Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Falkenberg, Dietrich - Falkenberg, Paul - Falkenbergs järnväg, F.J. - Falkenbergs kontrakt - Falkenerare - Falkengréen, Christoffer - von Falkenhausen, Ludwig - von Falkenhayn, Erich - von Falkenhorst, Nikolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKENBERG
bro över Elbe — 1630 slutit förbund med Sverige,
sändes F. på hösten s.å. dit för att leda försvaret
mot de kejserliga. Förklädd tog F. sig in i
staden och vidtog, ehuru lamt understödd av
borger-skapets majoritet, energiska försvarsåtgärder. Om
nyttan av de vidsträckta utanverk F. därvid lät
besätta, äro meningarna delade; i varje fall
in-togos de snart, sedan belägringen i slutet av mars
1631 på allvar börjat. Med okuvligt mod ledde
dock F. försvaret, och han motsatte sig bestämt
allt tal om kapitulation, vilket blev allt
högljud-dare, då ingen undsättning hördes av och
stormningen tycktes stå för dörren. När denna på
morgonen 10/5 kom, kastade sig F. i spetsen för sitt
folk mot de stormande men övermannades och
stupade. För påståendet, att F. skulle låtit antända
staden, saknas bevis. — Litt.: K. Wittich, ”D. v.
F.” (1892); F. Weber, ”D. v. F.” (1935). [P.S.JB.
FaKkenberg [-bärk], Paul, tysk botanist (1848—
1925), fd. dr i Göttingen 1875, doc. 1876, var
samtidigt under vistelse vid zoologiska stationen i Neapel
1877—79 assistent i marin botanik, e.o. prof, i
Göttingen 1884, prof, och dir. för botaniska inst. och
trädgården i Rostock 1887—1922. F., vars första
arbeten, ”Vergleichende Untersuchungen über den
Bau der Vegetationsorgane der Monocotyledonen”
(1876) och ”Über das secundäre Dickenwachsthum
von Mesembryanthemum” (i ”Nachrichten der
kö-niglichen Gesellschaft der Wissenschaften zu
Göttingen”, 1876), behandlade fanerogamernas anatomi,
övergick sedan till algologien. Av hans
algolo-giska skrifter märkas ”Über Discosporangium, ein
neues Phaeosporeengenus” (i ”Mittheilungen aus
der Zoologischen Station zu Neapel”, 1, 1879), ”Die
Befruchtung und der Generationswechsel von
Cut-leria” (därst.), ”Die Meeresalgen des Golfes von
Neapel” (därst.) och en översikt av dåtidens
kännedom om algerna i A. Schenk, ”Handbuch der
Botanik”, 2 (1882). F:s huvudarbete, den
omfattande monografien ”Die Rhodomelaceen des Golfes
von Neapel” (i ”Fauna und Flora des Golfes von
Neapel”, 26, 1901) har rönt intresse även utanför
det algologiska facket och bl.a. varit
grundläggande för frågan om plasmodesmerna. A.Hr.
Falkenbergs järnväg, F.J., längd 102 km,
spårvidd o,89i m, utgår från Falkenberg i n.ö. riktning
till ändstationen Limmared. Banan byggdes i flera
etapper 1892—1904. Trafikomfattningen är relativt
ringa. Statens järnvägar övertogo 1939 banans
trafikering. F. förstatligades helt 1940.
Falkenbergs kontrakt i Göteborgs stift omfattar
Falkenbergs stad och Faurås hd samt Skrea i
Årstads hd i Halland; 23,413 inv. (1948). F.
består av följ. 8 pastorat: Morup; Falkenberg och
Skrea; Vinberg och Stafsinge; Ljungby och
Alfs-hög; Sibbarp och Dagsås; Okome, Köinge och
Svartrå; Fagered, Källsjö och Ullared samt
Gun-narp och Gällared.
Falkene’rare (mlat. falcona’rius), person, som
inövar falkar till jakt samt sköter och vårdar dem.
Se Falk jakt.
Falkengréen, Christoffer, friherre,
sjömili-tär och riksråd (1722—89), löjtnant vid amiralitetet
1743, var en tid i fransk tjänst och utmärkte sig
vid flera tillfällen, kommendörkapten 1752,
schout-bynacht 1765, viceamiral och chef för galärflottan
i Sverige och Finland 1767, friherre 1771 och
riksråd 1772. F. bevistade riksdagarna 1760/62 och
1765/66 samt blev 1776 president i
Amiralitetskol-legium. Han utgav ”Evolutioner till sjöss”
(1752).
von FaFkenhausen [-hauzon], L u d w i g,
friherre, tysk militär (1844—1936), officer vid inf.
1862, generalmajor 1892, general av inf. och chef
för I3:e armékåren 1900 samt avsked 1902. F.,
som under större delen av sin tjänstetid tillhörde
generalstaben, erhöll i sept. 1914 befälet över en
arméavd. till Lothringens skydd, blev s.å.
generalöverste, i april 1916 chef för kustförsvaret, i aug.
s.å. chef för 6:e armén och 1917 generalguvernör
i Belgien. Han har bl.a. utg. ”Der grosse Krieg
der Jetztzeit” (1909) och ”Flankenbewegung und
Massenheer” (1911). E.Bz.
von FaFkenhayn [-hain], E r i c h Georg Anton
Sebastian, tysk militär (1861—1922), officer vid
inf. 1880, generalmajor 1912, general av inf. 1915
och avsked 1919. 1896—99 tjänstgjorde F. som
militär instruktör i Kina och kvarstannade efter sitt
återinträde i tysk tjänst i Tsing-tau till 1903,
varunder han som
generalstabsofficer deltog i
expeditionen mot
boxarna 1900. 1h 1913—
20/i 1915 beklädde F.
posten som
krigsminister men
förordnades redan i sept. 1914
att under v. Moltkes
sjukdom jämväl
bestrida befattningen
som generalstabschef.
I nov. s.å. blev han
ord. generalstabschef
och skapade sig
genom framgångarna vid
Gorlice-Tarnöw i maj 1915, sommaroffensiven mot
Ryssland och det serbiska fälttågets lyckliga
genomförande en stark ställning. Verdunoffensivens
misslyckande 1916 i förening med de alltmera
framträdande meningsskiljaktigheterna mellan
honom och överbefälhavaren på ostfronten,
Hinden-burg, föranledde emellertid hans avgång från
ge-neralstabschefsposten i aug. s.å., och i sept.
utnämndes F. till chef för den mot Rumänien
avsedda, nyuppsatta 9:e armén. Med utmärkelse
slutförde F. i förening med v. Mackensen detta
fälttåg och förordnades därefter i juli 1917 till
befälhavare för den tyskledda armégruppen
Yildi-rim i asiatiska Turkiet. Därifrån förflyttades han
1918 som chef för io:e armén i Litauen. F. har
utg. ”Die oberste Heeresleitung 1914—16 in ihren
wichtigsten Entschliessungen” (1920) och ”Der
Feldzug der 9. Armee gegen die Rumänen und
Russen 1916/17” (1921). — Litt.: H. v. Zwehl, ”E.
v. F., General der Infanterie” (1926). E.Bz.
von Fal’kenhorst, Nikolaus, tysk militär (f.
1885), blev officer vid inf. 1904, deltog som
kapten i i:a världskriget, övergick därefter till
riks-värnet, blev 1935 generalmajor och 1937
generallöjtnant. F. förde armékår i fälttåget mot Polen
1939, blev därefter s.å. general. Han ledde
angreppet mot Norge i april 1940, blev i juli s.å.
— 147 —
— 148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
