Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
Innehåll:
Sp.
Geologi.................609
Höjd- och
terrängförhållanden .................613
Vattendrag .............615
Klimat . .*.............615
Växtvärld ..............616
Djurvärld ..............617
Befolkning och bebyggelse 617
Folkkultur .............623
Språk ..................625
Förhistoria ............625
Historia ...............627
Författning ............650
Förvaltning ............656
Rättsväsen .............657
Försvarsväsen ..........657
Vapen och flagga .......659
Mått och vikt ..........659
Mynt....................659
Finanser ...............660
Bankväsen .............660
Ekonomisk geografi .... 661
Jordbruk ...............662
Boskapsskötsel .........664
Skogsbruk .............665
Bergsbruk ..............666
Jakt och fiske ........666
Industri ..............666
Handel och sjöfart .... 669
Kommunikationer .... 672
Religiösa förhållanden .. 673
Undervisningsväsen .... 677
Tidningar .............679
Rundradio .............680
Litteratur ............681
Teater ................690
Film ..................694
Musik .................695
Konst .................698
Litteraturanvisningar .. 706
Geologi. F. tillhör Fennoskandia (se d.o. med
karta). Jordskorpans yngsta bildningar, de lösa
kvartära avlagringarna, vila här direkt på de
äldsta, de prekambriska, som bestå av det arkeiska
kristallina urberget jämte postarkeiska formationer.
Mellan dem ligger en väldig tidsintervall med
djupgående denudation. Urberget består till största
delen av olika graniter och dioriter (t.ex.
Central-finlands väldiga granitområde), men genom
ned-veckning ha även bevarats bergarter av tydligt
sedimentogent el. vulkanogent ursprung. I s. F.
spåras rester av en gammal bergskedja, s v e k
o-f e nni d e r n a, som stryker i n.v. riktning genom
s. F. samt över havet till Sverige (Uppland och
Södermanland) och Norge (Kongsberg-Bamle). I
F. finnas relativt väl bevarade rester av denna
bergskedja: Kisko-Kimito-området (leptiter,
kalkstenar), Pellinge skärgård (leptiter, amfiboliter,
konglomerat, basiska effusiv), Tammerfors-fältet
(glimmerskiffer, fyllit, leptiter, basiska
effusivberg-arter, konglomerat), Enklinge i Ålands skärgård
(skiffrar, konglomerat), mell. Österbotten (leptiter,
fylliter, konglomerat, porfyriter). I många delar
av svekofenniderna ha de superkrustala
bergarterna i så hög grad metamorfoserats genom
grani-tisering, att alla primära strukturdrag försvunnit.
På detta sätt ha de mycket spridda inhomogena
blandningsbergarterna, migmatiter och ådergnejser
uppkommit, likaså de för s. F. karakteristiska
kinzigiterna (kordierit-granatgnejser t.ex. i trakten
av Helsingfors och Åbo). Dessa bergarter ha
an-tagl. urspr. varit lersediment, vilket ännu framgår
av deras halt av aluminiumrika mineral, ss.
kor-dierit, granat, sillimanit, andalusit. Denna
omvandling har slutl. lett till uppkomsten av
mass-formiga graniter, t.ex. den kordierit och granat
förande s.k. kakolagraniten i Åbo. I samband
med den svekofenniska veckningen ha tre perioder
av granitbildning inträffat. De äldsta graniterna,
de synorogena, äro plagioklasrika (t.ex.
gnejsgraniterna och gnejsdioriterna i Kisko-Kimito). Därefter
bildades de serorogena mikroklingraniterna (t.ex.
hangö- och centralgraniterna) och slutl. de
postoro-gena grovgraniterna (t.ex. Åva, Obbnäs, Bodom).
Svekofennidernas superkrustala bergarter bilda den
arkeiska formationens äldsta del. Något underlag
för dem är ej bekant. I F. har arkeicum indelats
i en äldre avdelning, svionium, och en yngre,
bott-nium. En subbottnisk hiatus skulle sålunda infalla
inom den svekofenniska veckningsperioden. De
bottniska konglomeraten betraktas dock som
inter-formationala. De skulle ha bildats i samband med
smärre erosionsintervaller under
sedimentations-perioden. — Resterna av en yngre bergskedja,
kareliderna, stryka fram från nordstranden av
Ladoga till området s.v. om Pielisjärvi. Efter ett
avbrott här dyka de åter upp ö. och n.v. om
Uleträsk och ha förgreningar till Kuusamo och
Torneå. Karelidernas superkrustala bergarter ha
med flera överskjutningstäcken sammanpressats
mot ett stort resistensgebit av gnejsgranit i ö.
Tidigare ansåg man, att här förelågo tre olika
formationer: ladog, kalev och jatul. Enl. nutida
uppfattning skulle dock dessa vara olika facies i den
s.k. karelska formationen. Geosynklinalt bildade
och av marint ursprung vore de ladogiska
skiffrarna, som bestå av stora områden av
glimmerskiffer med inlagrade kalkstenar samt
hornblände-skiffer. De kaleviska bergarterna skulle motsvara
flysch. De bestå av starkt veckade glimmerskiffrar
och fylliter, stundom även konglomerat. Jatulen
åter omfattar konglomerat, som vila direkt på
gnejsgraniten, samt kvartsiter, kolhaltiga lerskiffrar
och kalkhaltiga fylliter. Denna facies skulle
motsvara molass. — Även i Lappland är det en
sedi-mentogen formation, som är den sannol. äldsta.
Det är den s.k. Tuntsa-Savukoski-serien. I denna
förhärska lerjordsrika skiffrar. Stor utsträckning
ha även gnejsgraniter, som genomtränga skiffrarna
och bilda underlaget för de yngre, s.k. lapponiska
bildningarna. Gnejsgraniterna anses höra samman
med det östkarelska resistensgebitet. Lapponium
omfattar kvartsiter och glimmerskiffrar., som
uppträda tills, med stora massor av till övervägande
del vulkanogena grönstenar. Något yngre äro
grovklastiska kvartsiter och konglomerat
(Kumpu-Oraniemi-serien). Tuntsa-Savukoski-serien
genom-tränges endast av de synorogena gnejsgraniterna,
medan lapponium även genomsättes av serorogena
graniter. Lapponium tillhör sannol. den karelska
formationsgruppen. Tuntsa-Savukoski-serien kan
möjl. parallelliseras med svekofenniderna.
Nordligaste Lappland består av ett väldigt område av
granulit, som överskjutits från n.ö. och n. Denna
formation anses höra till de yngsta i F:s urberg.
— Viktiga malmförekomster m.m.: Orijärvi
kopparmalmsfält (Kisko sn, s.v. F.) ligger i ett
synklinalt byggd leptitkomplex invid en
genomsättande gnejsgranit. Den med Falu gruva analoga
malmen anses ha uppkommit genom metasomatisk
inverkan, förorsakad av graniten. Vid samma
process ha leptiterna omvandlats till kordierit- och
antofyllitbergarter. De viktigaste malmmineralen
äro kopparkis, zinkblände och blyglans samt
svavel- och magnetkis. Malmreserven beräknas till
c:a 200,000 t (jfr sp. 666). I Tammerforsfältet
ligger Haveri gruva c:a 40 km n.v. från
Tammerfors i Viljakkala sn. Huvudmassan av
malmen uppträder som en oregelbunden breccia i
am-fibolit. Malmmineralen utgöras främst av
magne-tit, koppar-, magnet- och svavelkis. På vissa platser
finnes koboltglans. Råmalmen innehåller 0,50—0,75
°/o koppar, 2,5—3 g guld och 7—12 g silver pr t.
Guldet är den betydelsefullaste beståndsdelen.
Halvvägs mellan Haveri och Tammerfors ligger Y 1
ö-järvi gruva. Malmen är huvudsaki. en
koppar
SU 9.
20 — Red. avsl. 4/io 48-
— 609 —
— 6lO —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
