Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRD
att lämna f. Berättigade till f. äro åldringar, sjuka
och minderåriga (under 16 år), som sakna medel
till sitt livsuppehälle och vilkas behov ej
annor-ledes kunna tillfredsställas, obligatorisk f.
På f.-samhället el. f.-styrelsens beprövande
ankommer att lämna f. åt andra behövande,
frivillig f. Genom tillkomsten av 1924 års
barnavårdslag har omhändertagande av minderåriga utanför
hemmet överflyttats från f.-styrelsen till
barnavårdsnämnden. I varje f.-samhälle skall finnas en
fattigvårdsstyrelse*, och genom Statens försorg
är anordnad en inspektion av f. genom
Socialstyrelsen (se Fattigvårdsinspektör) samt
fattigvårds-konsulenterna* och barnavårdskonsulenterna*. F.
skall omfatta erforderlig (ej blott ”nödtorftig”)
vård och underhåll. F:s huvudformer äro
understöd i hemmet (öppen f.) och vård på
anstalt (sluten f.). Även utackordering kan
förekomma. Varje f.-samhälle skall ha f.-anstalt
(ålderdomshem, försörj ningshem el.
vårdhem). För åstadkommande av
ålderdomshem har ett stort antal kommunalförbund bildats.
F.-styrelserna kunna även lämna hjälp genom att
erlägga avgiften på lasarett, sinnessjukhus,
sanatorier, epileptikerhem o.d. anstalter, som lämna
specialvård. Därjämte föreskriver lagen även, att
f.-styrelserna böra lämna hjälp i syfte att
förebygga behov av understöd.
Rörande förvaltningens ordnande lämnas
föreskrifter om samhällets uppdelande i distrikt, vart
och ett närmast stående under uppsikt av en
styrelseledamot. Dessa stadganden avse att bilda
underlag för ett s.k. elberfeldsystem, en
organisationsform, som tillämpats i en mängd
tyska städer. Detta system innebär i korthet ett
användande i största utsträckning av frivilliga
medarbetare, som i egenskap av s.k. vårdare skola
ha den närmaste tillsynen över ett begränsat antal
fattiga. Svårigheten att erhålla tillräckligt antal
frivilliga medhjälpare har dock medfört, att detta
system ofta ersatts mer el. mindre utpräglat av
tjänstemannasystemet, vilket, som
namnet utvisar, kännetecknas av att det egentliga
arbetet utföres av avlönade tjänstemän.
1918 års f.-lag bibehåller hemortsrättsbegreppet.
Hemortsrätt förvärvas i regel genom ett års
mantalsskrivning inom kommunen, om man under
denna tid icke åtnjutit obligatorisk f. F. skall
alltid lämnas av vistelsekommunen, men denna har
rätt till ersättning av hemortskommunen. Vid
tvister mellan kommunerna väckes process hos
Länsstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos
Kammarrätten. Bidrag till f.-samhällenas
kostnader lämnas av landstingen för vård på lasarett,
sinnessjukhus, sanatorier och vårdhem. Staten
ersätter kostnaden för f. åt utlänningar samt åt
den, som mer än 3 år vistats utom
hemortssam-hället. Huvuddelen av f.-kostnaderna ligger dock
fortfarande hos kommunerna. — Föreskrifter om
rätt till ersättning av vårdtagaren el.
försörjnings-pliktiga finnas. Försörjningsplikt åligger föräldrar
gentemot barn, barn mot föräldrar och äkta
makar inbördes. Arbetsskyldighet kan åläggas den,
som genom lättja el. liknöjdhet orsakat
obligatoriskt f.-behov för hustru el. minderåriga barn.
Sådan arbetsskyldighet kan medföra internering på
anstalt under högst 1 år. I regel fullgöres arbets-
skyldigheten på arbetshe m*. Den som av
f.-styrelse vägrats f. el. som är missnöjd med
understödets form el. storlek, äger rätt att hos
Länsstyrelsen anföra besvär. Talan fullföljes i
Kammarrätten. F.-styrelserna ha genom andra
författningar tilldelats uppgifter, som stå i samband med
deras allmänna uppgifter, ss. genom lag av 14/«
1918 om kommunala pensionstillskott och
sjuk-vårdsbidrag (ny lydelse 2g/t 1947), lag av 2/s 1919
om lindring i mindre bemedlades kostnader för
vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka.
Enl. lagen om behandling av alkoholister är
f.-styrelsen nykterhetsnämnd i de kommuner, där
särskild sådan ej är tillsatt, och enl.
barnavårdslagen kan f.-styrelsen, på visst sätt förstärkt, i
undantagsfall vara barnavårdsnämnd. Enl. lagen
om socialregister* av 2% 1936 skall i regel
f.-styrelsen vara det kommunala organ, som för
register över alla personer i kommunen, som få
hjälp el. understöd genom något kommunalt
organ. Detta register skall alltid rådfrågas, innan
kommunal hjälp av något slag lämnas.
Genom en särskild fattigvårdskonvention* ha de
nordiska länderna, Sverige, Norge, Finland och
Danmark, förbundit sig att lämna vardera landets
undersåtar f. enl. samma regler, som gälla för det
egna landets undersåtar. Rörande Stockholms f.,
som i många avseenden är organiserad på särskilt
sätt, se Stockholm.
Enl. den av Socialstyrelsen utg. statistiska
redogörelsen för f. i Sverige 1945 var antalet
f.-samhällen 2,506, varav 2,383 på landsbygden och
123 städer. Distriktsindelning förekommer i ung.
halva antalet f.-samhällen, särsk. i städer och
större landskommuner. Antalet f.-anstalter
uppgår endast till c:a 1,500, emedan många
små-kommuner ha anstalt gemensam el. hyra in sina
understödstagare på någon närbelägen anstalt.
Därtill komma 5 arbetshem för män och 4 för
kvinnor. 1945 åtnjöto 234,000 svenska familjer f.,
och dessa familjer hade tillsammans 410,000 medl.,
vilket utgör 6,2 °/o av landets hela befolkning.
Av alla barn under 16 år tillhörde c:a 8%
f.-klientelet. Av de vuxna understödstagarna
utgjorde folkpensionärerna ung. hälften. Omkr. 150,000
familjer fingo hemunderstöd, 37,000 personer voro
intagna på f.-anstalter och 62,000 hade under
året på f.-styrelsens bekostnad åtnjutit vård på
någon sjukvårdsanstalt. — F.-frekvensen är
ganska olika i olika delar av landet. I åtskilliga
sydsvenska län var 1945 understödsprocenten i
jordbrukskommunerna endast 2—3 °/o, medan
Norrbottens län i genomsnitt hade c:a 12%
understödstagare. Vissa kommuner hade lämnat f.
till mer än V4 av befolkningen. Givetvis växlar
också antalet understödda med de ekonomiska
konjunkturerna. 1945 var i det avseendet ett
mycket gott år, och förhållandena ha därefter
ytterligare förbättrats, samtidigt som många av
f:s klienter försvunnit, sedan ökade folkpensioner
och allmänna barnbidrag tillkommit. Krisåret
1933 hade däremot 9,5 °/o av befolkningen f. —
Utbetalningarna för f. utgjorde 1945 114 mkr,
vilken summa dock i realiteten något minskas,
genom att en del av f. återbetalas.
Anstaltsvår-den kostade 33 mkr, sjukvården 21 mkr (endast
kommunernas avgifter till lasaretten) och
hemun
— 285 —
— 286 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
