Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILM
Mikrofon
B i Idka mera
förstärkare,
Motor
\Kopiering
Schematisk framställning av Ijudfilmsupptagning.
papperet efter fotograferingen. Bladfilmen göres
både som nitrat- och acetatfilm. En viktig grupp
bland bladfilmerna, röntgenfilmen, göres
numera vanl. med acetatunderlag, beroende på att
flertalet länder infört mycket stränga föreskrifter
för förvaring av större mängder brandfarlig f.
I Tyskland får endast brandfri röntgenfilm
användas på sjukhusen. K i n o f i 1 m e n
förekommer som perforerad normalfilm med 35 mm
bredd och som s m a 1 f i 1 m. Den senare har
numera standardiserats i två bredder, 16 och
8 mm. Men även 9,5 mm smalfilm förekommer.
Den kommersiella normalfilmen, som alltid
utgöres av nitratfilm, är perforerad med hål på
sidorna för f:s transport i kamera och projektor.
Den tillverkas med högkänsliga negativemulsioner
för fotografering och lågkänsliga och finkorniga
för kopiering. Smalfilmen är alltid brandfri
acetatfilm och göres för amatörbruk vanl. med
specialemulsioner, s.k. omvändningsfilm, som
framkallas, efterbelyses och omvändes till positiv
f. Denna f. kopieras därför ej som normalfilmen.
Efter framkallningen, som vanl. är inräknad i
priset för f., erhålles således en positiv f., färdig
för visning. En stor, helt professionell
smalfilm-marknad är under snabb utveckling, omfattande
skolfilm, industrifilm och även biograffilm — i
Frankrike finnas o. 4,000 smalfilmbiografer. Denna
professionella film rör sig med vanlig positiv
kopiefilm, tagen antingen från smalfilmnegativ el.,
vanligast, nedkopierad från 35 mm negativ. 16
mm-filmen kan liksom normalfilmen förses med
ljudregistrering. För normalfilmen har man efter
ljudfilmens införande minskat bildrutans storlek för
att på sidan få plats med ljudregistreringen.
Normalfilmen hade tidigare bildformatet 18 X 24 mm.
Vid minskning av formatet har emellertid
proportionerna 3:4 bibehållits. Följ, mått ha
standardiserats:
bredd
bildrutans
format
normalfilm, ljud ............ 35 mm 16,03 X 22,05 mm
smalfilm, ljud .............. 16 ,, 7,47 X 10,41 ,,
,, stum ...................... 16 ,, 7,47 X io,4i ,,
,, stum ...................... 8 ,, 3,5i X 4,so ,,
8 mm-filmen är spec. avsedd för amatörbruk. Den
fotograferas 2 ggr i kameran på en 16 mm bred
f., först utmed ena sidan, sedan vändes f. i
kameran och fotograferas efter den andra sidan.
Denna s.k. dubbla 8 mm-film skäres
efter•framkallningen itu på längden och skarvas ihop. Den
får således perforeringshål endast på ena sidan.
Även ”enkel” 8 mm-film användes för en del ka?
meror. — Se vidare Färgfilm och Ljudfilm. KS.
3) Den rörliga bilden, kinematografien*
är en teknisk utveckling av fotografien.
Kinematografien benämnes i allm. film, vilket
betecknar en kinematografisk upptagning. Principiellt
är skillnaden mellan fotografisk och
kinematografisk upptagning den, att fotografikameran endast
upptar en s.k. ögonblicksbild (stillbild), medan
kinematografikameran, filmkameran, upptar en
kontinuerlig följd av ögonblicksbilder, vilka
exponeras på ett speciellt kinematografiskt material
av celluloid. Genom att projiciera dessa
filmbilder, i samma tempo som de upptagits, i en
vis-ningsapparat, filmprojektor, k i ne ma t
o-g r a f*, kan en levande och rörlig avbildning ske.
Det numera internationellt vedertagna uttrycket
motion picture, rörliga bilder, ger f:s
grundläggande princip. Det var bl.a. engelsmannen E.
Muy-bridge, som genom sina seriefotograferingar 1872—
78 gav idén till framställning av rörliga bilder.
Muy-bridge använde en serie kameror, som ställdes
upp på linje och exponerade i snabb följd efter
varandra. På detta sätt fick han fram utmärkta
rörelsestudier av bl.a. hästar i galopp. Man anser,
att amerikanerna Th. Edison och G. Eastman
samt fransmännen A. och L. Lumière (1895) voro
de första, som löste problemen för upptagning
och visning av rörliga, sammanhängande bilder.
Den första filmförevisningen i Sverige skedde 1896
på industriutställningen i Malmö. De f., som då
visades, voro endast fristående scener. Mycket
snart blev f. populär, och dess konstnärliga såväl
— 539 —
— 540 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
