Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falang - Falangen - Falangen, Spanska - Falangstär, falang - Falaris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALANGEN
Falaise vid Étretat, Normandie.
blott små mellanrum mellan de olika avd., så att
hela slagordningen bildade en enhet. Djupet
växlade men var oftast 8 led, ytterst sällan mindre,
i den makedoniska vanl. mera. En dylik f. av tätt
slutna spjutbärare utvecklade i frontal strid en
nästan oemotståndlig kraft. För flankanfall var
den däremot mycket känslig, och den råkade
under framryckning lätt i oordning samt var därför
blott användbar på jämn mark. Romarna använde
under ett tidigare skede också f. men övergingo
snart till den smidigare manipulartaktiken*, och i
kampen mot denna dukade de hellenistiska
staternas f. under. PS.
3) Sociolog., se Falangstär.
Falang’en, en sammanslutning av moderna
svenska konstnärer, vilken f.g. framträdde med en
utställning i Liljewalchs konsthall i Stockholm
hösten 1922. Dess stomme utgjordes av den från
Matisse utgående genombrottsgenerationen från
och efter 1909. F., som representerade flera
moderna riktningar från intim realism och naivism
till expressionism, räknade 17 målare och en
skulptör: Leander Engström, Arvid Fougstedt,
Nils Dardel, Einar Jolin, Otte Sköld, Birger
Si-monsson, Arthur C:son Percy, Carl Ryd, Gideon
Börje, Hilding Linnquist, Vera Nilsson, Sigfrid
Ullman, Torsten Palm, Gunnar Svensson, Axel
Nilsson, Frithjof Schüldt och Erik Hallström
samt skulptören Nils Möllerberg. — Litt.: K.
Fåhræus, ”F.” (i ”Ord och bild”, 1925). K.E.S.
Falan’gen, Spanska f., spa. Falange
espa-nola, statspartiet i general F. Francos regim,
grundades 1933 som en fascistisk
kamporganisation av J. A. Primo de Rivera, son till
diktatorn M. Primo de Rivera. I april 1937 sam-
manslöt Franco de olika elementen i
upprors-rörelsen mot republiken till ett enda politiskt
parti, Falange espanola tradicionalista y de las
juntas de ofensiva nacional-sindicalista {F.E.T. y
de las J.O.N.S.), som förenade traditionalister
(monarkister och karlister el. requetés) och
fa-scister. F:s ursprungliga program bibehölls
väsentligen och blev grundvalen för en autoritär
och korporativ ny författning, till vilken den
italienska fascismen tagits som främsta förebild,
anpassad efter spanska förhållanden. Franco
(kallad el Caudillo, ledaren) är ledare för f., som har
två huvudorgan: Nationalrådet (Consejo nacional)
med o. 100 medl., utnämnda av Franco el.
självskrivna i egenskap av chefer för korporationer
och andra institutioner, samt Politiska juntan
{Junta politica), som bl.a. utgör bindeled mellan
parti och stat och vars generalsekr. urspr. ägde
stora befogenheter. När krigslyckan började svika
axelmakterna och Spanien intog en alltmer
försiktig hållning, minskades f:s inflytande
(partimilisen upplöstes 1943). Denna tendens har
fortsatt efter 2:a världskriget, i samband med att
regimen i viss grad modifierats, varvid katolska,
militära och traditionellt präglade politiska
kretsar åter kunna göra sig mera gällande. S.Br.
Falangstä’r (fra. phalanstèré), falang, termer,
använda av den franske socialisten Fourier* vid
skildringen av hans tilltänkta framtidssamhälle.
FaFaris (grek.; lat. Phal’aris), envåldshärskare i
Akragas på Sicilien (o. 560 f.Kr.), störtades efter
en 16-årig regering. I den vanliga traditionen
framställes F. som ett odjur av grymhet, som
bl.a. stekte sina motståndare till döds i en
koppartjur. Bakom denna legend ligger säker-
— 127 —
— 128 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
