Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faithful, Emily - el-Faiyûm - Faizabad - Fajaker - Fajans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAIYUM
Egyptisk fajansflaska. Ägyptisches Museum, Berlin.
Fajansfat, ”Uppståndelsen”, av Baldassare Manara.
Faenza, 1535.
F. som en varm förespråkare för kvinnans rätt till
självständigt avlönat arbete. F. utgav en
välskriven psykologisk roman, ”Change upon change”
(1868).
el-Faiyüm [-o’m], provins och oas i Egypten,
se Faijum.
Faizaba’d, indisk stad, se Fyzabad.
Fajaker, grek, myt., se Faiaker.
Fajans [-jags’] (fra. faience, efter namnet på den
ital. staden Faenza), den grupp av keramiska
föremål, som är framställd av poröst lergods,
överdraget med ogenomskinlig vit tennglasyr.
Halvfajans kallas samma gods överdraget med
blyglasyr, som är genomskinlig. För att dölja
rågodsets naturliga yta och färg förses detta med en
tunn beläggning av upplöst massa, slicker, innan
glaseringen sker. Detta kallas engobering.
Mot den vanl. vita slickern anbringas dekoren. Den
till fajansmassa oftast använda lersorten är
mär-gelleran, som är starkt uppblandad med kolsyrad
kalk. Med denna lera blandas så en viss procent
fin sand el. pulveriserad kvarts och flinta,
beroende på graden av fethet. Formningen sker ant.
på drejskiva el. i gipsformar. Fajansföremål
brännas två gånger. Efter första gången,
rågodsbrän-ningen, skall godset vara hårt samt ha antagit en
färg, som varierar från gråbrunt och gulaktigt till
brunrött, beroende på massans järnhalt. Därefter
neddoppas föremålen i en vällingliknande
glasyrvätska, som efter torkningen förenas med godset
under glattbränningen, vilken sker vid en temp.
av 800—950°. Fastbrännes färgdekoren samtidigt
med glasyren, har man använt s.k. starkeldsfärger.
Brännes målningen fast vid mindre stark eld i
särskilda ugnar efter glattbränningen, bar man
använt muffelfärger. Tennglasyren består av
tenn-och blyoxid, sand el. kvarts, krita och ofta
fält-spat. Blyglasyren kan färgas t.ex. med kopparoxid
för grönt o.s.v.
Fajanskonstens ursprung får sökas i
Egypten flera tusen år f.Kr. Av fynd har man
kun
nat konstatera, att den redan o. 3,300 år f.Kr. nått
ett ur teknisk synpunkt framskridet stadium,
såväl vad massan som glasyren beträffar. Det
hittills tidigaste glasyrfyndet är en flisa av en vas
med kung Menes’ namn i violett mot grön botten.
Sin höjdpunkt nådde den under i8:e dynastien
(1580—1310 f.Kr.). Glasyren är alkalisk. I
Assy r i e n och Babylonien togs det glaserade
lergodset i stor utsträckning i bruk för
arkitektoniska ändamål (se färgpl. vid Babylonien).
Tempel- och slottsmurarna voro prydda med
relieferade, glaserade och i starka färger
hållna djur- och blomsterbårder. Här förekomma
såväl tenn- som blyglasyr. Konsten
fortplantades till Persien, varifrån den under
medeltiden genom araberna spreds till Europa, först
Spanien, där de vid 1000-talets slut
inträngande morerna utvecklade densamma till den ur
skönhetssynpunkt synnerligen förnäma
spanskmoriska f. med sin metallglänsande s.k.
lysterglasyr. Så länge som islamiternas välde
varade, bedrevs denna konst men hade mot slutet
förlorat sin betydelse och konstnärliga halt.
Fajanskonstens centrum hade under tiden
överflyttats till Italien via Baleariska öarna,
närmast Mallorca, varav namnet majolika. Här
var det Faenza, som vid 1400-talets slut blev
ledande inom fajanskonsten. Dess tongivande fabrik
under 1500-talet var Casa Pirota. Andra
betydande tillverkningsorter voro Caffagiolo, Siena,
Ur-bino m.fl. I samband med renässansens
fajanskonst i Italien böra också nämnas Luca della
Rob-bia (1399—1482) och hans brorson Andrea (1432
—1528) med sin skulpturkonst. Den förre har väl
ej uppfunnit men förbättrat tennglasyren. Den
franska fajanskonsten är knuten bl.a. till Rouen,
Nevers, Marseille och Paris, varest
Frankrikes främste fajanskonstnär, Bernard Palissy,
under 1500-talet verkade. Hans tidigare tillverkning
kännetecknas av de starkt realistiska djur- och
växtornamenten i relief, sedermera av ornamen-
— 119 —
— 120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
