Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feberterapi - Febertermometer - Feberträd - Febril - Febris - Febronianism, Febronius - Februari - Februarimanifestet - Februarirevolutionen - Febus - Febvre, Frédéric - fec. - Fécamp - Feces - Fechner, Gustav Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FECHNER
ren i dessa fall med andra fysikaliska el. kemiska
hjälpmedel, torde flertalet förf, anse malarian som
sådan erforderlig. F. har i övrigt med viss
framgång använts vid många allergiska
sjukdomstillstånd, särsk. astma. Utgångspunkten har varit
den kliniska iakttagelsen, att då en person med
astma får feber, försvinner astman. Man
åstadkommer här feber genom att med vissa dagars
mellanrum intramuskulärt injicera ett preparat,
ofta en svavelolja, som åstadkommer feber. Slutl.
har f. använts vid vissa sinnessjukdomar, särsk.
schizofreni, där den stundom på lämpade fall
iakttagbara gynnsamma effekten likväl synes mindre
uttalad än vid annan chockbehandling. Vid all f.
måste allmäntillståndet och särsk. hjärtats
förhållande beaktas. A-U.
Febertermometer, mindre kvicksilvertermometer
för bestämning av kroppstemp. F. brukar tillåta
avläsning av temp. mellan 34°5 och 420 och är
graderad i tiondels grader. Den förste, som använde
termometern i ovannämnda syfte, var den
holländske läkaren Boerhaave (1668—1738), men först
långt senare, när Traube m.fl. vid 1800-talets mitt
studerade kroppstemp:s ändringar vid sjukdomar,
fick f. praktisk medicinsk betydelse.
Feberträd, se Eucalyptus.
Febril (lat. febri’lis), feberaktig; nervös,
jäktande.
Febris (lat.), feber*. — F. int er mitt’ ens,
”växelfeber”, malaria*. — F. quinta’na, f. wolhyn’ica,
skytte-gravsfeber*. — F. recurPens, återfallsfeber*. — F.
un’dulans, undulantfeber*.
Febronianism’, Febronius [-å’-], se von Hontheim.
Februa’ri (lat. Februa’rius, eg. reningsmånad
ägnad försoningsguden), andra mån. i den julianska
och den gregorianska kalendern. Som månadsnamn
säges F. ha blivit infört av Roms andre konung,
Numa Pompilius, som årets 12 :e och sista mån.,
varmed dess namn (försoningsmånad) skulle
sammanhänga.
Februarimanifestet, gängse benämning på ett
av tsar Nikolaj II 15/2 1899 utfärdat aktstycke,
innebärande att lagstiftningsfrågor, vilka dittills
behandlats av finska lantdagen men hade
betydelse för hela riket, skulle läggas under tsarens
eget beprövande. Då tsaren själv skulle avgöra,
vad som var ”rikslag”, betydde f., att lantdagens
lagstiftningsrätt var upphävd. F. promulgerades
med knapp majoritet av den finska senaten, där
gammalfennomanerna under Yrjö-Koskinens
ledning avstyrkte alla motåtgärder. Folkopinionen
reagerade däremot, och en adress uppsattes, som
fick V2 mill. underskrifter. Den deputation, som
skulle överlämna adressen, mottogs emellertid ej
av tsaren. F. var ett led i förryskningspolitiken
under N. I. Bobrikovs generalguvernörstid. St.C.
Februarirevolutionen (1848), se Frankrike,
historia.
Febus (lat. Phoèbus, grek. Foibos, den lysande),
binamn till Apollon som renhetens och klarhetens gud.
Febvre [fä’vr], Frédéric Alexandre, fransk
skådespelare (1833—1916). F. började sin
teaterbana 1850 i Le Havre och tillbringade de närmast
följ, spelåren i Paris vid 1’Ambigu och Théåtre
Beaumarchais. Så följde engagemang vid Théåtre
de la Porte-Saint-Martin 1854 och vid Théåtre de
la Gaité 1855, varefter han debuterade på Odéon
1857 som Olivier Séchard i ”Rocher de Sisyphe”.
Sin väsentligaste insats som skådespelare kom han
att göra på Théåtre franqais. F. var knuten till
denna scen 1866—93, Hån 1867 som societär, och
gestaltade under denna tid med stor framgång en
lång rad roller, bland vilka märktes Clavaroche i
”Ljusstaken”, Laffemas i ”Marion Delorme”,
Clarkson i ”Främlingen”, Almaviva i
”Barbera-ren i Sevilla”, Don Salluste i ”Ruy Bias”, Don
Fabrice i ”Lycksökerskan”, Olivier de Jalin i
”Falska juveler” och ”Tartuffe”. I nov. 1893
gästade F. med eget sällskap Stockholm, varvid han
uppträdde på Kungl. teatern i ”Le père prodigue”,
”Falska juveler” och ”Tartuffe”. F. utgav bl.a.
memoarverket ”Journal d’un comédien” (2 bd,
1896). A.L.
fec., förk. för lat. fecit*.
Fécamp [fekau’], stad i dep. Seine-Inférieure i
Frankrike, vid Engelska kanalen, i en trång
dal 35 km n.ö. om Le Havre; 16,876 inv. (1946).
Staden har vuxit upp kring ett kloster från 658;
klosterkyrkan byggdes 1175—1225. I gamla
klosterbyggnader äro nu rådhus, bibi, och museum,
fornsakssaml. och målerisaml. inredda. F. har god
hamn, och härifrån utgå stora fiskeflottor, som
bedriva torskfiske vid Island och Newfoundland;
sill och makrill fiskas i Kanalen. Havsbad.
Likörtillverkning (bénédictine de F.), varv,
fiskkonservering och bomullsindustri. Rundradiostation. P.
Feces (lat.), se Exkrementer.
Fechner [fäx’nar], Gustav Theodor, tysk
filosof (1801—87), son av en lantpastor i Sachsen,
studerade först medicin och sedan fysik vid univ.
i Leipzig; prof, i fysik där 1835. F. är jämte sin
lärare, fysiologen E. H. Weber, psykofysikens
grundare. Byggande på Jean Bernoullis, Eulers
och Webers forskningar samt på egna mätningar
formulerar F. den allmänna lagen för förhållandet
mellan förnimmelse och retning, att
förnimmelsestyrkan växer proportionellt mot logaritmen för
retningens styrka (Weber-Fechnerska lagen). Med
denna lag förbinder F.
den psykofysiska
parallellteorien* i dess
djärvast metafysiska
form. Mot varje
andligt skeende svarar ett
fysiskt, samt omvänt.
Ej blott människan
och djurorganismerna,
även växter och
himlakroppar fattas som
besjälade. Allt
omspännes i sista hand
av all-anden el. gud,
som enar de skilda
medvetenhetsvärldarna,
växtsjälar såväl som djur-, människo- och
planetsjälar, liksom vårt mänskliga medvetande enar
de särskilda föreställningsinnehållen. Denna
senare, poetiskt ofta glänsande men tillika fantastiska,
på de djärvaste analogislut vilande uppfattning
betecknar F. som ”dagsvyen” (Tagesansicht) över
tillvaron och ställer den i motsats till den
”nattvy” (Nachtansichf), som den
naturvetenskapligt-me-kanistiska tolkningen enl. hans mening förmedlar.
— Oberoende av denna sin dristiga besjälnings-
— 317 —
— 318 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
