Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filipstad - Filipstads bergslag (Värmlandsberg) - Filipstads bergslags gemensamma förvaltning - Filipstads bergslags kanal el. Filipstad—Sjöändans kanal - Filipstad—Sjöändans kanal - Filistéer - Filister - Filitas - Filitier - Filius - Filix - Filixpreparat - Filixsyra - Filkloppa - Filklove - Fille de France - Filler (fyllning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILIPSTADS BERGSLAG
ka aktiebolag; den till kommunal inkomstskatt
taxerade inkomsten uppgick s.å. för svenska
aktiebolag till 870,260 kr och för andra
skattskyldiga till 12,253,400 kr. — F. ingår i Filipstads
och Färnebo pastorat i Nyeds kontrakt, Karlstads
stift. — Staden är uppkallad efter hertig Karl
Filip, son till stadens grundläggare, Karl IX. —
Litt.: G. Kallstenius, ”F. 1611—1911” (1911); ”F.,
en liten orientering” (1923). M.O.;Er.
Filipstads bergslag, förr Värmlandsberg,
gruv- och hyttbygden i ö. Värmland. Det äldsta
privilegiet för ”järnberget i Värmland” är från
1413; dessförinnan var den höglänta och skogiga
trakten sannol. obebodd. Gruvorna vid Persberg
och i Nordmark ha brutits från 1400-talet, vid
Långban sedan 1500-talet. Järnmalmsbrytningen
pågår alltjämt. Enl. den äldsta jordeboken av
1540 funnos 15 hyttor, på 1700-talet o. 40. Den
första stångjärnssmedjan anlades av Gustav Vasa
vid Asphyttan 1545, varefter Karl IX uppförde
smedjor vid Nykroppa och Storfors samt ett antal
mindre hamrar byggdes vid bergsmännens hyttor.
På gr. av skogsbrist nödgades bygden från
1600-talet inskränka sig till framställning av tackjärn,
som såldes till de allt talrikare stångjärnsbruken i
övriga delar av Värmland. Under 1800-talet
koncentrerades produktionen till ett fåtal hyttor.
Numera är endast en i gång, näml. Nykroppa. Den
mesta malmen nedsmältes i de elektriska ugnarna
vid Hagfors. Av de gamla kronobruken existera
ännu Nykroppa (hytta, martinverk, valsverk) och
Storfors (rörverk, valsverk m.m.), båda tillhörande
Uddeholms ab. Lesjöfors bruk tillverkar linor,
fjädrar, stålmanufaktur o.d. I stor utsträckning
har järnhanteringen efterträtts av trävarurörelse.
På 1850-talet anlades ett intressant system av
trafikleder: F:s kanal över näsen vid Asphyttan och
Bjurbäcken samt ett stort antal korta järnvägar,
som förbundo sjöarna med varandra. Trakten är
rik på kulturminnen: Rämen med
bruksherrgår-dens Tegnér-rum, Liljendal med gamla
bruksbyggnader, Lesjöfors, där G. Ekman 1830 byggde
Sveriges första lancashiresmedja, Långbanshyttan med
Nils och John Ericssons barndomshem, gamla
masugnar vid Storbrohyttan, Saxån, Gammalkroppa
m.fl. platser. — Litt.: J. Furuskog, ”De
värmländska järnbruksbygderna” (1924); ”F:s arkiv”
(1931 ff.). J.Fg.
Filipstads bergslags gemensamma förvaltning, en
1913—31 fungerande förvaltningsorganisation med
säte i Filipstad för Finnmosse gruvbolag,
Nordmarks och Tabergs gruvor (ägare Uddeholms ab.),
Persbergs gruv-ab. och ab. Persbergs
sprängäm-nesfabrik.
Filipstads bergslags kanal el. F i 1 i p s t a d—
Sjöändans kanal, byggdes 1853—57,
avlystes som allmän farled 1936. F. gick genom
sjöarna Daglösen, Aspen, Stora Lungen, öjevättern
och Bergsjön och stod dessutom i förbindelse med
sjöarna Ullvättern, Frövättern, Alkvättern och
Lönnen, vilka alla avrinna genom Timsälven.
Filipstad—Sjöändans kanal, se Filipstads
bergslags kanal.
Filistéer, inv. i det GT omtalade F i 1 i s t é e n,
beläget v. om Juda. F. synas ha bebott området
ung. från Jafa och till Wadi Razze. Var deras
urhem var beläget, är ovisst. I Palestina, som har
sitt namn efter Filistéen (hebr. pelä’schäth, grek.
palaisti’ne), ha de invandrat o. 1150 f.Kr. närmast
från Mindre Asien och öarna i Egeiska havet.
Enl. traditionen i GT stodo de i förbindelse med
Kreta (Amos 9:7 m.fl.) och äro trol. av
indoeu-ropeisk ras; de ha ej heller antagit den semitiska
omskärelsen. Den tidigaste inskrift, som
omnämner f., är från Ramses III:s tid. Huvudorter voro:
Gasa, Asdod, Askalon, Ekron och Gat. Trots
Fi-listéens fruktbara åkerjord synas inv. huvudsaki.
ha ägnat sig åt handel och hantverk, varvid det
var av stor betydelse, att den gamla karavanvägen
mellan Egypten och länderna kring Eufrat löpte
genom deras land. — Under domartiden voro L
israeliternas allvarligaste fiende, och mot slutet
av denna period lyckades f. bemäktiga sig ej blott
Jisreelslätten med Bet-Sean (1 Sam. 31:8 ff.) utan
även hela Efraims bergsbygd. I Israel ledde detta
till konungadömets införande, men först David,,
som till en början var filistéisk vasallkonung,
lyckades slutgiltigt besegra dem. F. behöllo
emellertid sin självständighet, tills de, underkuvade av
assyrier och babylonier, försvinna ur historien. —
Ehuru antagl. indoeuropéer antogo f. snart
ka-naaneiskt språk och religion. Om deras
gudsdyrkan är föga känt; några gudsnamn finnas dock
bevarade, ss. Dagon, Baal-Sebub och (i 2 Mack.
12:26) Atargatis. — Litt.: R. A. S. Macalister, ”The
Philistines” (1914); F. Staehelin, ”Die Philister”
(I9T&). G.Bsm.
Filis’ter (ty. Philister), kälkborgare, ”bracka”.
Ordet synes ha utgått från studentspråket i Jena
i slutet av 1600-talet. Vanl. härledes det från GT:s
filistéer, i så fall i motsättning till det utvalda
folket (judarna), i detta fall studenterna. Äldst tycks
det dock ha brukats om stadssoldaterna, som även
här i Sverige ofta benämndes med öknamn
(korvar o.s.v.). — Adj.: filiströ’s.
Fili’tas, författare, se Filetas.
Fili’tier, se Syssitier.
Fi’lius (lat.), son.
FiFix (lat.), ormbunke. — Filix-fPmina (lat.
femina, honlig), artnamn på ormbunken majbräken
(AthyPium Filix-femina), vilket Linné gav denna
växt, då han ansåg den vara honlig. Som
motsvarande hanliga växt betraktade han ormbunken
träjon, Dryop’teris Filix-mas (lat. mas, hanlig).
Filixpreparat, med., se Maskmedel.
Filixsyra, kem., en med floroglucin närbesläktad
syra, som förekommer i den mot inälvsmaskar
använda ormbunken Dryop’teris Fil’ix-mas (se
Orm-bunksrot).
Filkloppa, tekn., insatsdel för skruvstycke, vanl.
bestående av två mot varandra
ledade käftar av hårdträ, till skydd
för ytan på arbetsstycket.
Filklove, litet skruvstycke, som
kan hållas i handen, avsett för
fasthållning av ett mindre föremål,
som skall filas, borras e.d.
Fille de France [fi’j da fraüs]
(fra.), eg. ”dotter av Frankrike”,
fordom benämning på en fransk
prinsessa av blodet, d.v.s. legitim
dotter till konungen. Jfr Enfants de France och
Fils de France.
Filler (av eng. fill, fylla), fyllning. 1) Mycket
— 535 —
— 536 —
Filklove.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
