Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Religiösa förhållanden - Undervisningsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
hade som biträde en biskop i Sortavala, och sedan
1895 fanns i Viborg ett andligt konsistorium. Sedan
F. blivit självständigt 1917, vidtogos en del
förändringar. 1923 erhöll den ortodoxa kyrkan
”autonomi i vidsträcktaste form” under patriarken i
Konstantinopel. Nu finnas 2 ortodoxa biskopar, i
Kuopio och Helsingfors, av vilka den ene
samtidigt är ärkebiskop av Karelen och hela F., och
denna ”F:s andra folkkyrka” omfattar o. 72,000
medl. [A.S.]K.Gw.
Undervisningsväsen. Medan F. var förenat med
Sverige, var undervisningsväsendet likformigt med
det svenska. Under den katolska tiden funnos en
katedralskola i Åbo samt klosterskolor i Åbo,
Raumo och Viborg. På 1500—1600-talen
inrättades pedagogier i flera städer, gymnasier i Åbo
1630 och Viborg 1637 samt genom Per Brahe d.y:s
inflytande akad. i Åbo 1640. Skolordningen av
1724 blev gällande till 1843, då en ny
gymna-sie- och skolordning utfärdades. Enl. den funnos
högre och lägre elementarskolor, gymnasier och
flickskolor. Också finska språket bereddes då
någon plats på läroplanen, och 1858 grundades
det första finska högre lärov. i Jyväskylä. Under
inflytande av den moderna liberalismen
underla-des skolväsendet 1869 en central världslig
skolstyrelses tillsyn och förvaltning; endast
övervakandet av religionsundervisningen tillkom
biskoparna. 8/s 1872 stadfästes en ny skolordning, som
med många förändringar ännu är gällande. Enl.
denna funnos klassiska lyceer, ett reallyceum,
real- och fruntimmersskolor. För utbildande av
lärare inrättades 1864 ett normallyceum
med svenska som undervisningsspråk och knappa
10 år senare ett dylikt för de finska skolorna.
Dessa skolor ha bildat epok i F:s högre
skolväsens historia genom införande av bättre
lärometoder och humanare skolseder än de
traditionella, på samma gång som de, med anlitande
jämväl av pedagogikprofessorns medverkan,
hävdat en högre pedagogiskt vetenskaplig nivå. —
Den första svenska samskolan öppnades 1883, den
första finska 1886; senare har deras antal starkt
vuxit. Under början av 1900-talet var ryskans,
det stora ”riksspråkets”, expansionslust skolans
största bekymmer. Dess timantal växte alltmer,
medan i de klassiska lyceerna latinet fick nöja
sig med mindre och grekiskan som frivilligt
ämne ställdes utanför den ord. läroplanen.
Efter ryska revolutionen 1917 vidtogos en hel
del förändringar. Redan 1918 utfärdades en ny
förordning ang. den under
undervisningsministeriet lydande skolstyrelsen. Denna består
av en finsk- och en svenskspråkig avd., av vilka
den förstn. består av en avd. för lärdomsskolan
och en annan för folkundervisningen. De olika
avd. arbeta dels självständigt under
överdirektörens ledning, dels sammanträda de för gemensam
behandling av särskilda frågor. Till biträde åt
skolstyrelsen infördes 1918 det s.k. lärarrådet,
som utses av lärarna i hela landet och
representerar olika skolkategorier. Som förmedlare
mellan skola och hem fungerar vid varje skola ett
s.k. föräldrarå d, vars medl. utses av
kommunalmyndigheten. Nu finnas klassiska lyceer
med en obruten uppstigande serieföljd av 8
klasser, linjedelade lyceer med avslutad mellanskola
i 5:e klassen och linjedelning i de 3
gymnasialklasserna, samlyceer, 6-klassiga lyceer med
folkskolan som bottenskola, flicklyceer, inalles 299,
av dessa 96 statliga och resten kommunala el.
privata och 256 finska och 43 svenska. Vidare
arbetar en statskommitté ’ för hela skolväsendets
omorganisering med tanke bl.a. på folkskolan som
bottenskola. — Småningom hade den av kyrkan
ombesörjda folkundervisningen visat sig
otillräcklig, och vid mitten av 1800-talet
omfattades också i F. tanken på allmän
folkundervisning. Vid en senatssession 1856 under Alexander
II:s presidium beslöts inrättande av folkskolor.
Åt pastor Uno Cygnæus, ”den finska folkskolans
fader”, uppdrogs att utarbeta plan därför. 1863
öppnades i Jyväskylä ett seminarium för
utbildande av lärare och lärarinnor, och 1866
stadfästes förordningen ang. organisationen av
folkskoleväsendet. Realämnena erhöllo en
självständig plats, och handarbete skulle, utom att
färdighet upparbetas, föra skolan närmare folket. En
förordning av 1898 om distriktsindelning innebar
redan i viss mån ett skoltvång, och 1921 blev
den allmänna skolplikten definitiv (ett
lantdags-beslut i denna riktning kunde icke förverkligas på
gr. av motstånd från ryskt håll). Skolplikten
börjar vid 7 år och fullgöres i en 2-årig lägre
folkskola, 4-årig folkskola och 2-åriga
fortsätt-ningsklasser. Skolorna äro lika över hela landet
och fasta, upprätthållna av kommunerna med
statsbidrag. För utbildande av lärare finnas
numera en finsk pedagogisk högsk. i Jyväskylä
(grundad 1937), 6 finska och 2 svenska
seminarier samt ett småskollärarseminarium. Sedan 1907
anordnas vid univ. fortsättningskurser för
folkskollärare, och vart 5:e år hållas allmänna möten.
Uppsikten över skolorna handhas av direktioner
och inspektörer. Vidare finnas 59 finska och 17
svenska folkhögsk. och i städer, köpingar och
fabrikssamhällen 76 arbetarinst. — För den lägre
fackundervisningen finnas bl.a. handels-,
sjöfarts- och tekniska lärov. samt industriskolor.
För lantbruksutbildningen finnas 50 lantbrukslärov.,
4 mejeriskolor, 36 husdjursskötarskolor, 5
trädgårdsskolor samt 48 skolor för huslig ekonomi.
Vidare finnas 7 forst- och sågindustriskolor. — Den
högre undervisningen meddelas vid
stats-univ. i Helsingfors, de båda privata univ. (Åbo akad.
och Turun yliopisto) i Åbo, Tekniska högsk.,
Vete-rinärhögsk., socialhögskolorna (Yhteiskunnallinen
korkeakoulu och Medborgarhögsk.), Finska
konstföreningens skola, Centralskolan för konstflit,
Si-beliusakad., en svensk- och en finskspråkig
han-delshögsk., alla i Helsingfors, samt handelshögsk.
vid Åbo akad. För lantbruksutbildningen och den
skogsvetenskapliga utbildningen sörjer en fakultet
för agrikultur och forstvetenskap vid
Helsingfors univ. — För akad. examen vid
Helsingfors univ. och Åbo akad. fordras i allm., att
den studerande först avlägger ett
kunskapsprov (pro exercifio) i engelska, tyska el.
franska (teologer och humanister även i latin). Detta
prov avlägges vanl. vid universitetsstudiernas
början och utgör under alla omständigheter
villkor för att man skall få avlägga ett
skriv-prov (pro grad’u), på svenska för
svenskspråkiga studerande och på finska för finskspråkiga.
— 677 —
— 678 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
