Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fakir - Fakolit - Fakse - Faksekalk, korallkalksten - Faksimile, facsimile, faksimil - Fakta - Fakticitet - Faktion - Faktis - Faktisk - Faktitiv - Faktor - Faktoranalys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAKSE
Indisk fakir på spikbädd.
bergart, som trängt in mellan veckade lager i en
synklinal el. antiklinal.
Fakse, industrisamhälle på s. Själland, 5 km
innanför Fakse Bugt; 1,924 inv. (1945). F., som
är ett stadsliknande samhälle, har Danmarks
största kalkstensbrott (jfr Faksekalk). F:s hamnort är
Fakse Ladeplads (1,612 inv.) med havsbad.
Faksekalk, korallkalksten, geol.,
facies-typ inom yngsta kritan, danien, i Danmark (bl.a.
vid typlokalen Fakse) och s.v. Skåne. F., som i
huvudsak består av korallfragment med
mellan-massa av fint kalkstoft och som saknar flinta,
uppträder som revlinser i den skiktade lagerserien
Faksim’ile, facsimile (nylat., av lat. fac’
sim’ile, gör lika!), även f a k s i m i’l, i minsta
enskildheter trogen avbildning av skrift, tryck o.d.;
även: stämpel för avtryck av namnteckning. —
Verb: f a k s i m i 1 e’r a.
Fakta, plur. av faktum*.
Fakticite’t, egenskapen att vara faktisk*.
Faktio’n (lat. faRtio), särsk. förr: meningsgrupp,
parti (i sht politiskt).
Faktis, kautschuksurrogat, som framställes
genom att behandla oljor med svavelklorur vid låg
temp. (vit f.) el. med svavel vid hög temp. (svart
f.). F. användes som tillsatsämne till kautschuk.
Faktisk, som är ett faktum*; verklig, reell. —
Subst.: f a k t i c i t e’t.
Fak’titiv [el. -ti’v], språkv., se Kausativ.
Faktor (lat. factor, av fac’ere, göra, verkställa),
driftsledare för ett tryckeri, grafisk anstalt o.d., i
vissa trakter även om uppsyningsman,
verkmästare o.d., förr i allmännare användning (se nedan);
kraftigt medverkande omständighet, viktig
beståndsdel (en överförd användning av den
matematiska termen, se nedan).
1) Handelsv. F. betecknade urspr. person, som
företrädde handelshus (vanl. i annat land) och för
dess räkning avslutade affärer. F. motsvarade
alltså nutida kommissionärer och agenter och
fö-rekommo särsk. under de gamla italienska
handelsstädernas blomstringstid. Senare brukades
uttrycket även om furstars och staters ombud på
större handelsplatser. De sistn., vanl. kallade
handels- el. kommersefaktorer, hade i
uppgift att befrämja det egna landets
handelsförbindelser med ett främmande land, framför allt
genom inrapportering av marknadsförhållanden.
Dessa f. kunna således sägas i viss mån
motsvara vår tids konsuler. Sverige använde under
1600-talet kommersefaktorer, särsk. i Rysslands
större städer. F. brukades i äldre tid också som
benämning för vissa högre finansämbetsmän i
inrikestjänst. Med f. menades även föreståndare
för verkstad (s.k. faktori*); en kvarleva
härav kvarstår ännu i nuv. betydelsen driftsledare
för tryckeri. Vh.
2) Matem., de i en produkt ab ingående talen
el. storheterna a och b.
3) Arftl., se Anlag 1) och Ärftlighet.
Faktoranalys. 1) Psykol. F. el. f a k t o r
psykologi. Intelligenstestningarna, som fingo sitt
genombrott under 1900-talets första decennium,
gåvo ny inriktning åt spekulationerna kring
intelligensens struktur och väsen. Genom att använda
test av olika typ avsåg man att pröva olika
förmågor och övergick sedan till att beräkna
korrelationen mellan dessa olika test. Genom en
därefter företagen korrelationsanalys har man
ansett sig kunna deducera fram olika faktorer,
som konstituera intelligensen, och genom
konstruerande av särskilda testskalor bli i stånd att
med matematisk-statistiska metoder påvisa olika
arter av begåvning. — Banbrytare för det
faktorpsykologiska betraktelsesättet var den engelske
psykologen C. Spearman, vilken med hjälp av
tetradanalys noga bearbetade sitt
intelligenstestmaterial. Därvid ansåg han sig kunna fastslå,
att intelligensen är uppbyggd av en allmän
g-(general-)faktor och en mängd speciella s-
(specifika) faktorer, av vilka någon medverkar vid
varje slag av intelligensprestation. Denna s.k.
tvåfaktorteori har med förfinade
matematisk-statistiska metoder (multipel f.) kritiskt
prövats av amerikanen L. L. Thurstone, vilken
icke ansett sig kunna verifiera Spearmans
resultat utan hävdar, att intelligensen är uppbyggd
av en mängd gruppfaktorer, olika för
skilda förmågor, ss. språklig, matematisk,
analytisk o.s.v. I den stora debatten kring dessa båda
teorier ha särsk. de båda engelska forskarna C.
Burt och G. H. Thomson, fastän med något
olika motivering, intagit en förmedlande
ståndpunkt genom sitt påvisande, att åtskilliga
faktorer till sådan grad överensstämma, att det finns
skäl för antagandet, att de ha en gemensam
bakgrund, närmast av samma karaktär som
Spearmans g-faktor. — I Sverige har under det
sista decenniet rått en livlig debatt om f:s värde
och tillämpning, varvid vägande inlägg gjorts
av John Elmgren och doc. Gösta Ekman. —
Den faktoranalytiska metoden har varit särsk.
framgångsrik, då den byggt på
matematisk-statistiska beräkningar, men ofta har denna
teoretiska påbyggnad tillvunnit sig intresse på
bekostnad av det psykologiska primärmaterialet. En
annan begränsning hos f. är, att den har relativt
små möjligheter att karakterisera den enskilde
individens intellektuella resurser. F. har dock
varit av stort värde för intelligensforskningens
teori och intelligensmätningens praxis, därigenom
att den skapat möjligheter för undersökning, i vad
mån ett test prövar allmänintelligensen el. mera
speciella begåvningsfaktorer. — Burt o.a.
forskare ha även försökt tillämpa de faktoranalytiska
metoderna på karakterologiska test, men med
ganska liten framgång, eftersom detta slags test
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
