- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 9. Exlibris - Fonolit /
603-604

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fingersättning - Fingertång - Fingerörtsläktet - Fingo el. fingu - Finguld - Finhet - Finiglacial - Finis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINGERTÅNG

Fingersvampar. Höggul fingersvamp (t.v.) och stor kiubbsvamy.
Foto 0. Andersson.

utom även taga hänsyn till de skiljaktigheter i
in-tonationen, som kunna uppstå vid olika f. För
stråkinstrument blir problemet ännu mera
komplicerat, då f. utom av tekniska skäl måste väljas med
tanke på frasering och vibrato.

Fingertång, algart av släktet Lamina’ria*.

Fingerörtsläktet, PotentilUa, släkte av fam.
rosväxter med över 200 arter, huvudsaki. i n.
tempererade och arktiska områdena; några arter
förekomma i s. tempererade området och
Sydamerikanska Anderna. De äro fleråriga, sällan i-åriga
örter el. lågväxta buskar med fingrade el.
parbla-diga blad och ensamma, i bladvecken el. i knippen
ordnade, mest gula el. vita blommor. I Sverige
förekomma 21 arter, jämte några, vilka
tillfälligtvis påträffas vid hamnar och på barlastplatser.
Flera arter äro kritiska, och apomixis har i vissa
fall kunnat konstateras. Av allmänna,
gulblommiga, fleråriga arter märkas: P. frutico’sa, tok,
en intill 1 m hög buske, karaktärsväxt för särsk.
s. Ölands alvar, förekommer även här och där på
Gotland, ofta odlad; P. argen’tea,
femfingerört, silverfingerört, silvermura, på
torra ställen och klippor i hela landet; P. Cran’tzii,
fingerört, och P. Tabernaemonta’ni,
vårfingerört, på torra och sandiga betesmarker,
backar o.s.v. upp till Uppland och Värmland; P.
er B cta, blodrot, blodstill a, allmän på
ängsmarker och skogsbackar, med 4-taligt hylle och
tjock, knölformig, inuti rödaktig rotstock, som förr
hade medicinsk användning; P. rPptans, r e v f i n
g-e r ö r t, på vägkanter, åkerrenar, betesmarker o.d.
upp till s. Norrland; P. Anseri’na, g å s ö r t,
silverört, på betesmarker, vägkanter,
havsstränder o.s.v. upp till Västerbotten. Av vitblommiga,
fleråriga arter: P. ster’ilis,
smultronfingerört, mycket lik smultronört, och blott anträffad
på ett fåtal platser i Skåne, t.ex. på Stenshuvud. —

Många arter odlas som prydnadsväxter, t.ex. P.
fruticosa, P. nepalensis med röda, P. pyrena’ica
med gula och P. alba med vita blommor. — Ang.
P. palu’stris se Kråkklöver. A.Ve.

Fingo el f i n g u, kafferstam i s ö. Sydafrikanska
unionen, bosatt i F i n g o 1 a n d, n. om East
London. F. äro urspr. ett konglomerat av människor
från olika stammar, som flydde undan zulukungen
Shaka.

Finguld, rent guld. Jfr Finhet.

Finhet, halt av guld el. silver i dessa metallers
legeringar. F. hos guld angives i karat, som
betecknar antalet viktsdelar finguld på 24
viktsdelar av legeringen. Hos silver angives f.
(lödig-heten) genom antalet viktsdelar finsilver på 16
viktsdelar legering. Denna enhet benämnes 1 o d.
En karat delas i 12 grän, ett lod i 18 grän. För
båda metallerna angives f. därjämte i tusendelar.
Består en legering till s/4 av finguld och till V4
av annan metall, så är dess f. 750 tusendelar el.
18 karat. En silverlegering med samma halt av
silver benämnes 12-lödig, d.v.s. den har en f. av
12 lod. F. bestämdes förr med tillhjälp av
pro-bernål*, numera genom kemisk analys el.
smält-ningsprov i degel. Jfr Kontrollstämpling. I.S.

Finiglacia’l, geol., den period under sista
inlandsisens avsmältning i Skandinavien, då iskanten drog
sig tillbaka norrut från ändmoränstråken i s.
Norge, mell. Sverige och s. Finland (Salpausselkä), till
dess landisresten genom den centraljämtska issjöns
tappning vid Stugun i Jämtland delades i två delar
(bipartitionen), vilket enl. De Geer inträffade o.
6,800 år f.Kr. Finiglacialtiden anses ha omfattat
o. 1,100 år.

Finis (lat.), slut. — F. coro’nat op’us, ändan kröner
verket. — F. malo’rum, slut på vedervärdigheterna.
— Finis Polo’niae, slut med Polen, enl. en obestyrkt

— 603 —

— 604 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 28 11:39:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-9/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free