Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Befolkning och bebyggelse - Folkkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
kolonisationsverksamheten, som kulminerat i
jordanskaffningen åt den förflyttade befolkningen och
åt andra jordberättigade efter 2:a världskriget. De
större godsens antal har sedan 1920 direkt
minskats, för sådana med en odlad areal av 50—100
ha från 2,836 till 2,503 (1941) och för sådana med
en areal av 100 ha och mera från 937 till 731.
Sedan dess har ytterligare en stark minskning för
dessa gruppers vidkommande ägt rum.
Någon mera omfattande avfolkning av
landsbygden i F. har hittills eg. ej ägt rum, om
landsbygden tages som en helhet, ehuru en stagnation
i folkökningen inträtt efter i:a världskriget.
Lantbefolkningens numerär i s. och s.v. F. har
visserligen ställvis minskats sedan 1920-talet, men detta
har uppvägts av att den ökats på landsbygden i
Uleåborgs och Lapplands samt vissa delar av
Kuopio län, alltså över huvud i n. F. Att
lantbefolkningens numerär ej minskats mer, ehuru en
övergång från lantbruket till stadsnäringar
otvivelaktigt ägt rum, beror på vissa egenheter i den
administrativa indelningen i F., vilken påverkar
befolkningsstatistiken i detta avseende. Några nya
städer ha icke grundats i landet sedan 1907, medan
köpingar däremot grundats i rask följd. Då
köpingarna i befolkningsstatistiskt hänseende till
största delen fortfarande tillhöra de omgivande
landskommunerna, framträder denna förskjutning
i befolkningens fördelning mellan verklig
landsbygd och tätorter ej siffermässigt. Däremot
framträder en minskning i lantbefolkningens numerär,
utom när en inflyttning till städerna sker, då
delar av landskommunerna administrativt införlivas
med stadsområdena, i den mån folkrikare
förorter uppstått på dessa områden. En förändring i
denna bebyggelses karaktär framträder alltså i
statistiken först i detta sammanhang.
Då en övergång från lantbruk till industri ägt
rum i vissa trakter, har detta f.ö. i många fall ej
behövt markeras administrativt taget. Av F:s
industri är näml, en del spridd i smärre enheter
på i övrigt typiska landsbygdsområden. Detta
gäller spec. träförädlingsindustrien. Kring
fabrikerna ha visserligen mindre industrisamhällen
uppstått, men de ha oftast ej blivit så folkrika och
tätt bebyggda, att bildandet av en köping i dessa
fall anses vara motiverad. — Av
befolkningsagg-lomerationer på landsbygden märkas utom
industrisamhällen stationssamhällena samt smärre
handels- och kommunikationcentra, ss. kyrkbyar o.d.
Någon tillförlitlig uppskattning av denna
bebyggelses omfattning jämfört med den rena
lantbe-byggelsen kan dock icke erhållas, förrän en
faktisk folkräkning med beaktande av dessa
synpunkter ägt rum. Mdn.
Folkkultur. Motsättningarna inom F :s
folkkultur följa gränslinjer, som i huvudsak ha en n.v.
—s.ö. riktning och som i väsentlig grad äro
betingade av landets läge mellan de stora väst- och
östeuropeiska kulturområdena. Språk- och
rasolikheterna ha främst haft den betydelsen för
folkkulturen, att den svensktalande befolkningen
starkare, än vad enbart den långa politiska
samhörigheten med Sverige skulle ha förmått, har
förmedlat inflytanden västerifrån. Däremot har
språkgränsen i mycket ringa utsträckning utgjort
något hinder vid olika kulturföreteelsers spridning )
väster- el. österut, varvid särsk. inverkat, att många
socknar och andra administrativa områden
inrymde en blandad befolkning. Det har varit
föremål för vetenskaplig diskussion, huruvida olika
gränslinjer mellan öst och väst sammanfalla så
nära, att de utgöra en bestämd kulturgräns, som
uppdelar F. i två hälfter. Den finske etnologen
U. T. Sirelius har ansett, att en sådan gräns har
funnits mellan Tavastland och Savolaks, och har
bl.a. nämnt långmjölk, ost och hårt bröd som ex.
på västliga företeelser. Dyl. motsättningar ha
funnits redan i förhistorisk tid och kunna delvis
förklaras av att den finska bosättningen i v. och ö.
haft var sina utgångspunkter. Betydelsen av den
nämnda kulturgränsen har dock senare betvivlats.
Sett i stora drag är näml, den finländska
folkkulturen ganska enhetlig. Detta gäller icke minst
om sådana väsentliga ting som byggnadsskick och
näringsliv, vilka på grundval av urgamla
traditioner i främsta hand ha gett den folkliga kulturen
dess karaktär. Här framträder F:s samhörighet
med den nordskandinaviska kulturkretsen, som
också har sammanhang med det stora nordryska
barrskogsområdet. De knuttimrade husen visa
detta liksom också jordbruket, vilket i väsentlig
grad måste kompletteras med boskapsskötsel, fiske,
jakt och binäringar av olika slag. Vissa
östeuropeiska företeelser av hög ålder ha dock varit
säregna för den spec. finska kulturen i F., ss. det
skorstenslösa, med rökugn försedda pörtet, rian
för sädestorkningen och gaffelplogen, av vilka de
båda senare företeelserna också vunnit spridning
inom svenskbygderna och genom finsk
kolonisation även nått Sverige. Finskt inflytande är särsk.
märkbart hos den svenska befolkningen i övre
Österbotten och i ö. Nyland. Svedjebruket har
spelat en stor roll inom finskt jordbruk. Den starka
västeuropeiska kulturexpansionen framträder starkt
i heminredning, dräkt och vissa redskapstyper
men också i festseder och folkdiktning och har
gynnats av den ekonomiskt och politiskt ledande
ställning, som inflyttade rikssvenskar el. den
finlandssvenska befolkningen intagit. Själva
överförandet kan ibland ha skett genom sporadiska,
individuella initiativ men först och främst genom
en långsamt verkande kulturinfiltration, som ägt
rum genom allmogens seglation och
handelsförbindelser över Bottniska viken och Ålands hav.
Variationer mom den finländska folkkulturen kunna
härvidlag föras tillbaka på kontakt med olika delar av
ö. Sverige. Från kustbygderna i F. ha sedan
nyheterna spritt sig inåt landet. Särsk. starkt har det
inflytande varit, som de norrländska
kustlandskapen utövat i Österbottens kusttrakter, visande
sig i en rikt utbildad byorganisation, en stort
tilltagen byggenskap och en rik folkkonst. Längre
söderut ha de nyhetsälskande ålänningarna spelat
en stor roll som förmedlare av kulturlån från
s.v., spec. Stockholmsområdet. Härifrån ha
kommit nyheter inom byggnads- och bostadsskicket,
t.ex. det obundna halmtaket, som utmed Bottniska
vikens finska sida nått spridning långt norrut.
Svenskbygden i Nyland har slutl. verkat som
kulturförmedlare genom sitt starka
herrgårdsin-slag. Vissa kontinentala kulturföreteelser ha nått
F. direkt över Finska viken. Hit hör bl.a. det
primitiva krokårdret, som anses ha kommit till
— 623 —
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
