Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falkenberg - Falkenberg, ätter - Falkenberg, 1. Henrik (af Trystorp) - Falkenberg, 2. Melker (af Bålby) - Falkenberg, 3. Louise - von Falkenberg, Dietrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKENBERG
har i den 1901 inkorporerade stadsdelen ö.
om ån skapats ett betydande bad- och
villasamhälle. I övrigt är stadens ekonomiska liv helt
koncentrerat till den v. stadsdelen, där den gamla
stadskärnan utbreder sig kring Rådhustorget,
över vilket de båda främsta, täml. parallellt med
ån löpande affärsgatorna, Storgatan och
Nygatan, passera. De längs ån utsträckta gamla
stadsdelarna, som inrymma den delvis från
1100-el. 1200-talet härstammande Gamla kyrkan (S:t
Laurentii kyrka) och väl bevarat den gamla
stadsplanen, begränsas i s. av hamnen med
tank-vagnsfabriken längst ut, i n. av länslasarettet
och i v. av de nyare kvarteren kring
järnvägsstationen med den 1891—93 uppförda Nya kyrkan.
Frånsett järnvägsbron förbindas de båda
stads-hälfterna blott genom den vackra, av Carl
Hår-leman ritade, 1760 färdiga Tullbron. Den ö.
stadsdelen har först under senare år börjat utvecklas
men inrymmer nu samrealskolan, epidemisjukhuset
och barnsanatoriet samt längs ån vackra
planteringar, Doktorspromenaden och Strandpromenaden med
bl.a. de numera utgrävda ruinerna av
Fålkenbergs-hus. Till F., som nu lyder under landsrätt, är förlagt
Hallands mellersta domsagas kansli, F:s fögderis
häradsskrivarekontor och delar av Hallands läns
hushållningssällskap med bl.a. de stora
premierings-hallarna (1938). F. har samrealskola, tullkammare
och kommunala vatten- och elverk (kraftstation vid
Hertingsfallet). I F. utkomma två dagliga tidningar,
”Hallands nyheter” och ”F:s tidning—Hallands
tidning”. Taxeringsvärdet å fastighetsskattepliktig
jordbruksfastighet var 1946 848,500 kr och å annan
dylik fastighet 41,528,200 kr, varav 7,231,600 för
svenska ab.; den till kommunal inkomstskatt
taxerade inkomsten uppgick s.å. för svenska ab. till
661,150 kr och för andra skattskyldiga till
13,290,250 kr. F. ingår i Falkenbergs och Skrea
pastorat i Falkenbergs kontrakt, Göteborgs stift.
— Staden har sitt namn efter en plats, där man
från medeltiden fram till början av 1800-talet
fångat jaktfalkar. Denna näring drevs av
utlänningar, mest tyskar, därav namnets tyska form
med mellanstavelsen -en-. Namnet skrevs 1298
falkinberg. Se J. Sahlgren, ”Forna tiders jakt
och djurfångst belysta av ortnamnen” (i ”Namn
och bygd”, 1920, sid. 166 ff.). — Litt.: A. F.
Möller, ”Några anteckningar till F:s historia” (1891);
A. Jönsson, ”Falkenbergsboken” (1916); O.
Bjur-ling, ”F:s sparbank” (1940); A. Ljung, ”Ur F:s
stads historia” (1945). M.O.;Er.
Falkenberg, adliga ätter, urspr. stammande från
Mark Brandenburg. över Livland inkom till
Sverige Henrik von F. (1553—1629), som efter
att ha varit svensk legat vid olika nordvästtyska
kurfurstehov 1611 blev ståthållare på Kalmar
slott. Av dennes söner, riksrådet Conrad von
F. (1591—1654) och krigsrådet Melker von F.
(1597—1651), 1625 naturaliserade som svenska
adelsmän, blev den förstn. stamfar för ätterna
F. af Trystorp; den adliga ättegrenen
utslocknade 1789, men den från en sonson till
Conrad F., landshövding Gabriel F. (1685—1756),
stammande friherrliga (1733) grenen, den s.k.
Lagmansögrenen, till vilken F.3) hör,
fortlever; på denna friherrliga ätt adopterades 1772
åtskiHiga av den adliga ättens medl. Från
ovan
nämnde Melker F. och en på hans ätt 1642
adopterad finländsk frände stamma ätterna F. a f
B ål by; av de adliga grenarna fortlever endast
den adopterade. En sonsons son till Melker F.,
nedannämnde F.2), blev 1773 friherre, 1778 greve;
hans ätt fortlever. Han och hans efterkommande
ha 1732—1918 och sedan 1933 som fideikommiss
innehaft godset Brokind i Östergötland. — Litt.:
”Falkenbergska släktföreningens skrifter”, 1—7
(1918—43). C.
1) H e n r i k F. (a f Trystorp), ämbetsman
(1634—91), 1652 kommissarie i kammarrevisionen,
1664 kammarråd och som sådan en ivrig
förespråkare för sparsamhet i förvaltningen och för
reduktionens fortsättning. 1674—76 landshövding i
Älvsborgs län var F. vid 1675 års riksdag en av
ledarna vid angreppen mot förmyndarregeringen
och rådet. Som lantmarskalk vid riksdagen i
Halmstad 1678 fortsatte F. på samma bana. För Karl
XI:s vittgående planer tyckes F. dock ej ha varit
sinnad att verka och sändes före 1680 års riksdag
till Sveriges tyska provinser för att vidtaga
åtgärder till upphjälpande av dessa genom kriget illa
medfarna områden. Efter återkomsten drog sig
F. tillbaka från det offentliga livet och utövade
intet inflytande. P.S.
2) M e 1 k e r F. (af B å 1 b y), friherre (1773),
senare greve (1778), politiker, ämbetsman (1722—
95), från 1740 tjänstgörande i utrikesexp., 1748
kammarherre, 1753
lagman i Västerbotten
och Ångermanland,
1765 i Värmland.
Efter att fr.o.m. 1751/52
års riksdag ha deltagit
i ständermötena som
medl. av hattpartiet,
dock utan särsk.
utpräglad partifärg, blev
F., som gjort sig känd
som en dugande
expert i ekonomiska
och administrativa
frågor, 1772 riksråd och
rikskansliråd samt s.å.
såväl president i lagkommissionen som Lunds
univ:s kansler; som rikskansliråd avgick han 1783
men kvarstod i sina övriga ämbeten till 1789. F.
ägde stora kulturella intressen och var medl. av
Vetenskapsakad. C.
3) Sara Louise Antoinette F., f. Ekman,
friherrinna, filantrop (1849—1934), dotter till den
kände donatorn Oscar Ekman, vars humanitära
och patriotiska traditioner hon fortsatte, bl.a. i
form av en vidsträckt hjälpverksamhet. Hon var
ordf. el. styrelseled. i ett stort antal sociala
organisationer. Bland hennes betydande donationer
märkes bekostandet av röntgenavd. vid flera
sjukhus.
von Falkenberg, D i e t r i c h, krigare (o. 1588
el. 1589—1631), av en tysk släkt och urspr. i
hes-sisk tjänst, kom 1615 till Sverige och blev här
överste och hovmästare hos Karl Filip, 1626
Gustav Adolfs hovmarskalk. Konungen använde
honom i olika diplomatiska och militära uppdrag;
sedan staden Magdeburg — viktig bl.a. för sin
— 145 —
— 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
