Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fastighetstaxering - Fastighetsägarförening - Fastigiatus - Fasting, Claus - Fasting, Kaare - Fastingen, fastingsmarknad - Fast klyft - Fastkäkar - Fastlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTLAGEN
stad utför fastighetstaxeringsnämnd motsvarande
arbete utan föregående behandling av
berednings-nämnd. Taxeringsarbetet skall vara avslutat i
länen senast 15/3 och Stockholm 15/e. A.Vr.
Fastighetsägarförening, sammanslutning av
fastighetsägare, med uppgift att bevaka och främja
fastighetsägarnas intressen och att genom
anordnande av möten bereda medlemmarna tillfällen till
tankeutbyte rörande frågor, som beröra deras
intressen. Vidare söker f. fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på av kommunala myndigheter
behandlade fastighetsärenden samt tillhandagå
medlemmarna med juridisk hjälp och övrig
service. Vissa f. bedriva även bostadsförmedling.
Landets första f. bildades i Stockholm 1870. På
en kongress i Malmö 1914 grundades en
riksorganisation för f., Sveriges fastighet
s-ägarförbund, som hävdar fastighetsägarnas
riksintressen och vars organ är ”Sveriges
fastighetsägaretidning”. Förbundet avhåller kongress
vartannat år. Vid årskiftet 1947/48 voro 109 f.
anslutna till förbundet. Totala antalet medl. i
lokalföreningarna utgjorde c:a 26,000, ägande
fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde av
c:a 5,700 mkr. [T.Er]C.Wr.
Fastigia’tus, -a, -um (lat., sluttande), artnamn
på växter, vilkas grenar sluta på ung. samma
höjd, så att toppens profil blir nästan jämn el.
svagt sluttande.
Fasting, Claus, norsk författare (1746—91). F.
var prästson från Bergen och studerade själv
teologi, men hans håg stod till litteraturen. Urspr.
starkt franskt orienterad, fick han med tiden allt
djupare sympatier för tysk och engelsk
förromantik, dock utan att förlora sin beundran för den
franska upplysningen. Han vistades upprepade
gånger i Köpenhamn (1761—62, 66—68, 70—77),
där han blev en av de ledande i Det norske
sel-skab. Han gjorde en stor litterär insats som
kritiker och prosaist; som medarbetare i litterära
tidskr. skrev han en rad uppsatser, som ställa
honom bland den norska litteraturens yppersta
essäister. —■ Litt.: Lyder Sagen, ”Udvalg af C.
F:s Skrifter, med Bidrag til hans Biographie”
(1837).. K.
Fasting, K a a r e, norsk författare (f. 1907).
F., som 1929—42 var medarbetare i ”Bergens
tidende”, där han skrev om teater och litteratur,
och sedan 1945 verkat som chefred, för
venstre-tidn. ”Nidaros” i Trondheim, gjorde sig bemärkt
genom tre på riksspråk skrivna, livfulla
romaner ur bergensiskt medelklassliv, . som bilda en
trilogi: ”Havet gav” (1935; sv. övers. 1936),
som ger interiörer från fiskares och
fiskhandlares liv, ”Solen blinker i sladrespeilene” (1936;
sv. övers. 1937), som handlar om bergensiska
köpmän med en inträngande psykologisk analys
av en ung man med konstnärsanlag, som blir
grosshandlare i fisk, och ”Det gode
kjöbmann-skap” (1937; sv. övers. ”1 kamp mot trusten”,
1938), som handlar om dennes strid mot en
fisk-konservtrust. ”Jakob og sönnene hans” (1938)
skildrar människoöden från ett fattigt samhälle
på norska västkusten, och ”Det dyre gull” (1947)
är en släktroman. F. deltog aktivt i motståndet
mot tyskarna i Norge under 2:a världskriget och
levde en tid som flykting i Sverige. E.
Fastlagsleken ”slå katten ur tunnan”. Silhuett av
E. Ljung, 1888.
Fastingen, fastingsmarknad (av äldre
faste-ting, av ett fsv. fastoping, neutr. plur., ting i
fastan), marknad, som förr hölls i Kristinehamn,
urspr. under fastlagstiden (senare i mars och
april), då representanter för Värmlands och
kringliggande bygders jordbruk, bergshantering och
handel sammanträffade för avslutande av affärer,
rådplägning i gemensamma angelägenheter o.s.v.
F. hade stor betydelse, särsk. för handeln med
spannmål, järn och trä. Liksom de flesta
stads-marknader förlorade f. sin forna betydelse i slutet
av 1800-talet och upphörde helt 1903. Vh.
Fast klyft, geol., se Anstående bergart.
Fastkäkar, Plectognath’i, underordn. bland
benfiskarna, som fått sitt namn därav att
överkäksbe-nen äro fast förbundna el. sammanvuxna med
mel-lankäksbenen. Till det yttre avvika hithörande
former, kirurgfiskar, hornfiskar, biåsfiskar,
igelkottfiskar, koffertfiskar och klumpfiskar (se dessa
ord), ganska väsentligt från den allmänna
fisktypen. Flera former äga förmåga att mer el. mindre
blåsa upp sig och visa beträffande den inre
byggnaden åtskilliga egendomliga drag samt en ganska
stor specialisering (se Bollfiskar). N.Rn.
Fastlagen (lån och omtydning av ty.
Fastel-abend), aftonen före fastan. Fastan började på
onsdagen, ”askonsdag”*, i 6:e veckan före
påskveckan. Dagarna före, ”fettisdag”*, ”köttsöndag”,
firades med mycket ätande, ett bruk som ännu
i sen tid bevarats i folkminnet. Upphovet är att
söka i den katolska kyrkans hårda fastebud. F.
har i v. Skåne firats med ”slå katten ur tunnan”
och ”ta ringarna”, upptåg som äro välkända från
Danmark och kontinenten men som först
jämförelsevis sent synas ha införts i Sverige. Tidigare
omtalas kapplöpningar från Skåne. I övre
Sveriges kustlandskap har man tävlat på skidor eller
åkt kälke, varvid man tagit förebud för linskör-
Fastlagsleken ”åka för långt lin”. Bild från Bollnäs 1913.
— 273 —
— 274 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
