Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falk, Erling - Falkar - Falkartade rovfåglar, falkfåglar - Falkberget, Johan - Falke, 1. Jakob von - Falke, 2. Gustav - Falke, 3. Otto von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKE
och Clartéorganisationen att kämpa för sina idéer,
varvid han utövade inflytande även i Sverige och
Danmark. Han var den drivande kraften vid
grundandet av det socialistiska Fram forlag och
utövade inflytande på utformandet av
uppslagsverket ”Arbeidernes leksikon” (1932—36). Han
översatte bl.a. Karl Marx’ ”Das Kapital” (1931—34)
och tal av J. Stalin och utg. ”Hvad er marxisme”
(1937). F- dog i Stockholm. — Litt.: H. Krog,
”Meninger” (1947). E
Falkar, underfam. av fam. falkartade rovfåglar,
se Falksläktet.
Falkartade rovfåglar, falkfåglar,
Falco’m-dae, fam. av underordn. dagrovfåglar, uppdelad i
underfam. falkar och gamfalkar.
Falkberget, Johan Peter, norsk författare (f.
1879). F., som föddes i Nordre Rugeldalen som
son till en småbrukare och gruvarbetare i Röros,
hade en hård och slitsam barndom. Åtta år
gammal började han arbeta i gruvan Christianus Sextus
och fortsatte därmed till 1906, då han gav sig
in i journalistiken; han var 1906—07 red. för
”Ny-brot” i Ålesund, 1908 för ”Smaalenenes
socialdemokrat”. Han
uppträdde samtidigt ivrigt
som socialistisk
agitator. 1922 övertog
han fädernegården i
Rugeldalen men
bosatte sig snart på sina
morföräldrars gård i
samma trakt. Han har
flitigt deltagit i sin
hemkommuns politiska
liv; 1931—33 var han
led. av Stortinget som
representant för
Ar-beiderpartiet. F.
gjorde en viktig insats, när
gruvdriften i Röros moderniserades, och han är
sedan 1937 v. ordf, i styrelsen för a/s Röros
kobberverk; 1938 uppkallades en gruvgång efter
honom. — Redan under tonåren började F.
publicera artiklar och skisser i pressen om livet i
sin bygd; 1901 gav han ut den lilla boken ”Mod lys
og grav”, 1902 kom ”Når livskvelden kjem”. Han
debuterade på allvar 1906 med ”Hauk Uglevatn”
och slog 1907 igenom med novellsamlingen ”Svarte
fjelde” (sv. övers. 1911), som följdes av en lång
rad böcker med fränt realistiska skildringar ur
folklivet, alla färgade av en romantisk känsla,
icke minst märkbar i ett starkt och färgrikt
natursvärmeri, ”Mineskud” (1908), ”Ved den evige sne”
(s.å.; sv. övers. 1920), ”Urtidsnat” (1909; sv. övers.
1911), ”Fakkelbrand” (s.å.), ”Vargfjeldet” (1910;
sv. övers. 1912), ”Fimbulvinter” (1911; sv. övers.
1920), ”Jutulhistorier” (1913), ”Helleristninger”
(1916). F:s ursprungliga, folkligt naiva
berättar-förmåga flödade rikt i ”Eli Sjursdotter” (1913; sv.
övers. 1914), fantasifull och stämningsrik, ”Sol”
(1918; sv. övers. 1930), en historia från 1600-talet,
”Björneskyttern” (1919; sv. övers, s.å.) och ”Bör
Börson jr” (1920; sv. övers, s.å.), en festligt
hu-moristik satir över en lantlig uppkomling under
1 :a världskriget. F. skrev emellertid även några
romaner med djupare psykologi och ett mörkare
kynne: ”Brændoffer” (1918; sv. övers, s.å.), en
intensivt känd teckning av hårda människoöden
under industrialismens första tid i Norge, ”Lisbeth
paa Jarnfjeld” (1915; sv. övers. 1916), en mörk
äktenskapshistoria, bestämd av motsättningen
mellan fjällmänniskorna och bygdemänniskorna, och
”Den fjerde nattevakt” (1923; sv. övers. 1924), en
inträngande psykologisk skildring av en prästs
upplevelser och erfarenheter i gruvstaden under
början av förra seklet, en starkt personlig bok, där
F. ger uttryck åt sin dogmfria religiositet.
Personligt hållna äro också de dikter, som ingå i
”Vers fra Rugelsjöen” (1925). Under 1920-talet
började F. sitt förnämsta verk, en romantrilogi,
som ger en på ingående historiska studier
grundad, av rik fabulering buren och inträngande
män-niskostudium kännetecknad teckning av livet i
Röros-gruvorna under förra hälften av 1700-talet,
bland brukets chefer och bland arbetarna, en av
de märkligaste historiska romanerna i norsk
litteratur, uppkallad efter den förnämsta gruvan i
kopparstaden, ”Christianus Sextus” (1927; sv. övers,
s.å.), ”1 hammerens tegn” (1931; sv. övers. 1934)
och ”Tårnvekteren” (1935); en ny, genomarbetad
uppl. utkom i 6 bd 1938 (sv. övers., 3 bd, s.å.).
Efter avslutandet av den stora gruvromanen
fördjupade sig F. i studiet av de gamla smältverken,
”hyttorna”, under 1600-talet, som han skildrat i
”Nattens bröd. An-Magrit” (1940; sv. övers, s.å.)
och ”Nattens bröd. Plogjernet” (1946; sv. övers.
1948). ”1 förbifarten” (1929) och ”1 vakttårnet”
(1936) innehålla minnen och personteckningar. F.,
som tagit starka intryck av Ole Vig, Anders Reitan
och Bj. Björnson, har spelat en stor roll för nyare
nordisk arbetardiktning, bl.a. har han haft betydelse
för Gustav Hedenvind-Eriksson. ”Samlede
ung-domsfortellinger” utkommo i 2 bd 1919 (sv. övers.,
2 bd, 1927—28), ”Samlede romaner” i 4 bd 1924—
25. — Litt.: E. Döhl, ”Bergstadens dikter. J. F.”
(1936); ”Til J. F. på 60-årsdagen”, utg. av F.
Paasche (1939). -F-
Falke. 1) J a k o b von F., tysk konstforskare
(1825—97), blev 1885 dir. för museet för konst och
industri i Wien. Bland hans skrifter märkas
”Ge-schichte des modemen Geschmacks” (1866; sv.
övers. ”Den moderna smakens historia”, 1881),
”Ästhetik des Kunstgewerbes” (1883; sv. övers.
”Konststilar och konstslöjd”, 1885), ”Die Kunst
im Hause” (1871; sv. övers. ”Konsten i hemmet”,
1876). På uppdrag av Karl XV katalogiserade F.
dennes konstindustriella samlingar, ”Die
Kunst-sammlungen des Königs Karls XV.” (1871). M.Bjn.
2) G u s t a v F., den föreg:s brorson, diktare
(1853—1916). Längtan och resignation,
naturglädje och inre stillhet känneteckna hans
diktsamlingar: ”Mynheer der Tod” (1892), ”Tanz und
An-dacht” (1893), ”Zwischen zwei Nächten” (1894),
”Hohe Sommertage” (1902). 1912 utkommo hans
”Gesammelte Dichtungen” i 5 bd. Mindre
betydande är F. som romanförf.
3) Otto von F., son till F.i), konstforskare
och museiman (1862—1942), dir. för
konstindustrimuseerna i Köln 1895—1908 och Berlin 1908—20,
generaldir. för Staatliche Museen i Berlin 1920—
28. F. åtnjöt stort anseende som kännare av
konsthantverkets historia och utgav en rad arbeten
särsk. om keramisk konst och textilkonst. Bland
de viktigaste äro ”Majolika” (1896, 2 Aufl. 1907),
— 141 —
— 142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
