Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falksläktet - Falköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKÖPING
Näbb av
lårk-falk.
arter och 73 underarter. I Sverige förekomma
följ, arter: Jaktfalken, Falco rustic’ola, vår
största falk. Översidan och stjärten äro
skiffer-grå, bandade med ljusa linjer, undersidan
gulvit med mörka fläckar. Den häckar endast i
fjälltrakterna, där den bygger sitt bo på branta
klippsidor. Den lever mest av ripor och
änder, vilka den fångar i flykten. Olika raser
finnas på Island, Grönland och i Nordamerika, av
vilka den på Grönland levande,
grönlandsfalken, är nästan
helvit med några gråblå fläckar
på ryggen. Förr fångades
jaktfalken liksom följ, art för att
dresseras till jakt (se Falkjakt), och
särsk. de vita exemplaren
värderades högt. —
Pilgrimsfal-k e n F. peregrVnus. Ihnudet är
ovau iLilfcrgt ått, ryggen,
vingarna ocn stjärten askgrå med
mörka tvärband; strupen vit, på ömse
sidor begränsad av ett svart
mu
staschstreck; undersidan gulvit med svarta
tvärband. Längd 40—50 cm. Pilgrimsfalkar av olika
arter finnas över nästan hela jorden. Vår art
är inskränkt till Europa n. om Alperna och
Pyrenéerna. I Sverige finns den täml. sällsynt över
hela landet. Den häckar helst, där branta berg
resa sig upp ur sjöar el. havet. Äggen äro 3—
4 med vitaktig bottenfärg, tätt täckta av
brunröda fläckar. Pilgrimsfalken fångar sitt rov i
flykten. Detta består av änder, rapphöns och
andra fåglar, ofta betydligt större än den själv.
Flyttfågel. — Lärkfalken, F. subbu’teo. Huvudet
är ovan svartbrunt, fjädrarna framför och under
ögat jämte ett smalt mustaschstreck svarta, övriga
delen av huvudet liksom strupen gulvit, rygg,
stjärt och vingar skiffergrå, undersidan
rostfärgad med breda, brunsvarta längsfläckar. Längd
30—35 cm. Den förekommer i större delen av
Europa. I Sverige finns den i hela landet utom
i fjällen. Den trivs bäst på platser, där skog
omväxlar med öppen terräng. Den lever av småfåglar
och insekter. De 3—4 äggen, som läggas i något
gammalt kråkbo, äro gulvita samt nästan täckta
av rödbruna fläckar. Flyttfågel. — Dvärg- el.
stenfalken, F. merilVus, är den minsta av de
nordiska falkarna, översidan är hos hannen
blå-grå, över nacken går ett rostrött band. Den
roströda undersidan är försedd med svartbruna
strimmor. Stjärten är grå med ett svart tvärband
innanför den vita spetsen. Honan är ovan brungrå,
stjärten mörkbrun med rostfärgade tvärband.
Längd 26—30 cm. Den finnes i n. delarna av
Europa och Asien. I Sverige häckar den från n.
Skåne upp till björkregionen i fjällen och är i
Norrland den vanligaste falken. Den lever av
småfågel. Sina 3—5 rödbruna ägg lägger den på
marken el. använder gamla kråkbon. Flyttfågel. —
De nu nämnda arterna räknas till
ädelfalkar-n a (Falco), de båda följ, hänföras till ett särsk.
släkte, Cer’chneis. — Tornfalken,
Cerchneis-(Falco) tinnun’culus. översidan är hos hannen
brunröd med en svart fläck i spetsen på varje fjäder.
Undersidan är ljust roströd med svarta streck.
Stjärten är grå med ett svart band innanför den
vita spetsen. Honan är ovan rödbrun med
svartbruna tvärband. Längd 32—35 cm. Den finns
över hela Europa samt närgränsande delar av
Asien och Afrika. I s. och mell. Sverige är
den den vanligaste falken, norrut blir den dock
mindre talrik. Den förekommer allmännare på
öppna platser än i skogar samt bygger sitt bo i
gamla kråkbon el. i torn, även inne i städerna. I
olikhet med ädelfalkarna fångar tornfalken även
sitt byte på marken. Födan utgöres huvudsaki. av
smågnagare, groddjur samt större insekter. Den
är en övervägande nyttig fågel. De 4—6 äggen
ruvas av båda könen. Flyttfågel. —
Aftonfalken, C. (F.) vesperti’nus. Hannen är ofläckat grå,
stjärten svart, benfjädrarna roströda, fotterna
röda. Honan har huvud och underkropp rostfärgade,
strupen och huvudets sidor gulvita, rygg och
vingar grå med svarta band. Längd 30 cm. Den
förekommer i Östeuropa och Västsibirien, sällsynt
i Sverige. Den lever av insekter och gnagare och
är mest i rörelse om kvällarna. Y.Lh.
Falköping, stad i Skaraborgs län inom Väster-
Tornfalk (t.v.) och stenfalk.
Den senare ur ”Våra fåglar i Norden”.
— 156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
