Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - de Féraudy, Maurice - al-Ferazdaq - Ferber, Johan Jacob - Ferber, Edna - Ferber, Albert - Ferberit - Ferder, Færder - Ferdinand (namn) - Ferdinand (helgon) - 1. Ferdinand I, den rättrådige (konung av Aragonien) - 2. Ferdinand II (konung av Aragonien) - Ferdinand (kurfurste av Bayern) - 1. Ferdinand Albrekt II (hertig av Braunschweig) - 2. Ferdinand (hertig av Braunschweig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERAZDAQ________________
voro välgörande naturliga, han överdrev aldrig
utan begagnade endast små diskreta medel. Han
strävade blott efter mänsklig sanning och
genomförd verklighetstrohet på scenen, och problemet i
en roll blev därför för honom alltid främst det
psykologiska. F. ägnade sig också med stor
framgång åt filmen. Han skrev för teatern och utgav
bl.a. diktsamlingen ”Heures émues” (1896). A.L.
al-Ferazdaq, arabisk skald, se al-Farazdak.
Ferber, Johan Jacob, kemist och
mineralog (1743—90), 1761 student i Uppsala, lärjunge till
Linné och Cronstedt. Sedan F. några år arbetat på
faderns apotek i Karlskrona, anställdes han 1765
vid Bergskollegium, begav sig senare ut på resor
i Europa för att studera bergsväsendet, blev
erbjuden befattning som amiralitetsapotekare i
Karlskrona men avböjde och kvarstannade utomlands.
F. vann stort anseende för sina arbeten i kemi,
mineralogi och geologi och blev 1774 prof, i Mitau,
1783 prof, i mineralogi i Petersburg och medl. av
akad. där samt 1786 överbergsråd i
Preussen. K.A.G.
Ferber [fa’ba], E d n a, amerikansk
författarinna (f. 1887). F., som först tänkte bli
skådespelerska, började tidigt som journalist med reportage
som specialitet, till sist anställd i ”Chicago
Tri-bune”. Tidningsmannaåren gåvo henne
förtrogenhet med skilda amerikanska miljöer och socialskikt,
en kunskap, som hon utnyttjade, när hon 1911
debuterade som skönlitterär förf, med romanen
”Dawn O’Hara”. Hon skildrade i en rad böcker
livet bland självförsörjande kvinnor, främst i
affärslivet, bl.a. i ”Emma McChesney & Co.” (1915)
och ”Girls” (1921; sv. övers. 1926). E. fick stor
succé med Chicago-skildringen ”So big” (1924;
sv. övers. ”Hennes sons framgång”, 1926), och
en rad av hennes följande böcker blevo best
sel-lers. Den flärdlöst realistiska berättartekniken i
de äldre romanerna fick nu vika för en mera
sentimental och romantisk med kraftig färgläggning.
Nämnas kunna ”Show boat” (1926; sv. övers.
”Teaterbåten” 1927), en skildring av en kringresande
teaterfamiljs upplevelser under två generationer,
som blev mycket populär och omarbetades till
sångspel, film och radioprogram, ”Cimarron” (1929;
sv. övers. 1931), där hon berättar om Oklahomas
förvandling från indianterritorium till
nybyggar-stat, ”Come and get it” (1935; sv. övers. ”Kom
och ta för er!”, 1936), som handlar om de stora
skogsexploateringarna i Mellersta Västern under
slutet av 1800-talet och där en framträdande roll
spelas av svenskar och svenskättlingar, ”Saratoga
trunk” (1941; sv. övers. ”Högt spel i Saratoga”,
1942), vars romantiska handling är förlagd till
New Orleans under slutet av förra seklet, och
”Great son” (1945; sv. övers. ”Av fädernas ätt”,
s.å.), som ger pionjärhistoria och samtidsskildring,
knuten till Seattle och förd fram till det japanska
anfallet på Pearl Harbor under 2:a världskriget.
F. har också skrivit skådespel, bl.a. tills, med
George S. Kaufman, ss. ”Stage door” (1938) och
”The land is bright” (1941). ”One basket” (1947)
innehåller 47 noveller, ”A peculiar treasure” (1939)
är en självbiografisk skildring. E.
Ferber, Albert, schweizisk pianist (f. 29/s 1911).
F. slog efter studier för bl.a. Gieseking och
Rach-maninov helt igenom 1943 vid de internationella
musikfestspelen i sin hemstad Luzern och har
sedan med stor framgång konserterat runtom i
Europa, framför allt i den engelska radion, där
han regelbundet medverkar. I Sverige har han
framträtt 1946 och våren 1948.
Ferberft, järnwolframat, FeWO4, ett wolframit
närstående mineral.
Ferder, F æ r d e r, fyr och mistsignalstation på
ön Lilla Ferder vid inloppet till Oslofjorden, nära
västsidan.
Ferdinand, urspr. tyskt mansnamn av oklar
innebörd.
Ferdinand, helgon. 1) Se Ferdinand III, konung
av Kastilien. 2) Se Ferdinand, infant av Portugal.
Ferdinand, furstar.
Aragonien. 1) Ferdinand (spa. Fernando,
Hernando) I, den rättrådige, konung (d.
1416), yngre son till konung Johan I av Kastilien.
F. blev vid brodern Henrik III:s död 1406
förmyndare för Johan II och regent i Kastilien, ägde
genom modern vissa arvsanspråk på Aragonien och
valdes 1412 till konung i detta rike. Han lyckades
snabbt besegra sina talrika medtävlare om kronan,
styrde sitt land med kraft och duglighet men
avled redan 1416.
2) Ferdinand II, den föreg:s sonson, se
nedan Spanien 1).
Bayern. Ferdinand Maria, kurfurste (1636
—79), efterträdde 1651 sin fader Maximilian. F.
var en svag och osjälvständig regent, i början
hu-vudsakl. behärskad av sin mor, kejsar Ferdinand
II:s dotter, sedan av sin gemål, en savojisk
prinsessa. Trots hennes understöd misslyckades dock
Frankrikes försök att 1657 få F. att uppträda som
kandidat till kejsarkronan. F. förde en fredlig
regering och gynnade övermåttan kyrkan.
Braunschweig. 1) Ferdinand Albrekt II,
hertig (1660—1735), deltog som österrikisk
officer i spanska tronföljdskriget och kriget mot
turkarna, 1717 riksgeneralfälttygmästare. 1735 blev
F. regerande hertig. Bland hans barn märkas
Anton Ulrik (se Anna av Ryssland 4), Ferdinand (se
nedan), Elisabet Kristina, g.m. Fredrik II av
Preussen, Louise Amalia, g.m. Fredriks bror
August Vilhelm, samt Juliane Marie, g.m. Fredrik V
av Danmark.
2) Ferdinand, den föreg:s son, hertig,
preussisk krigare (1721—92), blev redan 1740 överste
och deltog med utmärkelse i de två första
schle-siska krigen. Under de följande fredsåren var F.
sin svåger Fredrik II:s närmaste lärjunge och
vän och deltog efter
sjuårskrigets utbrott
vid huvudarmén i 1756
och 1757 års fältslag. I
nov. 1757 fick dock F.
på Georg II:s begäran
befälet över den
hu-vudsakl. av England
besoldade armén i n.v.
Tyskland. Inom denna
brokigt sammansatta
och av de föregående
olyckorna
demoraliserade armé återställde
F. hastigt ordning och
— 387 —
- 388 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
