Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenologi - Fenomen - Fenomenal - Fenomenalism - Fenomenologi - Fenomobil - Fenopromin - Fenor - Fenosafranin - Fenotyp - Fenrer, Fenresulven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FENOMEN
Den behandlar företrädesvis de företeelser, som
uppenbara sig på våren, då livet vaknar, och på
hösten, då vilan åter inträder, ss. tiderna för
löv-sprickning och lövfällning hos träd och buskar,
vidare växternas blomning och fruktsättning,
fåglarnas flyttning och äggläggning, djurens
färgförändringar o.s.v., och söker förklara
orsakssammanhanget mellan dessa fenomen och de
rådande klimatförhållandena. Redan Linné och hans
lärjunge C. Bjerkander sysslade med f., och
senare ha i vårt land särsk. E. Fries, C. F. Hartman,
H. v. Post, H. W. och A. Arnell, R. Hult ägnat
sig åt denna vetenskap. Sedan 1873 föreligga för
Sverige mera fullständiga fenologiska
observa-tionsserier. G.
Fenome’n (ytterst grek. fainom’enon, det som
synes), något som ses el. iakttages, synbild;
företeelse (i sht naturföreteelse); märklig händelse;
underverk; uppseendeväckande el. underbar
begåvning, ”underdjur”. — Fil., företeelse,
framträdande i den yttre el. inre erfarenhetens värld
och därvid vanl. tänkt som motsatt verkligheten
i absolut mening el. ”tinget i sig” (das Ding an
sich). Termen spelar en framträdande roll hos
bl.a. Kant, vilken ställer fenomenen mot
nume-nen* el. tanketingen, vidare hos Schopenhauer,
Boström, E. v. Hartmann m.fl. — Jfr
Fenomena-lism och Fenomenologi. N.
Fenomena’l (jfr Fenomen), förbluffande,
underbar, oerhörd.
Fenomenalism’, fil., åsikten att vi blott äga
kännedom om företeelser el. fenomen. Den uppträder
dels som objektiv, dels som radikal f.
Den förra antager med Platon, Leibniz, Kant,
Schopenhauer m.fl. en självständig verklighet
bakom fenomenen (idéer, monader, ”ting i sig”, blind
vilja etc.); den senare förnekar en sådan och
strävar att upplösa den givna verkligheten i blotta
medvetenhetsfenomen, förnimmelser etc. (så bl.a.
hos Berkeley, E. Mach, H. Vaihinger). Jfr
Posi-tivism. — Litt.: H. Kleinpeter, ”Der
Phänomena-lismus” (1913). N.
Fenomenologi’ (till grek. fainom’enon, fenomen,
och log’os, lära), fil., i största allmänhet läran om
företeelserna el. fenomenen. Dess innebörd har
dock bestämts olika. Hos Hegel* innebär den en
lära om vetandets former och utveckling fram till
absolut vetande (framställd i arbetet
”Phänemeno-logie des Geistes”, 1807, senaste uppl. 1937); hos
E. Husserl* bestämmes den däremot som
”väsens-vetenskap” och ställes i skarp motsats till alla
”faktavetenskaper”, särsk. psykologi (jfr
programskriften ”Ideen zu einer reinen
Phänomeno-logie und phänomenologischen Philosophie” i
”Jahrbuch für Philosophie und phänomenologische
Forschung”, 1, 1913). N.
Fenomobi’1, tidigare, särsk. för pakettransport,
mycket använd men numera utgången trehjulig
automobil med motorn kopplad till det med
styrstång försedda framhjulet. Typen tillverkades av
Phänomen-Werke, Zittau, Tyskland.
Fenopromfn, farm., se Bensedrin.
Fenor, rörelseorgan hos en del av de för ett
liv i vatten anpassade djuren. Endast
undantagsvis finnas f. hos de ryggradslösa djuren, ss. hos
vingfotade snäckdjur och tioarmade bläckfiskar. De
förra ha två sidoflikar av foten och de senare två
B
Stjärtfena av A
Pro-topterus, difycerk; B
stör, heterocerk; C lax,
homocerk.
h axelskelett, h1 dess yttre
del i stjärtfenan.
hudveck, som tjänstgöra
som f. Beträffande
ryggradsdjuren kan man indela
f. i o p a r i g a och p
a-r i g a. Dessa senare äro
homologa med
landdjurens extremiteter*. De
p a r i g a f. hos fiskarna
(bröstfenor och bukfenor)
äro att hänföra till två
olika typer: kvastfens- och
strålfenstypen (se
Kvast-feningar). Hos ”fiskarna”
fanns urspr. en
sammanhängande f e n s ö m,
vilken gick längs ryggens
mittlinje, böjde sig om
stjärtspetsen och fortsatte
ett stycke framåt längs
bukens mittlinje. En
sådan fensöm finnes hos
lan-settfisken och några andra
fiskar. Vanl. är
fensöm-men differentierad i skilda
o p a r i g a f., ss.
ryggfenor, stjärtfena och
anal-fenor. Till stöd för dessa
ha särskilda skelettdelar av brosk
(broskfis-kar) el. ben (benfiskar m.fl.) utvecklats. Vid
basen av fenorna ligga b a s a 1 i a, som äro
an-fästa vid axelskelettet, och r a d i a 1 i a, som utgå
från basalia samt fortsätta ut i fenans
tunnare delar. Saknas skelettdelar, kallas fenan
fett-fena (hos t.ex. laxfiskarna finnes en
fettfe-na). Man särskiljer med hänsyn till
axelskelettets förhållande hos fiskarna 3 slag av stjärtfenor:
d i f y c e r k f., om axelskelettet ligger i fenans
mittlinje, h e t e r o c e r k f., då det böjer sig upp
i den dorsala fliken av f., och homocerk f.,
om axelskelettet är rudimentärt och något böjt
dorsalt. Av dessa former är den difycerka
ursprungligast. Opariga f. finnas förutom hos
fiskarna även hos groddjuren under larvlivet i vatten
och hos vattenreptilerna. Valarna ha sekundärt
utbildade f., de s.k. fenvalarna en ryggfena och
alla en horisontalt ställd stjärtfena. Ang.
stjärtfenan hos de utdöda fisködlorna se d.o. H.W.
Fenosafrani’n, rött tjärfärgämne
(fenazinfärgäm-ne), som funnit användning för desensibilisering.
Se Indaminer.
Fenoty’p, biol., se Ärftlighet.
Fenrer, Fenresulven (isl. Fenrir,
Fenris-ulfr, d.v.s. ulven Fenrir, möjl. till fen, träsk o.d.),
nord, myt., ett mytiskt odjur, gudarnas farligaste
fiende, uppträder som son till Loke och jättinnan
Angerboda och bror till Midgårdsormen och
dödsgudinnan Hel (sannolikt senare anknytningar).
Enl. Snorres Edda uppföddes han av asarna, men
förskräckta av hans snabba tillväxt och av
olycksbådande spådomar läto asarna dvärgar förfärdiga
en oslitlig boja, Gleipner, med vilken F. lät
fängsla sig på villkor, att en av gudarna som underpant
lade sin hand i hans mun. På så sätt miste Tyr
sin högra hand. Asarna spärrade då upp F:s gap
med ett svärd. Så ligger han, tjutande och
dräglan-de, till Ragnarök, då han kommer lös, störtar fram
med lågande ögon och uppspärrat gap, som når
— 379 —
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
