Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fikonkaktus - Fikonost - Fikonspråket - Fikonsteklar - Fikonträd - Fikt - Fiktion - Fiktionalism - Fiktionskaraktär - Fiktions-lek, -teori - Fiktiv - Fikus - Fil (rad) - Fil (kokkonst) - Fil (teknik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIKONOST
vudsakl. i Mexico, Peru och Chile inhemska arter
med plattad, cylindrisk el. klubblik stam. F. går
längst mot n. och s. av alla kaktussläkten.
Viktigast äro O. Ficus in’dica och O. vulga’ris med
gula blommor och bärlika, välsmakande frukter
(indiska fikon, indianska fikon,
kaktus f i k o n), den förra hög, upprätt och
försedd med fotlånga ledstycken, den senare
lågväxt, nedliggande och med fingerlånga ledstycken.
Båda arterna odlas som häckväxter i varmare
länder och äro i Medelhavsländerna, Sydafrika
och Australien allmänt förvildade. De äro t.ex.
i Sydafrika en verklig landsplåga, som man
på allt sätt söker utrota. Betande kreatur dö i
mängd varje år genom skador i
matsmältningsorganen. Särsk. en taggfri varietet har visat sig
farlig, i det djuren under torra perioder äta dess
stam, som emellertid innehåller mycket små
kristallnålar. Den mexikanska O. coccinellif’era är
den ursprungliga värdväxten för
koschenillsköld-lusen*. W-
Fikonost, spansk konfekt, som framställes av
mogna fikon, vilka blandas med mandel,
hasselnötter, pinjefrön, pistasch och kryddor. Massan
pressas till ost- el. korvform.
Fikonspråket, se Hemliga språk.
Fikonsteklar, små insekter av endast ett par mm
längd, tillhörande fam. glanssteklar av underordn.
parasitsteklar. Den bäst kända arten är
BlastoplTa-ga psenes, som
befunnits äga en
väsentlig betydelse för
de odlade fikonens
pollination. Den
visar en långt driven
könsolikhet, i det
hannen är blek,
ving-lös och blind med
endast rudimentära
antenner, medan
honan har väl utbildade
både antenner, ögon och vingar samt är mörk till
färgen. Utvecklingen genomgås uteslutande i fikon
av det vilda fikonträdet, vars receptacula (”fikon”)
bära hanblommor och honblommor (s.k.
gallblommor), medan det odlade fikonträdet utvecklar nästan
endast honblommor. Äggen läggas i
gallblommorna, som sedan ansvälla till små gallbildningar, i
vilka larven lever. I dessa utvecklas först den nya
generationens hannar, vilka sedan befrukta de unga
honorna, medan dessa ännu befinna sig i sina
galler. Honorna vandra ut ur fikonet genom den trånga
mynningen i dess spets, förande med sig från
hanblommorna frömjöl till det unga fikon, i vilket de
intränga i och för äggläggning; om detta är det
odlade fikonträdets blommor, bli dessa nu befruktade,
men de äro däremot icke lämpade för
äggläggning, vilken endast kan försiggå i de vilda
fikonen. Hannarna komma aldrig ut i dagsljuset
(därför bleka) utan dö inuti fikonet efter parningen. —
Redan i antiken hade man för att få en befruktning
till stånd hos det odlade fikonträdet lärt sig att
därför hänga upp grenar av vilda fikonträd i de
kultiverade (kaprifikation). Sedan man i senare
tid funnit, att fikonens mogning verkligen kan ske
oberoende av pollination, har nyttan av
kaprifikatio-nen betvivlats. I vissa delar av Italien, Egypten m.fl.
Fikonstekeln Blastophaga
gros-sorum, hona (t.v.) och hanne.
äger denna nu alls icke rum. I Kalifornien däremot
har odlingen ej lyckats utan kaprifikation. S.Bgtn.
Fikonträd, se Ficus.
Fikt, kategoribegrepp i folkminnesforskningen,
infört av C. W. v. Sydow som beteckning för
talesätt, vilka endast varit ”fiktiva”, d.v.s. aldrig givit
uttryck för någon verklig trosföreställning. Ex.:
havsfrun säges tvätta kläder, när under storm vitt
skum samlas vid en havsstrand. — Litt.: C. W. v.
Sydow, ”Folklig dit-tradition”, ”Religionsforskning
och folktradition” (båda i ”Folkminnen och
folktankar”, 1937, resp. 1941).
Fiktio’n (lat. fictio, av fin’gere, skapa, uppdikta;
jfr Fingera), dikt, inbillning, något uppdiktat el. som
man inbillar sig el. tror på. Jfr Fiction. — Fil., i
metodologisk mening en vetenskaplig uppdiktning
med syfte att underlätta det vetenskapliga
tänkandet och möjliggöra beräkning av företeelserna. Till
åtskillnad från hypotesen är för f. utmärkande, att
den varken kan bekräftas el. vederläggas av
erfarenheten; däremot kan den rättfärdigas
(”justifi-eras”) med hänsyn till sitt gagn för forskningen.
Logiskt innebär den fullgångna f. en
självmotsägelse, dock på sådant sätt, att i den ett första
tankefel upphäves av ett motsatt sådant, ss. då cirkeln
förklaras vara en ellips med avståndet o mellan
brännpunkterna (se Ellips). Inom den
vetenskapliga metodologien förekommer ett ej ringa antal f.
Mest energiskt och klargörande har f. som
metodologiskt konstgrepp studerats av H. Vaihinger. —
Adj.: fiktiv, uppdiktad. — Litt.: A. Nyman, ”För
och emot i fiktionsfrågan” (i ”Nutidstänkande”,
1927). Jfr Als-ob-filosofi och Fiktionalism. N.
Fiktionalism’, fil., åsikten, att tänkandets
samtliga grundbegrepp och tydningar äro
uppdiktning-ar utan realitetsvärde (se Fiktion). F. Nietzsche i
sina sista skrifter, H. Vaihinger i sin
Als-ob-filosofi och J. de Gaultier i sin bovarysm företräda
en sådan uppfattning. En partiell f. anträffas hos
Forberg och Marchesini.
Fiktionskaraktär, en av Olle Holmberg i
”Inbillningens värld”, 11:2 (1930) använd term, som
betecknar den karaktär, som utmärker ett enskilt
diktverk och som icke behöver sammanfalla med
diktarens karaktär som privatperson.
Fiktions-lek, -teori, psykol., se Lekteori.
Fikti’v (fra. fictif, fem. -ivé), se Fiktion.
Fikus, se Ficus.
Fil (fra. file, av lat. filum, tråd), rad, räcka (av
hus, boningsrum o.d.; även av personer).
Fil, kok., se Filbunke.
Fil, tekn., verktyg, vanl. av stål, för ytbearbetning
av metaller och andra ämnen genom bortskärande
av små partiklar, f i 1 s p å n, medelst de på f:s
yta befintliga filtänderna (”grader”). Jfr Filning.
Stålmaterialet till f. har vanl. en kolhalt av 1,1-—
1,3% samt någon tillsats av mangan el. krom till
minskande av formförändringen i samband med
härdningen. Efter utsmidning till önskad fason
och profil, varvid f. i ena änden vanl. spetsas till
en s.k. tång (handtagsfäste), mjukglödgas
materialet och slipas med stor noggrannhet.
Härefter sker huggningen, numera alltid i
särskilda filhuggningsmaskiner. Efter
huggningen härdas f. till glashårdhet utan
efterföljande anlöpning, detta till skillnad från praktiskt
taget alla andra skärverktyg. Vid härdningen, som
— 495 —
- 496 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
