Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falu gruva - Falu kontrakt - Falu kopparverk - Falu-kuriren - Falu landskommun - Falu länstidning - Falun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALU KONTRAKT
är c:a 370 m lång, 220 m bred och 65 m djup.
De sista stora rasen inträffade 1833 och 1876,
efter vilken tid de vid brytningen bildade
rummen med större omsorg successivt igenfyllts med
varp, så att nödiga förstärkningar erhållits.
Brytningen, som numera dels är inriktad på
hård-malmsområdet, dels på sådana från äldre tider
kvarvarande partier av kisstockarna, som på gr.
av sin ringa kopparkishalt förr voro mindre
värdefulla, har alltmer gått på djupet
(maximi-djup i Oskars schakt 440 m 1948; blindschakt för
undersökning max. 600 m). Gruvans
huvudprodukt är numera svavelkis, som dels förarbetas
till svavelsyra, järnvitriol, rödfärg (”Falu
rödfärg”), aluminiumsulfat, ättika (av svavelsyra och
kalciumacetat) vid Falu kopparverk, dels
går till sulfitfabriker. Ur kopparmalmen
fram-ställes numera kopparvitriol, ej koppar. Sedan
de gamla för malmens röstning och kopparns
smältning avsedda kopparhyttorna definitivt
nedlagts 1879, har man fr.o.m. 1906 övergått till
water-jacket-ugnar, varvid den erhållna skärstenen
i flamugn överföres till råkoppar. Det häri
ingående guldet och silvret utvinnas sedan genom
råkopparns upplösning i svavelsyra till
kopparvitriol. — Sulfidmalmerna zinkblände och
blyglans utvinnas i ej obetydlig omfattning genom
anrikning. Av galenobismutit har tidvis metallisk
vismut framställts. Nedanstående tab. visar
produktionen vid F. och kopparverket i t.
’93° 1935 1940 1945 1947
Svavelkis ........ 62,614 87,508 97,558 66,077 75,908
Zinkslig ........ 10,792] o
Blyslig .................... 3,719 4,851 7,576 9,943
Rödfärg ........... 1,976 2,123 i,393 1,808 1,307
Svavelsyra ........ 7,673 16,665 17,546 38,301 44,691
Järnvitriol ......... 204 831 306 826 604
Kopparvitriol .. — — 532 594 1,012
Ättiksyra ........... 377 322 305 150 178
Talk ................ 165 — — — —
Som fyndort för ett flertal sällsynta
mineral är F. sedan gammalt berömd. Förutom
ovan anförda mineral må nämnas gedigen
koppar och vismut, gediget bly, vidare geokronit,
gahnit, granat (rombdodekaedrar av ända till 10
—20 cm i tvärsnitt), apofyllit, malakit,
koppar-lazur, koboltglans, falunit m.fl. — Litt.: G.
Andersson, ”Stora Kopparbergs grufva” (i ”Sv.
tu-ristfören:s årsskr.”, 1897); P. Geijer,
”Falutrak-tens berggrund och malmfyndigheter” (i ”Sveriges
geol. undersökning. Årsb.”, 1916); T. Söderberg,
”Stora Kopparberget under medeltiden och Gustav
Vasa” (1932); ”Medeltida urkunder rörande Stora
Kopparberget”, utg. av E. Wessén (1947). [G.FnlS.G.
Falu kontrakt i Västerås stift omfattar staden
Falun, Falu domsagas n. tingslag, Torsång i s.
tingslaget och St. Skedvi i Hedemora tingslag i
Kopparbergs län; 41,175 inv. (1948). F. består
av följ. 8 pastorat: Falun och St. Kopparberg;
St. Skedvi; Svärdsjö och Svartnäs; Enviken;
Sundborn; Torsång; Aspeboda; Vika och Hosjö.
Falu kopparverk, se Falu gruva och Stora
Kopparbergs bergslags ab.
Falu-kuriren, daglig tidn., utg. i Falun,
frisinnad, grundad och till 1931 red. av W. Skarstedt.
Nuv. red. är sedan 1941 E. A. Östberg (f. 1894).
Falu landskommun, före 1919 officiella namnet
på (Stora) Kopparbergs sn i Dalarne.
Falu länstidning, se Länstidningen Dalpilen.
Falun, residensstad för Kopparbergs län,
belägen på något över 100 m ö.h. i Faluåns sänka
mellan sjöarna Varpan och Runn och omgiven
av skogbevuxna bergshöjder inom ö. Dalarnes
centrala delar men utanför dess gamla
huvudbygder kring Dalälven och Siljan; 12,20 km2,
därav ii,3o land, varav blott 1,9 °/o åker och 2,5%
skogsmark, medan äng saknas, varför ej mindre
än 95,o°/o upptas av övrig mark; 15,555 inv. (1947.
inkl, förorterna Haraldsbo-Hälsinggården,
Nors-lund, Främby med Källviken och Gruvriset med
Pilbo i landsförsamlingen St. Kopparberg c:a
18,500 inv.). Före tillkomsten av Falu gruva
under 1200-talet torde ingen fast bosättning av
betydelse ha förekommit här, men F. blev, till följd
av den centrala ställning Falu koppargruva intog
i Sveriges näringsliv redan under 1300-talet men
särsk. fr.o.m. Gustav Vasas regering, ganska tidigt
en stadsort av stor betydelse, ehuru den ej fick
stads- el. köpingsprivilegier förrän 1608 och
fullständiga stadsprivilegier 1624. F. torde dock då
länge ha varit ej blott en gruvort utan även ett
bygdecentrum med tingsplats antagl. sedan 1414.
Marknader torde också tidigt ha hållits i F., men
på gr. av Kronans speciella uppsikt över gruvan
och de på den byggda industrierna genom
fogderesidenset Borns hyttegård i F. och den särskilda
vid gruvan fungerande domstolen (upphörde 1721)
var behovet av stadsprivilegier ganska litet, så
länge F:s utveckling helt var beroende av gruvan
och kronobruket. Sedan Kronans
koppartillverkning nedlagts på 1620-talet, utarrenderades en del
av hyttorna till först Peter Cahun och sedan Johan
Trotzig, varvid ett stort styckegjuteri
uppblomstrade med över 100 arb. under 30-åriga kriget, och
ett mångsidigare näringsliv uppstod i F. F:s
tidigare till marknader och torgdagar koncentrerade
genom köpmän från andra orter bedrivna handel
hade dessutom då redan länge genom dessas i F.
ständigt boende representanter fått en stark
karaktär av fast till F. knuten köpenskap, vilken
med tidens allmänna strävan att helt organisera
handeln till städerna gjorde inrättandet av en stad
vid F. till ett av de starkast kända behoven under
1600-talets stora stadsgrundningsperiod.
Svårigheterna att inordna bergsorten F. i det vanliga
svenska stadssamhället voro dock mycket stora,
och en mängd olika förslag till stadsprivilegier
för F. utarbetades, innan dessa 1646 och 1652
fingo sin slutliga form; de tidigare voro starkt
präglade av de tyska bergsstädernas
privilegie-form, medan de senare togo större hänsyn till
de svenska förhållandena med bergsmännen i
stor utsträckning bosatta utanför stadsorten och
endast gåvo särskilda privilegier åt de inom F.
stad och Kopparbergs landskommun boende
bergsmännen. Samarbetet inom denna säreget
uppbyggda bergsstad mellan bergsmännen med
Bergslagens 24 äldste och stadens
överborgmästare, 3 borgmästare och 24 rådmän var ofta
svårordnat. F:s särställning som stad betonades
också genom att Avesta, där bearbetningen av
huvuddelen av koppargruvans produkter ägde rum,
1641—86 ingick i el. lydde under F. stad. Bergs-
— 183 —
— 184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
