Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falaris - Falb, Rudolf - Falbala - Falband - Falbe-Hansen, 1. Vigand - Falbe-Hansen, 2. Ida - Falbolan, farbolan - Falbygden - Falcão, Christovão - Falcaria - Falcatus - Falck, Johan (industriman) - Falck, Johan Peter (Ivan Petrovitj, botanist) - Falck, Anders - Falck, 1. August (skådespelare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALCK
ligen en reminiscens av den kartagiska
moloks-kulten. Däremot framställde den bekante
skriftställaren Lukianos (2:a årh. e.Kr.) F. som en
i stort sett förtjänstfull härskare, och som
sådan framstår han även i en rad brev, som
traderats från antiken under hans namn. Att dessa
brev icke ha med den verklige F. att göra,
bevisades av R. Bentley* i en berömd avhandling. K.H.
Falb [falp], Rudolf, tysk skriftställare (1838
—1903), spelade under sin livstid en viss roll som
”väderleksprofet”, i det han med växlande
träffsäkerhet på grunder, som icke äro el. voro
vetenskapligt antagbara, förutsade väderleken. Även i
Sverige vunno hans förutsägelser en viss tilltro.
Falbala’ (fra.), se Falbolan.
Falband, geol., bandformig malmimpregnation i
kristalliniska skiffrar, huvudsaki. bestående av
sul-fider, ss. bly-, silver- och koboltglans,
zinkblän-de, koppar-, svavel- och magnetkis; äger endast
ringa ekonomisk betydelse. Benämningen f.
härstammar från Kongsbergs silvergruvor i Norge.
Falbe-Hansen. 1) Vigand Andreas F., dansk
nationalekonom och statistiker (1841—1932), chef
för statens statistiska byrå 1873—77 och 1902—04,
prof, vid Köpenhamns univ. 1877—1902, sedan
1893 knuten till försäkringsbolaget Danmark, åt
vilket han småningom kom att helt ägna sina
krafter, från 1913 som överdir. F. tillhörde
Fol-ketinget 1881—84 och Landstinget 1909—18, där
han verkade som fri högerman. Till sin
ekonomiska uppfattning var han till en början starkt
påverkad av den klassiska liberalismen men fick
efter studieresor i England och Amerika den
uppfattningen, att liberalismen icke innebar en
tillfredsställande lösning på tidens sociala frågor.
Bland hans arbeten märkas hans analys av
prisernas och arbetslönens historia i Danmark
sedan 1400-talet (1869), ”Stavnbaandslösningen og
Landboreformerne set fra Nationalökonomiens
Standpunkt” (2 bd, 1888—89) samt
”Finansviden-skab” (2 bd, 1894—96). Jämte W. Scharling utgav
F. ”Danmarks Statistik” (1878—91). T.Er.
2) I d a F., den föreg:s syster, författarinna
(1849—1922), fil. mag. 1890, lärarinna i nordiska
språk och litteratur vid statens högre
lärarinneseminarium o.a. högre skolor i Köpenhamn. För
kännedomen om Sveriges litteratur och språk
arbetade F. dels i undervisningen, dels genom att
till danska översätta svenska förf., t.ex. Selma
Lagerlöf; vidare utgav hon (jämte O. Thyregod)
”Svenske Forfattere i Udvalg” (1907—08) samt
”Svensk-dansk-norsk Ordbog” (1911—12).
Falbola’n, även f a r b o 1 a n (Ity. falbelan, eng.
och fra. falbala, ital. falbalå o.s.v., av ovisst
ursprung), veckad el. rynkad garnering på
klädedräkt, men även på sängkappor o.d., särsk. under
1700-talet.
Falbygden (av fsv. fala, slätt, se Falköping, sp.
159), F a 1 a n, den till största delen på
kambro-siluriska lager vilande slätten s. om Billingen;
Västergötlands bördigaste och äldsta kulturbygd, rik
på fornlämningar. Jfr Västergötland. — Litt.:
”Falbygden” (1927 f f.); I. Lundahl, ”F:s by- och
gårdnamn” (1927); G. Lindgren, ”F. och dess närmaste
omgivning vid 1600-talets mitt” (1939).
Falcäo [falkeot)’], Christoväo, portugisisk
författare (1512?—53?). F., som var verksam som
SU 9. — 229 —
5 — Red. avsl. SA 48.
diplomat, upplevde en olycklig kärlekshistoria,
som inspirerade honom till en rad lyriska dikter
och eklogen ”Chrisfal”, vilken senare enl. någras
åsikt skulle vara skriven av Bernardim Ribeiro,
F:s vän och litterära mönster. ”Obras de C. F.”
(1883).
Falca’ria, bot., se Skärfloksläktet.
Falca’tus, -a, -um (lat., skärformig), artnamn på
växter med skärformigt böjda blad, frukter o.s.v.
och på djur med liknande vingar, fjädrar el. andra
organ.
Falck, Johan, industri- och affärsman (1665
—1742), var urspr. spannmålshandlare men
övertog 1698 ett bryggeri nära Skanstull i
Stockholm, vilket han upparbetade till en för tiden
anmärkningsvärd storlek. Han blev den förste
svenske ”storbryggaren” och provianterade bl.a.
flottan med öl. 1726—27 var han medl. av
borgarståndet och dess representant i sekreta utskottet.
Falck, Johan Peter, botanist (1732—74),
student i Uppsala 1761 och där Linnés lärjunge,
på Linnés rekommendation intendent för
livmedikus C. F. Kruses naturaliekabinett i S:t
Petersburg, där han kallade sig Ivan Petrovitj.
1765 blev han prof, i medicin och botanik vid
Col-legium medicum och intendent för trädgården i
S:t Petersburg. Från 1768 till sin död deltog han
i en stor rysk exp., som skulle genomforska
riket. På hemvägen blev han sjuk och tog i
sinnessjukdom sitt liv i Kasan. 1772 blev han,
sig själv ovetande, av Linné promoverad till med.
hedersdr vid Uppsala univ. F:s anteckningar från
resorna utgavs i Petersburg, ”Beyträge zur
topo-graphischen Kenntniss des Russischen Reichs” (3
bd, 1785—86). Bz.
Falck, Anders, skolman och astronom (1740
—96), disputerade 1766 i Uppsala på avh. ”De
va-riatione situs fixarum”, konrektor vid Skara
läroverk 1780, rektor där 1793, publicerade i
Veten-skapsakad:s handlingar observationer på sol- och
månförmörkelser samt Merkurius-passager,
utförda vid ett av F. uppfört privat observatorium i
Skara, till vilket instrument erhållits av
War-gentin.
Falck. 1) Pehr Johan August F.,
skådespelare, regissör (1843—1908). F. började sin
teaterbana 1865 i den då till teater apterade
”Da-vidsons norra paviljong” vid Drottninggatan i
Stockholm. Sedan var han 3 år knuten till olika
ambulerande sällskap och 1869—70 till Mindre
teatern i Stockholm. Hösten 1870 blev han
anställd hos Wilhelm Åhman, hos vilken han
kvar-stannade, tills dennes sällskap fyra år senare
upplöstes, då en stor del därav och däribland F.
som regissör och skådespelare övergick till den
ensemble, som E. Stjernström då samlat kring
sig för den nybyggda Nya teatern i Stockholm.
Vid denna scen kvarstod han under olika
direktioner som skådespelare, 2:e regissör, sekr. och
ekonom till våren 1887. Under följ, spelår var
han en av ledarna för en association, som då
förhyrde teatern. 1888—1907 var F. kamrerare
vid Dramatiska teatern. — På scenen tillhörde F.
den komiska genren. Sålunda spelade han roller
som Pihlén i ”Det skadar inte”, Knipperdollingk
i ”Mäster Olof” och borgmästaren i ”Lycko-Pers
— 130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
