Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falsterbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALSTERBO
drevs i samband med fiskhandeln, kunde F. dock
1400 ej tävla med Skanör. Efter 1400-talet gick
F. starkt tillbaka, även om det är tvivelaktigt,
huruvida F. härvid undergick någon starkare
folkminskning, enär dess bofasta inv. alltid torde ha
varit ganska fåtaliga; handeln vid F. bedrevs
sålunda länge helt av städerna Svendborg, Stege,
Lund, Trelleborg och Halmstad, vilka här hade
handelsrätt, medan ytterligare en lång rad städer
i Norden och angränsande länder blott hade
fiskerätt. F:s eget ekonomiska liv hade efter hand
blivit så pass självständigt, att det rätt tidigt
fick eget S:t Knuts gille. De tidigare under
fisketiden, aug.—okt., synnerligen talrika gästerna
från olika länder försvunno emellertid, och deras
byggnader nedrevos el. fingo förfalla. F:s
ekonomiska läge försämrades ytterligare genom att
flygsanden alltmer ödeläde åkrar och hus i F.,
sedan de tidigare rika skogarna på näset
skövlats under den stora sillfiskeperioden. Utom
stadskyrkan återstår numera knappt någonting av
det gamla F.; av den medeltida kungl. borgen
Falsterbohus med dess ”kärna” äro dock
grundmurarna nu frilagda, medan av de övriga
kyrkorna och de båda kända klostren, gråbrödernas
och svartbrödernas, inga rester äro synliga;
grå-brödraklostret var beläget på Munkeholmen invid
nuv. golfbanan, medan svartbrödraklostrets läge
är okänt. Kyrkan, som är uppförd av tegel,
stammar i sitt äldsta parti, skeppet, från 1300-talet,
medan valven först senare äro inslagna. Dess
yngsta partier äro det tresidiga koret och tornet.
Bland inventarierna märkas en medeltida dopfunt
och tre altarskåp, däribland Kristofer-skåp ur
mäster Bertrams verkstad. Kyrkan är runt om
till flera meters höjd omgiven av dyner, vilka
för ej länge sedan voro nära att alldeles begrava
den. Av det gamla idylliska fiskläget med låga,
halmtäckta korsvirkeshus finns efter förhärjande
eldsvådor 1896 och 1911 ej mycket kvar. Även
F:s betydelse som fiskläge har genom bristen på
hamn gått starkt tillbaka, medan F. fortfarande
har kvar en ej obetydlig sjömansbefolkning;
Falsterbo fyr (se sp. 179) är Sveriges äldsta. F:s
befolkning steg under 1800-talets förra hälft från
150 till 282 inv. men stagnerade därefter helt
fram till sekelskiftet, då en snabb utveckling ägde
rum; 1912 hade F. 429 inv.; efter någon
tillbakagång ha de sista decennierna åter visat en svag
uppgång. Badortsrörelsen är numera F:s
huvudnäring, och den bofasta befolkningen består till
stor del av pensionärer samt personer sysselsatta
i service- och byggnadsyrken, medan industri helt
saknas. Badortsrörelsen började på 1890-talet
men utvecklades kraftigare först efter tillkomsten
av Vellinge—Skanör—F. järnväg 1904, varefter
stora hotell efter hand vuxit upp längs stranden,
främst det mondäna Hotell Falsterbohus med
varmbadhus, simbassäng och golfbana. Kring den
gamla stadskärnan har nu också en betydande
villabebyggelse vuxit fram. Alla kommunala
myndigheter och andra inrättningar äro förlagda till
Skanör, Vellinge el. till omgivande större städer.
F. har ett mindre museum, vilket invigdes 1940.
— F. ingår i Skanör och Falsterbo pastorat av
Skytts kontrakt, Lunds stift. — Namnet innehåller
namnet på den danska ön Falster och bod i bet.
sjöbod (se J. Sahlgren i ”Sydsv.
ortnamnssällskapets årsskr.”, 1925, sid. 12). På 1200-talet skrevs
namnet Falsterbod(h)e. — Litt.: C. Corréus, ”F.
och Skanör, forntid och nutid” (1904); C.
Hom-merberg, ”Om F.” (1945). M.O.;B.;Er.
Falsterbohalvön är vid sidan av Ölands s. udde
Sveriges främsta flyttfågellokal.
Förklaringen till den stora ansamlingen av flyttande
fåglar mot F. är, att flertalet arter i Nordeuropa om
hösten ha en mer el. mindre sydvästlig
flyttnings-riktning och att de flesta landfåglar i det längsta
undvika att flyga ut över havet. Då F. är landets
sydvästligaste udde, sker alltså en stark
koncentration vid denna, och fåglarna passera här med kurs
på s. Själland. Arter med sydöstlig
flyttningsrikt-ning uppträda aldrig i större antal vid F. (jfr
Ölands södra udde). Under våren följas delvis
andra vägar, och färden går också på bredare front
över de danska öarna mot n., varför det då icke
blir någon större koncentration på denna plats.
Det är framför allt dagflyttande fåglar, som
passera F. Av gammalt är lokalen bekant för sitt
synnerligen rika rovfågelsträck, vilket enl.
undersökningar, som utförts av lundazoologen Gustaf
Rudebeck under 1940-talet, torde vara det
starkaste någon plats kan uppvisa i Nord- och
Mellaneuropa. Alla svenska dagrovfåglar äro
iakttagna, och på en dag kunna här sammanlagt
passera 3—4,000 ex. av ormvråk, bivråk och
sparvhök, vilka äro de vanligaste arterna. Sådana stora
mängder rovfågel ses dock endast några få
gånger varje höst, vanl. i sept., då rovfågelsträcket
kulminerar. För vadare och simfåglar, som i
huvudsak komma längs kustbandet, erbjuda de
vidsträckta revlarna och grunda stränderna runt F.
lämpliga rastplatser, övriga fåglar passera oftast
utan att vila. Här träffas, förutom i landet
häckande arter, kustpipare, myrspovar, kustsnäppor
och många andra vadare från tundrorna vid N.
Ishavet. Intensivast är vadarsträcket under senare
hälften av aug. Den talrikast förekommande
arten är kärrsnäppan, som här kan uppträda i
flockar på över 1,000 ex. Andfåglarna börja
passera i slutet av aug. Gräsänder, krickor, bläsänder
och stjärtänder dominera i början; senare komma
dykänder av olika arter, gäss och svanor. —
Ru-debecks undersökningar ha emellertid icke blott
visat, att en mycket stor procent av landets
rovfåglar passera F. och att lokalen i fråga om
sträcket av vadare och simfåglar väl kan tävla
med Ölands s. udde, utan också att ett mycket
starkt sträck av främst småfågel, kråkfågel och
duvor går över här. Med hänsyn till antalet
sträckande fåglar överträffar F. t.o.m. den mera kända
Ölands s. udde. Då sträcket når kulmen i slutet
av sept. och början av okt., har antalet pr dag
överflyttande fåglar under maximidagarna
beräknats vara upp till 100,000 och däröver. Den
dominerande arten vid denna tid är bofinken, som
då ofta utgör mer än 50 °/o av sträckfåglarna.
Andra arter, som förekomma i stort antal, äro
t.ex. kaja, stare, hämpling, trädlärka,
ängspiplär-ka, gulärla samt skogs- och ringduva. Sträcket
över F. är praktiskt taget slut i mitten av no v.;
efter denna tidpunkt komma dock försenade
flyttfågelflockar, särsk. vid inträdande vinterväder
med snö och kyla. — Litt.: G. Rudebeck,
”Pre
— 177 —
— 178 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
