Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRD
derstödet 56 mkr. De återstående 4 mkr gingo
till utackordering, resor m.m.
F. i Sverige ligger f.n. i stöpsleven.
Social-vårdskommittén väntas komma med ett förslag
till omformning av densamma, sedan större
delen av f.-behovet övertagits av
socialförsäkringarna* och de speciella vårdformerna. Själva
namnet lär komma att föreslås ändrat till
socialhjälp. Ett viktigt steg till f:s förändring har
tagits av 1947 års riksdag, vilken i princip
beslutat, att åldringsvården efter en övergångstid
skall skiljas från f. och utgöra en egen
institution. Ålderdomshemmen, som skola undergå en
betydande förbättring, skola reserveras för de
friska åldringarna, och samtliga pensionärer skola
betala för vården. Avgifterna skola genom
statsbidrag hållas så låga, att folkpensionerna räcka
till att betala dem. Härigenom kommer f:s
omhändertagande av åldringar att försvinna och
den nya socialhjälpen att inskränkas till
ekonomiskt stöd i speciella fall och därtill knuten
rådgivning el. kuratorsverksamhet.
I Norge regleras f. huvudsaki. genom lag
av 19/ä 1900 med senare tillkomna ändringar.
Dessutom finnas vissa bestämmelser om f. i en
del andra författningar, bl.a. i lagen om
lösdriveri, bettleri och dryckenskap. Bestämmelserna
om försörjningsplikt äro i huvudsak desamma
som i den svenska lagen. Varje kommun har
sitt särskilda fattigväsen. Kommun el.
f.-di-strikt kan delas i mindre kretsar. Vid behov
av f. skall hänvändelse ske till
vistelsekommunens f.-styrelse. F. lämnas envar, som saknar
medel till sitt livsuppehälle el. till vård och
underhåll vid sjukdom samt är ur stånd att
förvärva sig det nödtorftiga och icke heller har
någon försörjningspliktig, som äger förmåga att
understödja honom. Vistelsekommunen kan
sedermera i vissa fall återsöka 2/s av kostnaden
av hemortskommunen. Vissa kostnader ersättas
av staten. I varje kommun skall finnas en
f.-styrelse {fattigstyre). Det lämnade understödet
utgår i olika former, som understöd i hemmet
el. intagning på vård- el. arbetshem el. sjukhus.
Understödsformen väljes efter behovets art och
varaktighet. Barn försörjas företrädesvis genom
utackordering, där de ej kunna vårdas av
föräldrarna. Utackordering får ej ske genom
auktion. Ang. vården av fattiga sinnessjuka finnas
särskilda bestämmelser. Lösdriveri, bettleri och
försummelse av försörjningsplikt ha gjorts till
en straffrättslig angelägenhet, men viss
befattning därmed tillkommer dock f.-styrelsen, enär
denna om möjligt skall försöka anvisa arbete till
dem, som erhållit varning av polismyndighet.
I Danmark skärptes f.-lagarna under
1800-talet liksom i Sverige. Mot den svenska
lagen av 1871 svarade en dansk av 1891, dock
med ännu strängare verkningar för
understöds-tagarna. Bl.a. var det förbjudet att lämna
folkpension och f. till samma person. På grund
därav började kommunerna i stor utsträckning
lämna hjälp utan f:s karaktär till ”värdiga”
behövande {kommunehjælp), vilken verksamhet
reglerades genom 1907 års lag om kommunala
hjälpkassor. Vid genomförandet av s o c i a 1 r
e-formen* 1933 (se även Danmark, sp. 1061)
förutsattes, att huvuddelen av understödsbehoven
skulle avhjälpas genom socialförsäkringarna
{fol-keforsikring), medan de återstående
understöds-fallen skulle behandlas enl. lagen om offentlig
forsorg. Denna upptar först særhjælp (barnavård,
barnbidrag, bidragsförskott, moderskapsbidrag och
hjälp till vissa sjuka och vanföra m.m.) ocl.
därefter kommunehjælp, vilken närmast motsvarar
svensk f. Återbetalningsskyldighet och
försörjningsplikt (dock ej av barn gentemot föräldrar)
föreligger, men någon inskränkning i de
medborgerliga rättigheterna medför kommunehjælpen
i regel ej. Lagens sista del handlar om
fattig-hjælp, som är inskränkt till ”ovärdiga”
behövande, d.v.s. i stort sett (men icke uteslutande)
lösdrivare, prostituerade, alkoholister o.d.
Fattig-hjælp medför fortfarande stränga rättsverkningar:
förlust av valrätt och valbarhet, förlust av rätt
till sociala förmåner av annat slag och i vissa
fall t.o.m. förbud att ingå äktenskap utan de
kommunala myndigheternas medgivande. — Såväl
socialförsäkring som understödsverksamhet av
alla slag • administreras i varje kommun av ett
enda organ, Det sociale Udvalg, som utses av
kommunalrepresentationen. Udvalget kan vid
behov tillsätta underkommittéer för olika grenar
av den sociala verksamheten. I större kommuner
skall finnas ett el. flera socialkontor med daglig
expeditionstid. Understödet utlämnas av
vistelsekommunen, men kostnaderna fördelas mellan
hemortsrättskommunen (3/10), staten och en
mellankommunal utjämningsfond efter invecklade
regler.
I Finland är f. ordnad genom lag av Ve
1922. Medellös minderårig, som saknar annans
omvårdnad, så ock envar annan, som icke med
egna medel el. genom eget arbete el. genom
annans omvårdnad kan erhålla nödtorftigt
underhåll och vård, är kommunen pliktig att hjälpa
genom f. Jämväl annan medellös, som annars
kommer att sakna underhåll och vård, kan få
understöd av kommunen. F:s handhavande
åligger den borgerliga kommunen och ombesörjes
sedan 1937 av vårdnämnden, som är gemensam
för f., barnavård och alkoholistvård. Betr,
bestämmelser om försörjningsplikt stadgar lagen,
att varje man och kvinna är pliktig att försörja
sig själv samt sin make el. maka och sina
minderåriga barn, tills dessa fyllt 16 år. Därjämte
är envar skyldig att vid behov el. efter förmåga
dra försorg om sina föräldrar samt far- el.
morföräldrar samt barn och barnbarn, även sedan
dessa fyllt 16 år, men barn, som är fött utom
äktenskapet, är ej skyldigt att försörja sin
fader, om det ej uppvuxit under dennes tillsyn och
vård. Viss försörjningsplikt åvilar arbetsgivarna
för deras arbetare. Understöden lämnas i form
av understöd i hemmen, utackordering el. vård
på anstalt. Varje kommun är skyldig att ensam
el. i förening med andra upprätta kommunalhem
samt barnhem, ävensom i fall av behov
arbetsinrättning. Kostnaden för f. bäres av
hemortskommunen, varjämte staten bidrar med
kostnaden för vissa kategorier understödstagare.
Hemortsbestämmelserna äro ung. desamma som
i Sverige. Ledningen och övervakandet av den
kommunala f. tillhöra socialministeriet och dess
— 287 —
– 288 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
