Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fajans - Fajans, Kasimir - Fajum - Fakir - Fakiren - Fakolit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAKOLIT
tella bårder med bladslingor och maskaroner och
i centrum en figurkomposition. Under 1500-talets
senare hälft övergick man i Nederländerna
till användning av tennglasyr och upptog
samtidigt den italienska majolikakonsten. Redan 1512
skall genom en italienare, Guido di Savino, f. ha
införts i Antwerpen. Flera mindre fabriker
anla-des i Holland, men den mest kända, Delft-fabriken,
grundades först 1584. Under dess första
verksamhet var det huvudsaki. italienska och franska
inflytanden, som gjorde sig gällande i dekoren. Den
efter Ostindiska kompaniets bildande 1602
livliga förbindelsen med Östasien tillförde fabriken en
rik motivkrets härifrån. Jämsides med denna gick
en mera nationellt betonad med bl.a. sjöstycken.
Till Hollands mest kända fajansmakare hör
familjen Pynacker. Den holländska
fajanstillverkningen har haft stor betydelse för det övriga
Europa. Även i Tyskland bedrevs en ivrig
fajanstillverkning, t.ex. i Berlin, Hanau, Ansbach,
Hamburg. Den senare fabrikens alster tillhöra
numera de stora sällsyntheterna på
konstmarknaden. England har framför allt varit
finfajans-tillverkningens land. Det största namnet är Jos.
Wedgwood (1730—95), som i ornamentiken står
på klassisk grund och experimenterade med
olika massor. Mera kända fabriker äro
Stoke-upon-Trent och Bristol. — Betr. Ryssland
är den bäst kända fabriken den i Reval,
grundad 1780 av apotekare C. Chr. Fick från
Stral-sund (d. 1792). Dess produkter, som äro ganska
sällsynta, förete huvudsakligen influenser från
Tyskland och Holland. — Danmarks
fajanstillverkning koncentrerade sig huvudsaki. till
Köpenhamn, som hade flera mindre fabriker, t.ex. den
vid Store Kongensgade. — Fajanskonstens
utövande i Sverige förskriver sig från 1726, då
Rörstrandsfabriken grundades; det var ett par
tyskar, Wolff och Hunger, som med mindre lyckat
resultat hade hand om starten. Den förste svenske
verkmästaren var A. Fahlström. Motivvalet vid
dekoreringen var i början i huvudsak påverkat
från Delft och Kina direkt el. via Frankrike. Vid
1740-talets mitt uppstodo rent nationella motiv,
t.ex. nordstjärnemönstret, vapensköldar, det
rehns-ka mönstret och blomsterorneringen. Dekoren är
under den första tiden enbart blå. Sedermera
kommer polykromien. 1800-talet medförde en ökad
tillverkning men icke större konstnärlighet. 1926
flyttades fabriken till Göteborg. Den andra större
svenska fabriken är Marieberg, grundad 1758 av
J. Ehrenreich. Såväl under dennes som
senare under Berthevins och Stens ledarskap
utvecklade fabriken en hög konstnärlig alstring. Det var
rokokon, som satte sin prägel på föremålens form
och dekoration. Karakteristiska pjäser för
Marieberg äro de s.k. terrass- och kaninvaserna samt
den rika figurskulpturen. En ofta förekommande
färg är den röda; tonad i rödgredelint. Under
Stens sista år tillverkades även flintporslin.
Fabrikens verksamhet upphörde på 1780-talet. Andra
mindre svenska fabriker under 1700-talet äro
Stralsund, Sölvesborg, Pålsjö vid Hälsingborg och
Ulvsunda. Senare anlagd är Gustavsberg. Den
svenska fajanskonsten fick ett storartat uppsving
på 1920-talet genom att konstnärer knötos till
fabrikerna, ss. W. Kåge (Gustavsberg), A. C:son
Figurin av fajans. Reval. Kulturhist. museet i Lund.
Percy (Gävle) och G Nylund (Rörstrand). Se
Vackrare vardagsvara. — Litt.: E. Hannover,
”Keramisk handbok” (1919—24); A. Bæckström,
”Rörstrand” (1930); A. ögaard, ”Fajansfabriken
i Store Kongensgade” (1936); C. Hernmarck,
”Marieberg” (1946); C. H. de Jonge,
”Oud-Nederlandsche majolica en Delftsch aardewerk”
(1947). IV.Kln.
Fajans, K a s i m i r, polsk-tysk kemist (f. 1887),
fil. dr i Heidelberg 1910, doc. vid tekniska högsk.
i Karlsruhe 1913, e.o. prof, vid univ. i München
1917, prof, där 1925—34. F. har jämte Soddy
uppställt den s.k. förskjutningslagen. Han har
utg. skrifter behandlande bl.a. radioaktivitet,
termokemi, fotokemi, lösningars teori, molekyl- och
kristallbyggnadsteori samt isotopa grundämnen.
Fajum [-o’m], provins och oas i Egypten, se
Faijum.
Faki’r (arab, fakir, plur. fukarä’j, urspr. fattig,
behövande i materiellt el. andligt avseende,
betecknar i Koranen människan i förhållande till
Allah (sura 35:16) och användes numera inom
arabiskt språkområde spec. om tiggarmunkar
(der-vischer). I europeisk litteratur betecknar f.
emellertid även en icke muhammedansk indisk asket,
yogi, och olika slags självplågare, trollkarlar och
akrobater (bild se sp. 123). — Litt.: R. Schmidt,
”Fakire und Fakirtum” (1908).
Fakiren, se Falstaff, fakir.
Fakoli’t, geol., konkav-konvex massa av intrusiv
— 121 —
— 122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
