Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faskontrastmikroskopi - Fasning - Fason - Fasonborr - Fason-järn, -stål - Fasonverktyg - Fasonvin - Fasregeln - Fasrig - Fassett, Norman - Fasspänning - Fast, Erik - Fasta (avhållsamhet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTA
den reella bilden uppstå genom interferens mellan
böjningsspektrums olika delar amplitudskillnader
och därmed kontraster, som kunna uppfattas av
ögat el. den fotografiska plåten. Optiskt tätare
el. tjockare partier i preparatet synas mer el.
mindre mörka mot en ljus bakgrund. Med
fas-kontrastmikroskop kunna objekt undersökas utan
föregående behandling, vilket är av stor betydelse
inom biologien, där man strävar efter att i
möjligaste mån studera vitala strukturer för att
undvika de med de hittills använda metoderna så
vanliga artefakterna. — Litt.: F. Zernike, ”Das
Pha-senkontrastverfahren bei der mikroskopischen
Beob-achtung” (i ”Zeitschrift für technische Physik”, 16,
1935); A. Köhler & W. Loos, ”Das
Phasenkontrast-verfahren und seine Anwendungen in der
Mikro-skopie” (i ”Naturwissenschaften”, 29, 1941). B.Gn.
Fasning, elektrotekn., de manövrer, som måste
vidtas, för att en synkronmaskin skall kunna
parallellkopplas med en annan dyl. maskin el.
med ett nät. När sammankoppling skall ske,
måste maskinens spänning ha i det närmaste
samma storlek, fas och frekvens som den andra
maskinen el. nätet. Spänningens . storlek
kontrolleras med voltmetrar, under det att kontroll av
fas- och frekvenslikhet enklast kan ske med
lampor, som ant. direkt el. över
spänningstransfor-matorer äro anslutna mellan de båda systemens
ledare. Vid olikhet i frekvens kommer
spänningen mellan de båda systemen,
svävningsspän-ningen, att variera mellan ett maximivärde och
noll, varvid lamporna blinka. När
svävnings-spänningens momentanvärde är noll, d.v.s. när
lamporna bli mörka, föreligger faslikhet, och
sammankoppling kan då ske, under förutsättning
att spänning och frekvens på de båda systemen
icke alltför mycket avvika från varandra. I st.f.
lampor använder man numera vid f. i allm. ett
instrument, synkronoskop, vilket är försett
med en visare, som roterar vid olikhet i frekvens
och som, när den passerar ett visst läge, anger,
att faslikhet föreligger. Vid större anläggningar
förekommer ofta automatisk f., som kan ske
ant. medelst en s.k. fasningsspärr, vilken, sedan
spänning och frekvens reglerats för hand,
åstadkommer slutning av strömbrytarens manöverkrets,
endast om fas- och frekvenslikhet i det närmaste
är för handen, el. medelst en s.k.
synkronisator, som automatiskt inreglerar spänning och
frekvens till rätta värden samt ger impuls för
tillkoppling av strömbrytaren, när synkronism
föreligger. R.Ln.
Faso’n (fra. fagon), form, prägel, snitt; figur,
mönster, utsirning; sätt, vis; skick, hållning; i
plur.: åtbörder; oskick. — F a s o n e’r a, ge form
åt; förse med mönster. Fasonerad användes
om tyger med vävt (ej med tryckt) mönster, särsk.
då detta är mycket smått el. mera obestämt.
Eljest brukar man närmare kunna angiva mönstrets
karaktär och stil. Motsatsen är släta tyger.
Fasonborr, se Fasonverktyg.
Fason-järn, -stål, tekn., se Profilstål.
Fasonverktyg, gemensam benämning för
sådana speciella spånalstrande maskinverktyg, som
ge annan profil åt den bearbetade ytan än en
rät linje. Ex. på f. äro fasonborrar (som ge
borrhål med ansatser) och fasonsvarvstål.
Faso’nvin, konstgjort vin, som helt el. delvis
framställts genom tillsättning av socker och
eterarter till en utspädd spritlösning.
Fasregeln, kem., se Gibbs’ fasregel.
Fasrig (av ty. Faser, tråd), miner. Mineral, som
äro av fina, parallella trådar bildade aggregat,
sägas ha fasrig el. trådig textur; fasrig textur kan
också uppstå genom mekanisk inverkan. Mineral
med fasrig textur förete ofta skimrande sidenglans,
t.ex. kattöga, tigeröga, gips, hornblände, uralit
m.m.
Fassett [fäss’it], Norman Carter, amerikansk
botanist (f. 1900), fil. dr vid Harvard Univ. 1925,
lärare i botanik vid Univ. of Wisconsin s.å.,
assi-stant prof. 1929 och associated prof. 1937. F. är
sekr. i unionen American Societies of Plant
Taxo-nomists sedan dess stiftande 1936. Av hans skrifter
märkas en översikt av Wisconsins baljväxter och
handboken ”A manual of aquatic plants” (1940).
Fasspänning, elektrotekn., spänningen i ett
fler-fassystem mellan en fasledare och systemets
neutralpunkt.
Fast, Johan Erik Gereon, politiker (f. io/io
1883), arbetade som möbelsnickare 1900—28, blev
därefter ombudsman för Jönköpings läns
socialdemokratiska partidistrikt. F. invaldes 1918 i A.k.,
där han tillhör socialdemokraternas mera
uppmärksammade krafter. F. tillhör
Konstitutionsutskottet och riksdagsgruppens förtroenderåd samt
den socialdemokratiska partistyrelsen. F. är ordf,
i stadsfullmäktige i Nässjö sedan 1931, ordf, i
Svenska landstingsförbundet sedan 1944, ordf, i
Medicinalstyrelsens materielnämnd sedan 1939,
ordf, i styrelsen för Centrala sjukvårdsberedningen
sedan 1943. [T.Er]J.B.
Fasta, avhållsamhet från näringsmedel, spelar
en mycket stor roll som asketiskt medel i så gott
som alla religioner. Den har sin rot dels i den
primitiva fruktan för vissa födoämnen, som
betraktas som tabu och därför måste undvikas, dels
i iakttagelsen, att människan efter längre
avhållsamhet från mat och dryck lättare är mottaglig för
extatiska och visionära tillstånd. Hos de
primitiva folken måste därför f. iakttagas under vissa
omständigheter, då man tror, att människan mer
än eljest är utsatt för demoners och onda andars
anfall, t.ex. vid barnsäng, under magiska
handlingar, i krig o.d. Vid invigningen i de primitiva
folkens mysterier ingår alltid f. som en viktig
beståndsdel; genom den kommer recipienten i ett
uppjagat tillstånd, som gör honom mera
mottaglig för de intryck, som de olika
invigningsceremonierna avse att ingiva. I de högre religionerna
utgör f. en viktig förberedelse vid utförandet av
mera betydelsefulla kulthandlingar. I den
gammalindiska religionen måste offerherren såväl som
offerprästerna fasta, tills ”det svarta försvann ur
deras ögon”. I de senare indiska
religionsformerna var f. det främsta medlet att uppnå extas, som
här är en integrerande del av den religiösa
upplevelsen, och utvecklades av de s.k. fakirerna
(yo-gins) till en verklig virtuositet. Som medel för
extas var f. känd såväl hos grekerna, framför allt
hos nyplatonikerna, som hos de gamla
israeliterna; i Dan. 10:2 ff. berättas, huru profeten Daniel
fastade tre veckor, innan han fick sin stora vision,
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
