Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filippinerna - Geologi och terrängformer - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILIPPINERNA
Innehåll:
Sp.
Geologi och terrängformer 521
Klimat .................522
Växtvärld ..............523
Djurvärld ..............523
Befolkning .............523
Historia ...............525
Författning ............526
Förvaltning ............526
Rättskipning ...........526
Vapen och flagga ......526
Mått och vikt .........526
Mynt.................. 526
Finanser ..............527
Bankväsen .............527
Ekonomisk geografi .... 527
Religiösa förhållanden .. 530
Undervisningsväsen .... 530
Litteraturanvisningar .. 530
Geologi och terrängformer. F. omfatta
tillsammans 7,083 öar, varav blott 462 ha en areal
överstigande 1 eng. kvadratmil, d.v.s. c:a 2 V2 km2. Av
ögruppens sammanlagda areal komma c:a 33%
på den n. huvudön, Luzon, 30 °/o på den s.,
Min-danao, och av de återstående 36% c:a 30% på de
mellan de båda huvudöarna belägna Visayaöarna,
av vilka de största äro Samar, Mindoro, Negros,
Cebu, Leyte, Masbate, Panay och Bohol. 6 °/o
upptagas av den stora ön Palawan mellan Mindoro
och Borneo, de mellan Mindanao och Borneo
belägna Jolo- el. Suluöarna, de n. om Luzon
liggande Batan- och Babuyanöarna samt en del smärre
öar i Sulusjön. F. omges på alla sidor av djuphav.
Omedelbart ö. om Mindanaos n.ö. kust ligger i
Stilla havet den djupa Filippingraven med
världshavens största hittills kända djup (10,793 m).
I övrigt gränsa F. i v. till Sydkinesiska sjön, vars
största kända djup är 5,239 m, i s. till Celebessjön
(6,218 m) samt i s.v. till Sulusjön (5,576 m).
I tektoniskt hänseende tillhöra F. en del av den
öst- och sydasiatiska tertiära veckzonen och utgöra
en föreningslänk mellan de östasiatiska ökedjorna
och den bortreindiska övärlden, öarnas terräng
är helt präglad av veckningsprocesser. Äldre
sedimentära bergarter än juraformationen saknas.
Luzons n.v. del upptages av ett vidsträckt, mer
än 2,000 m högt bergsområde, Cordillera central,
som består av ett system parallella n.—s. veck,
skilda åt av högplatåer. Högsta punkt är Mount
Pulog (2,924 m). Längs öns ö. kust löper en
bergskedja, Sierra Madre, vars höjd varierar mellan
1,000 och 1,500 m. Området mellan Sierra Madre
och Cordillera central utgöres av den fruktbara
och väl uppodlade Cagayandalen. Mellan
Lingayen-och Manilabukterna i öns mellersta del utbreder
sig F:s viktigaste åkerbruksbygd, den vidsträckta
och tättbefolkade centralslätten med c:a 40%
uppodlad areal. Den är ett sänkningsfält med stark
seismisk och vulkanisk aktivitet och täckt av
vulkaniska tuffer och flodavlagringar. V. om
centralslätten ligger den svårtillgängliga Sierra Zambales,
som når 2,338 m ö.h. S. delen av detta område
utgöres av den från 2:a världskriget kända halvön
Bataån* och den därutanför i Manilabukten
belägna ön Corregidor. Luzons s.ö. del är den starkt
vulkaniska halvön Camarines. Den mest kända av
dess vulkaner är Mayon (2,421 m), som anses vara
en av de mest perfekt konformade vulkanerna i
världen. I Luzons n. del kännetecknas
bergsområdena av parallella, i n.—s. riktning strykande
bergskedjeveck. I mellersta delen av ön spridas
emellertid bergskedjorna solfjädersformigt mot s.ö.,
s. och s.v. Den västligaste av bergskedjorna, Sierra
Zambales, förbinder via Mindoro och Palawan
Luzon med Borneo. De mellersta bergskedjorna,
som utgöra en fortsättning på Cordillera central,
sammanbinda via Panays, Cebus, Masbates, Leytes
och Bohols bergsområden denna med
Mindanaos mell. och v. bergsområden. Den östligaste
bergskedjan, Sierra Madre, har sin fortsättning i
Camarines bergsområde och kan via Samar och
Mindanaos ö. del och via Talaudöarna följas till
Djilolo bland Moluckerna. Inom Visayaöarna, som
alla med undantag för Panay äro genomgående
bergiga, nå bergen upp till mellan 1,000 och
2,000 m. Flera av de högsta topparna, däribland
Malaspina (2,497 m) på Negros, äro verksamma
vulkaner. Längs Mindanaos ö. kust löper den
imponerande Sierra Diuata, som når 2,652 m ö.h. De
centrala delarna av ön upptagas av vulkaniska
bergskedjor. I s. ligger Sierra Apo, som i
vulkanen Mount Apo (2,929 m) bildar F:s högsta
punkt. Området mellan dessa bergsområden och
Sierra Diuata upptages i s. och n.ö. av bördiga
slätter samt i n.v. av ett berg- och kullandskap,
som är täckt av vulkaniskt material från
vulkanerna i områdets v. del. V. om Sierra Apo vidta
nedanför sluttningarna sumpmarker, som uppta
prov. Cotabatos n.ö. del. Mellan dessa sumpmarker
och Sierra Tiruray, ett lågt bergsområde i
Cotabatos ännu till stor del outforskade sydvästligaste
del, ligger ett vidsträckt, bördigt slättområde, som
är på väg att bli ett av F :s viktigaste
åkerbruks-områden. Mindanaos v. del, den långa och smala
Zamboangahalvön, uppfylles nästan helt av en
vulkanisk, upp till 2,425 m hög bergskedja, som
sedan via Suluöarna fortsätter i Borneos n.ö.
bergsområde. På en liten ö utanför Mindanaos n. kust
ligger vulkanen Camiguin (1,713 m), som bildades
vid ett vulkaniskt utbrott 1871. F. sakna mera
betydande vattendrag. Å.Er.
Klimat. F. ligga i stort sett inom det tropiska
området. Det är endast Batanöarna n. om Luzon,
som ha ett kyligare klimat. Som helhet betraktade
ha F. ett jämnt, tropiskt havsklimat med mycket
små temp.-växlingar. Medeltemp. i Manila är 270,
och skillnaden mellan den kallaste och den
varmaste månaden är blott 3°5. På Visayaöarna äro
motsv. värden 2Ö°s och 20 samt på Mindanao 28°s
och o°e. Liksom överallt inom tropikerna
förekomma givetvis lokala temp.-skillnader, beroende
på höjd över och avstånd från havet. När det
gäller nederbördsfördelningen, göra sig dock
betydande olikheter gällande. Genom sitt läge i
närheten av den stora asiatiska kontinenten ha F.
kommit att ligga inom det sydöstasiatiska
monsun-området. Under tiden juni—okt. blåser
följaktligen sydvästmonsunen och medför regn över öarna.
Under nov.—maj för nordöstpassaden nederbörd
in över F. Genom att den sistn. vinden av bergen
på n. och ö. Luzon tvingas upp, avger den sin
nederbörd på bergens ö. sluttningar med påföljd,
att v. och s.v. Luzon samt en stor del av
Visayaöarna komma att ligga i regnskugga under
vinterhalvåret. På Mindanao och ö. Visayaöarna har
däremot passadvinden fritt spelrum och avger sin
fuktighet över hela området, vilket medför, att
dessa senare områden ha två nederbördsmaxima
med regn fördelat över hela året, medan de första
områdena ha en utpräglad regn- och en torrperiod.
Årsnederbörden är i Manila 1,916 mm, på Luzons
ö. kust 3,400 mm samt på s.v. Mindanao 3,828 mm.
Ett utmärkande drag för öarna n. om
Mindanao äro de häftiga förhärjande tyfoner, som
— 521 —
— 522 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
