Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmkonst - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMKONST
till USA:s fördel. Vid sidan av rena
underhåll-ningsfilmer (komedier, äventyrs- och
gangsterfilmer) kommo nu några allvarliga, socialt betonade
filmer med John Ford, King Vidor och Fritz
Lang som främsta regissörer. Inom den eleganta
och kvicka komedien skapade Ernst Lubitsch och
Frank Capra verkligt förstklassiga filmer. En
särställning intogo de tecknade filmerna med
Walt Disney och Max Fleischer som
föregångsmän och främsta företrädare. England, vars
filmproduktion dittills varit famlande och täml.
ointressant, gjorde framgångsrika försök med en
konstnärlig produktion (Alexander Korda, Paul
Czinner, Erich Pommer, Alfred Hitchcock).
Korda hämtade en mängd framstående regissörer och
skådespelare från Tyskland och USA och
skapade flera stora succéer. Framför allt gjorde
dock England en i f:s historia unik insats på
dokumentärfilmens område (John Grierson,
Robert Flaherty, Paul Rotha, Edgar Anstey, Alberto
Cavalcanti och Basil Wright, skaparen av filmen
”Night mail”, som kanske framför andra nått
internationell berömmelse inom denna grupp).
Frankrike hade med ljudfilmens tillkomst av ekonomiska
skäl måst lämna 1920-talets experimenterande och
avantgardistiska försök för att i stället inrikta sig på
en artistisk produktion för världsmarknaden och
lade därmed grunden till sitt sedan dess
oöverträffade rykte i f:s historia (Julien Duvivier, Marcel
Carné, Jean Renoir, René Clair, Jacques Feyder och
Sacha Guitry). I Tyskland skapades mäktiga,
dramatiska filmkonstverk (G. W. Pabst, Fritz
Lang), Elisabeth Bergner-filmerna (regisserade av
hennes make P. Czinner) samt en mängd
komedi-och operettfilmer, som blevo mycket uppskattade
på den internationella filmmarknaden. Framför
allt på musikfilmens område var Tyskland under
1930-talet det ledande namnet (”På sångens
vingar” m.fl.). Den nationalsocialistiska omvälvningen
medförde dock en kraftig inskränkning av den
tyska filmens konkurrenskraft utomlands, ehuru
den både tekniskt och konstnärligt fortfarande
stod på en mycket hög nivå. Sovjetunionen hade
haft sin storhetstid under stumfilmens dagar med
Eisenstein och Pudovkin, men när ljudfilmen slog
igenom, visade det sig, att ryssarna icke kunde
följa med i utvecklingen utan distanserades av
andra länder. Den tekniska bristfälligheten och
den politiska propagandakaraktären medförde, att
den ryska filmen nästan helt försvann från
världsmarknaden. Dock gjordes enstaka ypperliga
filmer (”Peter den store”, ”Alexander Nevskij”),
där den bolsjevikiska propagandan lämnat rum
för en mera nationalistisk sådan. Italien hade
under filmens barndom hört till
föregångsländer-na, men dess internationella betydelse försvann
snart. Under fascismens era fick den icke heller
arbeta självständigt, och den enda insats i f:s
historia, som Italien gjorde under 1930-talet, var
anordnandet av filmolympiaden (Biennalen) i
Venedig. Av andra filmproducerande länder
märktes Danmark och Tjeckoslovakien med en
kvalitativt ehuru icke kvantitativt betydande
filmproduktion. I Sverige var filmproduktionen liksom
nästan överallt annorstädes en företeelse på både
gott och ont. Under 1930-talet var det i stort sett
likgiltiga, ehuru välgjorda filmer av typisk ge-
nomsnittskaraktär, som dominerade, i regel
filmkomedier. En och annan höjde sig dock över
genomsnittet och förebådade den artistiska
åtstramning och konstnärliga vilja, som kom att
känneteckna 1940-talets första hälft.
2:a världskriget och
efterkrigs-åren. Framtidsperspektiv. Det senaste
kriget förorsakade helt naturligt stort avbräck
även i filmproduktionen, och framför allt USA
fick vidkännas avsevärda förluster. Det kunde
icke räkna med Europa och Fjärran östern som
avnämare i samma utsträckning som förut utan såg
sig tvunget att begränsa produktionen till vad som
lämpade sig för hemmamarknaden och ett fåtal
allierade länder. Samma tendens gjorde sig även
gällande hos andra filmproducerande stormakter,
vilkas produktion till stor del varit lagd på export.
Underhållningsfilmerna kvarstodo visserligen, men
andra hänsyn måste nu tagas. Propagandafilmer
utgjorde en väsentlig del av produktionen och
förekommo i snart sagt alla former. Många av
dessa filmer voro ganska enkla och grova, andra
återigen buro, trots propagandakaraktären, en
stark konstnärlig prägel. — Läget efter 2:a
världskrigets slut var i stort sett detsamma som efter
det i:a, då USA begagnat sig av det försprång,
som det fått på gr. av att dess filmindustri
förblivit intakt. Men begränsningen i
exportmöjligheterna kvarstod nu, och även om krigets slut
medförde, att de spärrade gränserna öppnades
för kulturellt och materiellt utbyte, så
inskränktes det fria utbytet av filmer genom
valutabestämmelser och höga tullar. Hur beklagligt det
än är, att publiken av handelspolitiska skäl
hindras att se värdefull utländsk film, så har denna
begränsning enbart varit till fördel för den
nationella produktionen. Efter kriget har man
också överallt ökat produktionen av ambitiös,
konstnärlig film, vilket inger de bästa förhoppningar
för framtiden. Den engelska filmindustriens
frammarsch tvang USA till samarbete el. vänskaplig
neutralitet med England, och den engelska filmen
vinner långsamt terräng från den amerikanska,
icke minst i imperiet och i dominions. Det är
framför allt den engelske filmkungen J. Arthur
Rank, som genom en väldig organisation av
produktionsbolag och biografkedjor kunnat sätta
makt bakom sina planer på att krossa USA:s
världsherravälde på filmproduktionens område. Ett
antal utomordentliga engelska filmer ha gått ut
över världsmarknaden och blivit enastående
konstnärliga och ekonomiska framgångar. I USA har
Hollywood-repertoaren som vanligt dominerats
av show- och utstyrselfilmer, där musik, sång
och dans varit självändamålet och själva
händelseförloppet endast den yttre ramen. Men
konkurrensen med andra länder har åstadkommit en
stramare produktion, även om
underhållningsfilmerna kvantitativt dominera. Det moderna
helgondramat ”Sången om Bernadette” efter Franz
Werfels roman visar, att USA kan producera
film, långt från den ytlighet, som under många
år varit kännemärket på amerikansk produktion.
Flera andra goda kvalitetsfilmer från de
amerikanska ateljéerna visa, att amerikanarna insett
nödvändigheten av en konstnärligare produktion
vid sidan av rena underhållningsfilmer för att
— 559 —
— 560 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
