Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finkelolja - Finkelstein - Finkfåglar - Finkornframkallare - Finksläktet, ädelfinkar - Finlaij, Robert - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINKELSTEIN
Bergfink, hanne (t.v.) och hona. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
ning, beroende på det vid jäsningen använda
materialet, jästen och temp. F. från potatisbrännvin
har obehaglig lukt och smak; f. från
sädesbrännvin bibehålies ofta i ringa mängd och ger detta
brännvin dess karakteristiska smak. F. vid
druvsaftens jäsning har en behaglig lukt och smak och
bidrar genom sin halt av önanteter till vinets
bouquet*. F. har ansetts vara skadligare än
etyl-alkoholen, men betr, de sjukliga förändringar, som
den vid långvarig tillförsel skulle framkalla,
saknas säkra uppgifter. F. har använts som
råmaterial för framställning av amylalkohol. Wk.
Fin’kelstein [-Jtåin], Meier Henoch W a
1-1 a c h, politiker, se Litvinov.
Finkfåglar, se Finkar
Finkornframkallare, speciell fotografisk
fram-kallare med sådan sammansättning, att den i
förening med överexponering ger negativ med
utpräglat små silverkorn på finkorniga emulsioner
(fin-kornfilm). F. innehåller ofta sådana
framkallnings-ämnen som parafenylendiamin och
ortofenylen-diamin. Jfr Framkallning.
Finksläktet, s.k. ädelfinkar, Fringill’a, av fam.
finkar, utmärkes därigenom, att munvinkeln är
försedd med borsthår och stjärtens sidopennor
delvis äro vita, ii arter, resp, underarter ha
beskrivits från Europa, Väst- och Nordasien till Japan
samt n. Afrika. 2 arter förekomma i Sverige. —
Bofinken, F. cöèlebs, är utbredd över Europa
och v. Asien. I Sverige är den allmän över större
delen av landet och förekommer, om än mera
sparsamt, upp i Lappland. Den uppehåller sig såväl i
barr- som lövskogar, i dungar och trädgårdar.
Hannens högtidsdräkt är synnerligep vacker med
svart panna, blågrå hjässa, nacke och skuldror,
ryggen kastanjebrun och övergumpen grå;
huvudets sida och bröstet äro rödbruna, undergumpen
vit. Vingpennorna äro svartaktiga med
ytterkanten gulgrön, över vingen löper ett vitt band.
Honans färgdräkt är mattare, ovan olivgrå och
under ljusgrå. Ungdräkten liknar hannens. (Se
färgpl. vid sp. 604.) Genom sin melodiska sång,
sin prydliga dräkt och ringa skygghet är
bofinken en av våra mest omtyckta småfåglar.
Sitt vackra, av mossa och lavar förfärdigade
bo lägger han på en gren el. i en klyfta täml.
högt i ett träd el. en tät buske. Äggen, som vanl.
äro 5, ha blågrön el. gråaktig bottenfärg med
bruna el. svartaktiga fläckar och punkter.
Bofinken är flyttfågel, ehuru många under milda
vintrar stanna kvar i s. delarna av landet. —
Berg-fin k e n, F. montifringill’a, utbredd över Europa
och n. Asien till Japan, tillhör i Sverige som
häckfågel endast de nordligare delarna, företrädesvis
fjällens björkskogsregion, men förekommer även i
de subalpina granskogarna. I sommardräkt har
hannen huvudet och framryggen svarta, bakryggen och
övergumpen vita, strupe och bröst rostgula,
ving-täckarna rostgula med vitaktiga fläckar och
vingpennorna svartaktiga med en vit fläck vid basen
på handpennorna. Hos honan är huvudet askgrått
och färgen i övrigt dunklare än hos hannen.
Ungarna likna honan. Boet påminner om bofinkens, och
äggen, som i regel äro 6, likna även bofinkens men
ha mörkare bottenfärg och mindre skarp teckning.
Bergfinken är flyttfågel och förekommer under
vår-och höstdraget i stora flockar i sydligare delarna ay
landet, där också en del övervintra. Båda arterna
livnära sig under sommaren huvudsaki. av
insekter, under höst och vinter förtära de frön och visSa
bär. H.W.
Finlaij, Robert, köpman, se Finlay.
Finland, fi. Suomi, republik i n. Europa, omfattar
huvuddelen av halvön Fennoskandias ö. del; 337,113
km2, därav 31,750 km2 inre vattendrag.
F. når i n. till 7o°5’3o" n.br. (Nuorgam i
Utsjoki kommun), i s. till 59°3o’io" n.br.
(Bogskär i Föglö kommun, Åland), på fastlandet
till 59°48’3o" n.br. (Tulludden i Hangö stad). I
v. sträcker sig F. till I9°7’3" ö. lgd (Märket i
Eckerö kommun, Åland), på fastlandet till 20°33’i7"
(Kolttapahtaniemi i Enontekis kommun), i ö. till
3i°25’2o" (Virmajärvi i Ilomantsi kommun). -—
Med hänsyn till medelvärdet fof den geografiska
bredden är F. näst Island det nordligaste av alla
riken i världen. — Dess gränser ha en längd av
c:a 3,600 km, av vilka landgränsen är 2,511 km.
F. gränsar i s. till Finska viken, i v. till Ålands
hav, Bottniska viken och Sverige genom Torne,
Muonio och Köngämä älvar, i n. och n.v. till
Norge delvis genom Tana älv, i ö. till
Sovjetunionen. — 4,052,577 inv. (1946), närvarande
befolkning 3,804,188 (1945). Huvudstad Helsingfors
(371,662 inv. 1946). [J.F.]Mdn.
— 607 —
— 608 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
