Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fale Bure - Falémé - Falerii - Falernervin - Faleron - Falerts - Falerum - Falerz, falerts - Falguière, Alexandre - Falieri (Faliero), Marino - Faliron - Falisker - Falk (kanon) - Falk - Falk, 1. Erik (biskop) - Falk, 2. Bengt - Falk, släkt - Falk, 1. Herman - Falk, 2. Hugo - Falk, 3. Herman - Falk, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALÉMÉ
stensinskrift, som Johan Bure lärt känna, samt
samme persons fantasirika konstruktion häröver.
J. Bure sökte därmed skaffa åt sig själv förnämare
svenska anor, än någon i hans samtid kunde
uppvisa. — Litt.: L. Bygdén, ”Om ursprunget till den
historiska mythen om F.” (i ”Samlaren”, 1890). B.
Falémé [-me’], vänsterbiflod till Sénégal i
Franska Västafrika, upprinner i Fouta-Djallon och
mynnar ovanför Bakel i kolonien Sénégal; c:a 400 km
lång.
Faler’ii, antik stad och fästning i Etrurien, nuv.
Civita Castellana (c:a 35 km n. om Rom), med en
icke etruskisk befolkning (f a 1 i s k e r). F. bjöd
romarna långvarigt motstånd och anslöt sig flera
gånger till Roms fiender. 241 f.Kr. tvangs staden
att ge sig, och invånarna flyttades till en
nygrundad stad Falerii nm/i, 6 km åt n.v. Under
medeltiden återvände befolkningen till den gamla
staden. Av båda städerna finnas betydande
lämningar.
Faler’nervin (lat. falePnum vinum}, ett av antikens
högst uppskattade viner, odlades i Ager Falernus,
särsk. trakten mellan floderna Vulturnus och
Sa-vo. Det stod högst i anseende under tiden omkr.
Kr.f., då det prisades av bl.a. Horatius, men synes
under Plinius d.ä:s tid i uppskattning ha stått
tillbaka för vinerna från Ager Statanus. De nuv.
italienska vinerna falerno rosso och falerno bianco
äro lätta, röda och vita viner av ganska enkel
kvalitet.
FaKeron, nygrek. Fal’iron, ort och hamn vid
den öppna bukten s. om Aten mellan Kap Kolias
och Pireus. F. var Atens äldsta landningsplats,
som övergavs, då Pireus anlades. Av det antika F.
finnas blott få spår. F. är numera en välbyggd
villaförstad till Aten med ett mycket besökt havsbad.
Falerts, miner., se Falerz.
Falerum, stationssamhälle i Gärdserums sn i n.
Kalmar län, vid järnvägen Norsholm—Västervik
13 km s.ö. om Åtvidaberg; 492 inv. (1946). Här
finnas pappersbruk (anlagt 1815) och ullspinneri,
båda tillhörande ab. Mariedahls bruk
(aktiekapital 40,000 kr), tegelbruk, lerkärlstillverkning och
snickerifabriker.
FaTerz [-ts], falerts (ty. Fahlerz, till fahl, grå
[jfr sv. falna och falaska], och Erz, malm), miner.,
reguljärt-tetraedriskt kristalliserande sulfosalter,
sulfarseniter och sulfantimoniter av koppar, ofta
silver-, zink- el. järnhaltiga, stundom
kvicksilverhaltiga. F. har metallartad glans, vanl. grå färg
och svart streck samt ringa hårdhet. F.
uppträder i gångar och har sedan gammalt brutits
som malm, bl.a. i Harz, Thüringen, Böhmen,
Transsylvanien och Cornwall. Anmärkningsvärda
fyndigheter finnas i Nevada och North Carolina
samt i Mellan- och Sydamerika. Hdg.
Falguière [-gjä’r], Jean Alexandre, fransk
konstnär (1831—1900), vann på 1867 års salong
stor framgång med sin staty av den unge
martyren Tarcisius. F:s monumentalplastik blir ofta
enformig, medan däremot hans energiska
livfullhet kommer till sin rätt i porträtten, bildhuggaren
Paul Dubois (Glyptoteket, Köpenhamn), Rodin,
Ernest Renan (Collège de France). Han var även
verksam som målare. F. är representerad i
Nationalmuseum, Stockholm.
Falie’ri (Fal ier o), Marino, venetiansk
doge (1279—1355). F. deltog med utmärkelse i
sjökrigen mellan Venedig och Genua och erövrade
1346 Zara i Dalmatien efter att ha besegrat Ludvig
I av Ungern. 1354 vald till doge sökte han krossa
den venetianska aristokratiens makt och öka sin
egen, men hans planer röjdes och han själv blev
avrättad. Hans öde har med romantiska
utsmyckningar behandlats bl.a. av Byron och i en opera
av Donizetti.
FaKiron, se Faleron.
Falis’ker (lat. Falis’ci), antikt folk av italisk
härkomst, nära besläktat med latinarna. Deras
huvudstad var Falerii. Kulturellt voro f. starkt påverkade
av etruskerna. Deras språk är känt genom en del
inskrifter.
Falk, enl. Karl V:s artillerisystem en 6 Va-pundig
kanon med 2,8 kg kulvikt, 9,9 cm kaliber, 3 m
eld-rörslängd. Jfr Falkon.
Falk, se Falksläktet.
Falk. 1) E r i k F., biskop (d. 1569). Efter
studier i utlandet (mag. i Wittenberg) blev F. 1518
prof, i Uppsala. En tid hovpredikant hos Gustav
Vasa blev han 1547 biskop i Skara och därefter
från 1558 i Linköping. 1561 var han medl. av Erik
XIV:s beskickning till Moskva.
2) Bengt F., den föreg:s son, krigare (1540
—1600), tillhörde Sigismunds anhängare och blev
halshuggen vid ”Linköpings blodbad” 1600.
Falk, släkt, stammande från kaptenen Petter
F. (d. 1759), ägare av Risäter, N. Råda sn,
Värmland.
1) Herman Adolf F., hovjägmästare (1785
—1865), 1808 fänrik vid Nerike-Vermlands reg.,
deltog i fälttåget mot Norge 1808—09, erhöll
avsked från militärtjänsten 1812, var
överjägmästare i Värmlands län 1816—65, utnämnd till
hovjägmästare 1823. F. var en av de skickligaste
björnjägare Sverige ägt. Under de talrika rovdjursjakter,
som han under sin tjänstetid anordnade, lär han
själv ha fällt över 100 björnar. I ”Underrättelser
om de i Wermeland bruklige björnskall” (1819, 2
uppl. 1828) har F. skildrat sina iakttagelser om
björnen och björnjakten och lämnar där flera för
den tiden nya upplysningar om björnens liv. F.
har verksamt bidragit till införande av en
förbättrad jaktvård och en ändamålsenlig
jaktlagstiftning i Sverige. F.A.Bn.
2) H u g o F., den föreg:s sonson, författare
(1862—1925), kapten vid Värmlands reg. 1903,
utgav på sin tid livligt uppskattade pojk- och
äventyrsböcker, ”Gösta Svärdfält och båtsman
Våghals” (1898) m.fl.
3) Herman Otto F., den föreg:s kusin (1869
—1919), led. av Justitiedep:s lagavd. 1911,
byråchef där 1914, regeringsråd 1916, konsultativt
statsråd i C. Swartz’ ministär 1917. F. anlitades
mycket i lagstiftningsarbetet (förslag till lagar
om icke-ekonomiska föreningar och fromma
stiftelser 1903, tillsättning av prästerliga tjänster
1907, expropriation 1910). 1917 blev F. led. av
processkommissionen och 1919 dess ordf.
Falk, August Wilhelm, skolman (1861—1935),
fil. dr 1893, lärare i matematik och fysik vid
olika lärov. i Stockholm 1888—98, lärare i
mate
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
