Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faunus - Faure, Félix - Fauré, Gabriel - Faure, Paul - Fauriel, Claude - Faurås härad - Fausböll, Viggo - Fauserförfarandet - Faussebraye - fausse reconnaissance - Fausset, Hugh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAUSSET
motsvarighet till F. var Fauna, vars gestalt
helt gått upp i Bona Dea*. K.H.
Faure [får], Félix Franqois, franska
republikens president (1841—99). F. föddes i Paris,
utbildade sig till köpman, vistades två år i England och
bosatte sig 1863 i Le Havre, där han blev garvare
och småningom innehavare av betydande
industriell verksamhet. Redan under kejsardömet
intresserad för politik, insattes han 1881 av de moderata
republikanerna i
deputeradekammaren och
var understatssekr. för
kolonierna i
ministärerna Gambetta (1881
—82), Ferry (1883—
85) och Tirard (1887—
88) samt marinminister
i ministären Dupuy
1894—95. Efter
Casi-mir-Périer blev F. 17/i
1895 med 430 röster
mot 361, som tillföllo
den radikale Brisson,
till allmän
överraskning vald till
republi
kens president. Som sådan utövade han föga
politiskt inflytande, nöjd med att ägna sig åt
re-presentationsuppdrag, för vilka han, elegant,
berest, svag för lyx och parad, var särsk. lämpad.
Hans presidentskap, som avbröts genom hans
plötsliga dödsfall, har sin historiska betydelse
väsentligen däri, att den fransk-ryska alliansen
därunder avslutades och att i samband därmed under
praktfulla former F. i okt. 1896 emottog tsarparet i
Frankrike samt 1897 återgäldade denna visit med
ett besök i Ryssland. G.Lw.
Fauré [fåre’], Gabriel Urbain, fransk
tonsättare (1845—1924), blev 1866 organist i Rennes,
1870 2:e organist vid Notre Dame i Paris, efter
kriget 1870 lärare vid Niedermeyerska musikskolan
och organist vid S:t Honoré, kort därefter organist
vid S:t Sulpice för att slutl. 1877 utnämnas till
kapellmästare vid
Ma-deleinekyrkan. 1896
efterträdde F.
Masse-net som prof, i
komposition vid
Konserva-toriet, blev 1905
anstaltens dir. och medl.
av akad. Hans
kompositioner omfatta
sånger, violinsonaten
op. 13 (1878), stycken
för violoncell,
kammarmusik, violinkonsert, symfoni, körverk
och operor. F:s musik
står på César Francks
grund och förenar liksom dennes den melodiösa
linjen med gediget harmoniskt arbete samt
dristighet med förnäm begränsning; hans sånger äga en
egenartad bunden värme, som förlänar dem en
säregen skönhet. E.A.
Faure [får], Paul, fransk politiker (f. 1878).
F. blev tidigt nära medarbetare till L. Blum både
som tidningsman och som politiker, var 1910—32
medl. av deputeradekammaren, 1928—38
socialistis
ka partiets generalsekr. och 1936—38 minister utan
portfölj. Under många år bedrev F. en ivrig
agitation för avrustning och angrep häftigt de
franska vapenindustrierna. I slutet av 1930-talet
avvek han från partiledaren L. Blums politiska
linje och förordade eftergifter gentemot de tyska
och italienska diktaturerna. F. röstade 1940 för
Vichy-regeringen och blev medl. av det av
marskalk Pétain instiftade Nationella rådet. Utstött ur
sitt parti har han efter 2:a världskriget försökt
bilda en grupp av oberoende socialister men varit
utan framgång. S.Br.
Fauriel [fårjäll’], C 1 a u d e Charles, fransk
litteraturforskare (1772—1844). För F., som var ett
språkgeni, skapades 1830 en lärostol vid Sorbonne;
hans betydelsefullaste föreläsningsserier utgåvos
postumt, ”Histoire de la poésie provenqale” (1846)
och ”Dante et les origines de la langue et de la
littérature italiennes” (1854). — Litt.: C. A.
Sainte-Beuve, ”Portraits contemporains”, 2 (1846 och
senare).
Faurås härad i Halland sträcker sig från kusten
n. om Falkenberg till gränsen mot Västergötland
och Småland; Ätran bildar under en lång sträcka
sydöstgräns. F. omfattar socknarna Gunnarp,
Fagered, Källsjö, Ullared, Gällared, Okome,
Svartrå, Köinge, Dagsås, Sibbarp, Ljungby, Alfshög,
Vinberg, Stafsinge och Morup; 742,17 km2, därav
704,43 land; 14,547 inv. (1948). F. tillhör Arstads
och Faurås tingslag (tingsställe Falkenberg) i
Hallands mellersta domsaga, Falkenbergs och
Var-bergs fögderier samt Falkenbergs kontrakt i
Göteborgs stift. — Namnet Faurås, som från början
tillkommer en by i Vinbergs sn, är sammansatt
av stammen i ’fardher, vatten el. vattendrag, som
man kan vada över, och os, åmynning (se J.
Sahl-gren i ”Namn och bygd”, 1939, sid. 145 ff.). Äldsta
anträffade skrivning är pharthtusahereth 1177
(avskrift). P.;Er.
Fausböll [-au’-], Michael Vi gg o, dansk
in-dolog (1821—1908), 1878—1902 prof, vid
Köpenhamns univ., det vetenskapliga pali-studiets
grund-läggare genom utgivandet av bl.a. ”Dhammapada”
(1855) och den betydande ”Jataka”-uppl. (6 bd,
1875—96; bd 7, innehållande index, utg. av D.
An-dersen 1897). F. utgav under pseud. V. K r
istia n s e n ”Bidrag til en Ordbog over
Gadespro-get” (1866; 2 Udg. 1908).
Fauserförfarandet [-au’-], en av italienaren
Gia-como Fauser utarbetad metod för utnyttjande av
det fria luftkvävet för tillverkning av ammoniak
och salpetersyra. F. är en modifikation av det
ursprungliga haberförfarandet och användes
numera i många länder, bl.a. även i Sverige vid
Ljungaverk. Se Kväveindustri.
Faussebraye [fåsbrä’], krigsv., en låg jordvall,
liggande i graven framför huvudvallen till dennas
skydd och särsk. använd i den ”nederländska
skolan” (se Befästningskonst).
Fausse reconnaissance [få’s rakånäsat)’s] (fra.,
falskt igenkännande), se Déjå-vue-fenomenet.
Fausset [få’sit], Hugh 1’Anson, engelsk
författare (f. 1895), har studerat vid univ. i
Cambridge, var litteraturkritisk medarbetare i ”Times”,
”Times Literary Supplement”, ”Manchester Guardian”
m.fl. tidn. och i ”London Mercury”. F. har
framträtt som diktare (”The spirit of love”, 1921, ”The
— 297 —
— 298 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
