Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faustman, 1. Mollie (Vagabonde) - Faustman, 2. Hampe - Faustulus - Faute - Fautefrakt - Faution - Fauves - Fauvism - Faux bourdon - Favara - Favart, 1. Charles Simon - Favart, 2. Justine - Fawcett, 1. Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAWCETT
bilderböcker för-barn
(”Mina barn är vackra
barn”, 1923, ”Ur barns
och spenabarns mun”,
1925, ”Vad en gift
kvinna bör veta”, 1926,
”Också en blind kan
få korn på en höna”,
1927, ”Fariséer och
syndare”, 1928, ”Adam”,
1929, ”Eva”, 1930,
”Den ljuva tiden”,
1931, ”Lärorikt”, 1932,
och ”Barn”, 1933).
”Stugan vid älven”
(1942) är en bok om Hälsingland. Som målarinna
har hon med förkärlek återgivit barnkroppen och
nått fram till en summarisk och kraftfull, starkt
koloristisk stil med impressionistiskt inslag. — F.
har varit g.m. 1) konstnären G. Törnequist 1910,
2) konstnären G. Chatham 1917—26. E.;K.E.S.
2) Erik (H a m p e) Stellan F., den föreg:s son,
filmregissör och filmskådespelare (f. 3/? 1919),
genomgick Dramatiska teaterns elevskola 1937—40,
vid vilken teater han var engagerad 1940—42.
Han spelade sommarmånaderna 1940—41 på Nya
teatern och Vasateatern med eget sällskap. F.
har bl.a. medverkat i filmerna ”Kvinna ombord”,
”Rid i natt”, ”En vår i vapen”, ”Älskling, jag
ger mig”, ”Kvinnor i fångenskap”, ”Excellensen”
och ”Brott och straff”. Den första film han
regisserade var ”En natt i hamn”, sedan följde
”Sonja”, ”Flickan och djävulen”, ”Brott och
straff”, ”När ängarna blomma”, ”Krigsmans
erinran”, ”Harald Handfaste”, ”Till främmande hamn”
m.fl. B.Hgn.
Faustulus [-au’-], rom. myt., herde, som räddade
Romulus och Remus och överlämnade dem åt sin
hustrus, Acca Larentias, vård.
Faute [fåt] (fra.), fel, felsteg, misstag.
Fautefrakt [fåt-], se Död frakt.
Fautio’n (av lat. fave’re, gynna), straffr.,
gynnande av redan timat brott, s.k. efterföljande
delaktighet i brott. F. kan åsyfta ant. skyddande av
brottslingens person, personell f., el.
döljande av gärningen el. vidmakthållande av
brotts-resultatet (särsk. befattning med genom brottet
åtkommet gods), reell f. Båda slagen f.
bestraffas enl. svensk rätt. Denna skiljer vid personell f.
mellan de fall, då f. skett med vetskap om brottet
och då främjaren endast haft skälig anledning till
misstanke. Maka och vissa nära släktingar till
gärningsmannen gå i sistn. fall straffria. — Jfr
Häleri. K.
Fauves, Les f. [le få’v], se Fauvism.
Fauvism’ [få-] (fra. fauvisme), beteckning för
den franska art av expressionism*, som växte upp
kring Matisse i början av 1900-talet. Ordet är
bildat av den skämtsamma benämningen les Fauves,
(eg. ”vilddjuren” el. ”vildarna”, fauvister) för
målarkretsen kring Matisse, då den första gången
framträdde samlad på Salon d’Automne 1905. Här
utställde utom Matisse, den äldste och ledande
inom denna mer el. mindre färghäftiga skara,
målare som Rouault, Othon Friesz, Camoin,
Man-guin, Vlaminck, Dufy och Derain. Mitt i den sal,
där dessa målare hängt sina dristigt expressiva
målningar, hade uppställts en mera stillsam
skulptur, något i Donatellos art; arrangemanget
föranledde kritikern Louis Vauxcelles att utbrista:
”Donatello au milieu des fauves!” Därav fick
Matisse-gruppen (i det tidiga stadiet) sitt drastiska
namn, liksom ett par år senare termerna
”kubism” och ”kubister” för en ännu radikalare
konstriktning uppstodo ur ett yttrande av Matisse om
en Braque-målning. Glosan ”impressionism” hade
uppkommit på liknande sätt och från början haft
en nedsättande innebörd. — Flera av fauvisterna
modifierade sitt uttryckssätt med åren, och t.ex.
Derain lämnade kretsen och dess högklingande
arabeskstil redan o. 1907, då han under
Cézanne-påverkan först gick mot ett något kubistiskt
intermezzo. — Litt.: G. Duthuit, ”Le fauvisme” (i
”Cahiers d’art”, 1929—30); B. Hintze, ”Modern
konst. 1900-talet” (1930); L. Swane, ”Henri
Matisse” (1944; da. uppl. 1945). H.Ge.
Faux bourdon [få bordåo’] (ital. falso bordone,
eng. fa-bur den), mus. 1) Beteckning för ett slags
”flerstämmighet” (se Heterofoni), där en kolorerad
melodi i överstämman beledsagas av två stämmor i
parallellrörelse i underkvarten och undersexten. F.
är ej — som tidigare antogs — en engelsk utan en
kontinental praxis, som utbreddes till England
först på 1480-talet. Däremot förekom i öriket en
närstående typ, kallad g y m e 1*. — 2) I senare
tid beteckning för en ackordiskt, mest konsonant,
harmoniserad melodi (ej blott i paralleller), som
ännu på 1600-talet improviserades med tillfogande
av drillar och vokaliser (contrappunto alla mente).
— 3) Beteckning för recitation av psalmer på
samma tonhöjd (bortsett från interpunktionerna),
trol. tidigare utförd flerstämmigt efter reglerna
för f. C.A.M.
Fava’ra, stad på Sicilien, närmast ö. om
Agri-gento på sydkusten; 21,496 inv. (1936). Slott från
1280; talrika svavelgruvor, jordbruk.
Favart [fava’r]. 1) Charles Simon F.,
fransk författare (1710—92), skrev från 1734 en
rad muntra och graciösa sångspel, bl.a. ”Les trois
sultanes”, ”Ninette å la cour”, ”La chercheuse
d’esprit”, ”L’astrologue de village”, ”La noce
in-terrompue”, ”La belle Arsène” och ”La rosière de
Salenci”, av vilka flera även uppförts i Sverige.
2) Marie J u s t i n e Beniote F., född Du
Ron-ceray, sångerska och dansös (1727—72), g.m. F.i)
1745. Redan från sin debut 1744 vann hon
parispublikens hjärta och excellerade sedan på
Opéra-comique och Théåtre italien särsk. i sin mans
små sångstycken. Hon var också hans trogna
medarbetare och har ensam skrivit texten till den
ända in på 1800-talet populära ”Annette och
Lu-bin”. F. var 1746 primadonna vid den teater
hennes man ledde i Moritz’ av Sachsen fältläger i
Flandern, och då hon rymde undan marskalkens
alltför enträgna uppmärksamhet, hölls hon ett år
fängslad i ett kloster. F. är huvudpersonen i
Of-fenbachs operett ”Madame F.” G.Kg.
Fawcett [få’sit]. 1) Henry F., engelsk
politiker och nationalekonom (1833—84), prof, i
nationalekonomi i Cambridge 1863, led. av
parlamentet 1865 och postminister i Gladstones
regering 1880. I sina ekonomiska arbeten, ss. ”A
manual of political economy” (1863) och ”Free
— 301 —
— 302 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
