 8’ v.lgd.
Fair play [fä’a pléi’], se Fair.
Fairuzaba’di, lexikograf, se al-Firuzabadi.
Fairway [fä’apei] (eng.), i motsats till rough
den jämna, särsk. behandlade (klippta) delen av
spelbanan vid golfspel.
Faisaba’d, indisk stad, se Fyzabad.
Faisal [fåi’-], irakiska konungar.
1) Faisal ibn Husain (1885—1933), son
till emir, efter 1916 konung, Husain ibn Ali
av Hidjaz, blev 1908 deputerad för Djidda i det
osmanska
parlamentet, sympatiserade
livligt med den hemliga
arabiska
nationaliströrelsen med
medelpunkt i Damaskus och
var en av ledarna för
de arabiska
autono-misterna i
parlamentet. Sedan fadern i
juni 1916 höjt
upprorsfanan mot Turkiet,
blevo F. och hans
bröder anförare för
dennes arabiska
styrkor. Redan i okt. 1916
trädde F. i förbindelse med T. E. Lawrence och
blev jämte denne den verklige ledaren för
befrielsekriget mot turkarna. 1917 utnämndes han
officiellt till överbefälhavare för den arabiska
armé, som i samverkan med engelsmännen under
general Allenby drev turkarna ut ur Palestina och
Syrien, gjorde 3/io sitt intåg i Damaskus och
etablerade sig där tills vidare med de allierades
medgivande i spetsen för en provisorisk
arabregering. För sin tapperhet, sin duglighet som
ledare, sin takt och stora förmåga att medla mellan
stridande intressen förvärvade F. stort anseende
och blev allmänt aktad bland araberna. Härtill
bidrog även hans härstamning i direkt nedstigande
led från profeten Muhammed. -— I
fredskonferen-sen i Paris 1919 deltog F. som delegat för sin
fader och arbetade där, biträdd av Lawrence,
förgäves för bl.a. Syriens självständighet som
ett arabiskt rike; detta förhindrades av Frankrike,
som fick Syrien som mandatområde, medan
England fick Irak. Då F. av en syrisk
nationalkon-gress valdes till konung i mars 1920, fördrevs
han redan i juli s.å. av franska trupper från
Damaskus. Med stöd av bl.a. W. Churchill,
Lawrence, Gertrude Bell och en stark arabisk opinion
utnämndes F. 1921 på Kairokonferensen till
sty
resman för det engelska mandatet Irak och valdes
s.å. genom referendum med 96 °/o av rösterna till
konung av Irak. Under sin tolvåriga regering
arbetade F. med framgång oförtrutet på att
konsolidera den nybildade staten och att höja den
kulturellt och ekonomiskt. Han var en utpräglad
statsmannabegåvning, hans stora förmåga att
utjämna motsättningar och samla nationen kring
sin person togs flitigt i anspråk, då stora
intressekonflikter av religiös, nationell och politisk natur
förefunnos. Genom upprepade allianstraktater med
England (1921, 1922 — ratificerad först 1924 —,
1926, 1927 och 1930), varvid F. genom personliga
besök i London verkade för förmånligare villkor,
tillerkändes Irak allt större självständighet,
förvaltningen övergick i irakiska händer, arabiska
blev det officiella språket, landet fick en inhemsk
armé m.m. Då Irak i okt. 1932 intogs i Nat. förb.,
upphörde det brittiska mandatet och landet blev
fullt självständigt, vilket bekräftades genom ett
officiellt besök av F. hos konung Georg i juni
1933. Ett möte 1930 mellan F. och Ibn Saud,
varunder gamla gränstvister bilades, etablerade
ett gott förhållande mellan Irak och Saud-Arabien.
F. avled hastigt 7A 1933 under ett besök i Schweiz.
Han efterträddes av sin son Ghazi. — Litt.: B.
Steuart Erskine, ”King F. of Iraq” (1933). Sa B.
2) Faisal II (f. 1935). F. efterträdde sin
fader konung Ghazi I, som omkom vid en bilolycka
1939. Under F:s minderårighet fungerar ett
re-gentskapsråd under ledning av hans morbror
emir Abdul Illah (Abd-al-Ilah).
Faiseur [fazö’r] (fra.), se Fäsör.
Faistos [fåi’-], grek. Faisto^, forntida stad på
Kreta, belägen på en bergshöjd nära öns sydkust,
berömd för sina storslagna rester från minoisk tid
(jfr Egeisk kultur, sp. 1280 f.). På en ort, som varit
bebodd sedan yngre stenåldern, grundades vid
mitten av mellanminoisk tid (o. 2000 f.Kr.) en
palatsanläggning av liknande art som det berömda
palatset i Knossos, men mindre och regelbundnare. Den
utgjordes av ett stort antal rum, grupperade kring
en rektangulär centralgård. Vid slutet av
mellanminoisk tid (o. 1600) byggdes palatset om och
förstördes efter första senminoiska periodens slut
(o. 1400). Palatset i F., som jämte Knossos är
den mest betydande anläggningen från den
mi-noiska kulturens glanstid, har 1900—34 utgrävts
av italienska arkeologer. Rika fynd ha gjorts, bl.a.
av skriftdokument. Minnet av det minoiska F.
levde kvar långt ner i grekisk tid och har satt
spår i litteraturen. I historisk tid var F. en
obetydlig småstad. Den förstördes i 2:a årh. f.Kr.
— Litt.: L. Pernier, ”11 palazzo minoico di Festos”,
i (1935)- K-H-
Fait accompli [fätt’ akåupli’] (fra.), fullbordat
faktum, avgjord sak.
Faites vos jeux [fätt’ vå zö’] (fra.), ”gör edra
insatser!”, ”satsa!”, av krupiärerna i spelbanker
brukad uppmaning vid rulettspel. Jfr Jeu.
Faith and Order [féi’b and å’da] (eng., tro och
författning), förk. av The World Conference on
Faith and Order, se Kyrkliga enhetssträvanden.
Faithfull [féi’bfol], E m i 1 y, engelsk
författarinna och filantrop (1835—95). I tidskr. ”The
Victoria Magazine” (grundad av F. 1863) och i
talrika föredrag i England och Amerika framträdde
— 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
