Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fibiger, 4. Andreas - Fibiger, 5. Vilhelm - Fibla - Fibonacci, Leonardo (från Pisa) - Fibriller - Fibrin - Fibrinferment - Fibrinogen - Fibrinolys - Fibrinös - Fibroadenom - Fibroblast - Fibroblastom - Fibroin - Fibrolipom - Fibrom - Fibromyom - Fibrosus - Fibrös - Fibula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIBLA
konservativ teologi. Flera av hans talrika
predikosamlingar och uppbyggelseskrifter finnas i svensk
övers. — Litt.: Biogr. av Aa. Nörfelt (1938).
5) Kristian Vilhelm Kristoffer F., politiker (f.
1886), godsägare från Nordjylland, medl. av
Sogne-rådet 1917—21, av Menighetsrådet från 1916, av
Fol-ketingets konservativa grupp från 1920. F. har gjort
en omfattande insats i olika kyrkliga
sammanslutningar, tagit livlig del i det politiska arbetet och
varit medl. av olika kommissioner. Han var ordf,
i det konservativa folkpartiet 1939—45, blev
minister utan portfölj i samlingsregeringen Stauning
9A 1940, kyrkominister 8/t s.å. och var
kyrkomi-nister i regeringen Buhl maj—nov. 1942. I Buhls
2:a ministär 1945 var F. handelsminister. I
riksdagen har F. hävdat den konservativa
bondeklassens intressen men också deltagit i debatten om
kyrkliga och kulturella problem. J.D.
Fibla, bot., se Fibbla.
Fibonacci [-nac’i], Leonard o, kallad L e
o-nardo från Pisa, italiensk matematiker (o.
1200). F., som uppfostrats i Nordafrika, lärde
där känna det indisk-arabiska talsystemet. På
resor till Egypten, Grekland m.m. studerade han
den klassiska grekiska matematiken. F., som
sedan genom sina skrifter (”Liber Abaci”, den första
bok, där de indisk-arabiska siffrorna och
positions-systemet genomgående användas, ”Practica
geo-metriae”, 1220, m.fl.) sökte utbreda kunskap
härom, har stor förtjänst om matematikens
åter-uppvaknande i Europa. Han understöddes livligt
av kejsar Fredrik II. H.D.
Fibrill’er (av lat. fibriWa, liten tråd), fina,
trådfor-miga bildningar, som ingå i de flesta av kroppens
vävnader. Bindvävsfibriller bilda
grundvävnaden i bindväv, brosk och ben,
muskelfi-b r i 11 e r de kontraktila elementen i muskeltrådar,
nervfibriller de ledande elementen i
nervtrådar. Till bindväven hörande ytterst fina f. gå under
namn av gittertrådar. Deras natur är ännu ej
med säkerhet känd. Även i epitel kunna f. uppträda,
t.ex. tonofibriller* i hudepitelet. Fibrillära
bildningar av olika art återfinnas f.ö. i ett flertal
celler. T.Hn.
Fibri’n (av lat. fib’ra, tråd), det äggviteämne, som
uppkommer ur fibrinogen vid levring av blod och
lymfa genom inverkan av fibrinferment. Bildningen
av f. är närmast att betrakta som en
koagulations-process. Vispas blodet under koagulationen,
er-hålles f. som elastiska, trådiga massor, vilka äro
olösliga i vatten men lösliga i utspädda syror och
älkalier samt vid närvaro av äggviteklyvande
enzym (fibrinolys).
Fibrinferment, det enzym, som förmedlar blodets
levring (se Koagulation).
Fibrinogen [-je’n], ett äggviteämne, vars mest
karakteristiska egenskap är, att det genom inverkan
av fibrinfermentet överföres i fibrin och därigenom
betingar blodets levring. F. visar globulinernas
allmänna egenskaper: dess lösning koagulerar vid
52—-550 vid närvaro av koksalt, och det kan
utfällas genom tillsättning av lika volym mättad
koksaltlösning. F. erhålles ur med kaliumoxalat
försatt plasma genom utsaltning med koksalt.
Fibrinoly’s, se Fibrin.
Fibrinö’s, fibrinliknande, fibrinhaltig.
Fibroadenom [-å’m], med., se Fibrom.
Fibroblasf, den egentliga bindvävscellen, se
Bindväv.
Fibroblastom [-å’m], med., se Svulst.
Fibroi’n, se Albuminoider.
Fibrolipom [-å’m], med., se Fibrom.
Fibrom [-å’m] (av lat. fibra, tråd), en godartad
bindvävssvulst. F. kunna vara mjuka och bestå
då av lucker, cell- och kärlrik bindväv. De bilda då
ofta mjuka, ödematösa polyper. Vanl. äro de fasta
och hårda och bestå då av en cell- och kärlfattig,
starkt fibrillär bindväv. Alla övergångar mellan
dessa former finnas. Fasta f. äro vanligast i
underhuden, i anslutning till nerver, senor o.s.v.
Reck-linghausens sjukdom* är en neurofibromatos (se
Neurom). Blandformer mellan f. och andra
svulstarter äro vanliga, t.ex. med fettsvulst (f i b r o 1
i-p o m), med muskelsvulst (f i b r o m y o m), med
epitelial svulst (fibroadenom) o.s.v. F.
behöva ej bortopereras, såvida de ej genom storlek
el. läge förorsaka besvär el. en övergång till
ond-artad bindvävssvulst (sarkom) befaras. En avart
av f. är den s.k. keloiden*. T.Hn.
Fibromyom [-å’m], med., se Fibrom.
Fibro’sus, -a, -um (lat., fibrös, trådig), artnamn
på växter med något trådigt organ.
Fibrö’s (av fiber), anat., bestående av fastare
bindväv.
Fi’bula (lat., spänne, häkta; nål). 1) Anat.,
vadben, se Ben, sp. 538.
2) Arkeol. Under Europas förhistoriska tid, då
knappar icke nyttjades på dräkten, sammanhölls
denna i stor utsträckning av olika slags nålar, bland
vilka f. el. b y g e 1 n å 1 e n var den mest praktiska
och omtyckta. Den starka åtgången på denna
nödvändighetsartikel har föranlett
masstillverkning, vilket i sin tur lett till en utomordentligt
snabb och mångskiftande utveckling av f:s
former. Tack vare det stora antal f., som samlats
i museerna, har denna utveckling kunnat
ingående studeras. För
särskiljandet av olika
tids- och
kulturgrupper i Europas
förhistoria är därför f.
den värdefullaste
vägledaren. — F:s första
uppträdande är att
förlägga till början
av bronsåldern. Den
utvecklades ur vissa
enkla nålar, vid vilkas
huvuden voro fästa
ulltrådar, avsedda att
surras om den ur
tyget framskjutande
nålspetsen. Ulltråden
efterbildades i metall,
och omlindningen
ersattes med en enkel
nålhållare. Därmed är
f. konstruerad.
Olikheten i de nålformer,
som bildat
utgångspunkten, blev orsaken
till
bronsåldersfibu-lans uppdelning i två
grupper, en nord-
Certosafibulan och några ur
den utvecklade former. 1
certosa-typ, 2 keltisk form,
3 fibula med tillbakaböjd
nålhållare, 4 nordgermansk
form (l:a årh. e.Kr.).
— 463 —
— 464 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
