Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
amerikanska och engelska diktare, särsk. James
Joyce och T. S. Eliot. Även hos prosadiktare, som
icke direkt höra till det modernistiska lägret,
framträder en böjelse för introspektiv lyrik och
psykologisk analys. Denna tendens är ett allmänt
kännetecken för den finlandssvenska diktningen i våra
dagar. Tito Colliander (f. 1904) har ofta i
sina noveller och romaner gett bilder av de ryska
emigranternas liv i villastäderna på Karelska
näset. Hans stil får sin säregna färg genom
blandningen av religiös mystik och våldsam naturalism.
Romanerna ”Korståget” (1937) och ”Förbarma
dig” (1939) handla om lidandets problem och
röja den betydelse, som förf:s barndomsintryck,
bl.a. av den grekisk-katolska kyrkokulten, haft
för honom. I de flesta berättelser, som Olof
E n c k e 11 (f. 1900) utgett, möter man samma
halvryska miljö som hos Colliander. Enckells
diktning är utpräglat analytisk, samtidigt lyriskt
känslobetonad och intellektuell. Den talar om
författarens längtan efter att finna en fast
an-kargrund i tillvaron. Enckells produktion är
synnerligen mångskiftande: den omfattar utom
de rent skönlitterära verken en rad
reseskildringar, en historik över den finländska
jägarrö-relsen under i:a världskriget och en biografisk
studie över den unge Diktonius. Inåtvänd,
me-ditativ och sensitiv är också Mirjam
Tuominen (f. 1913), som i sina novellsamlingar
gett analyser av särpräglade, ofta sjuka
människors själsliv. Karakteristiskt nog har hon nått
högst i sin konst i en samling självanalytiska
svårmodiga betraktelser ”Besk brygd” (1947).
Ole Torvalds (f. 1916), som debuterade som
lyriker, har rönt inflytande av Kafka och
Lagerkvist. Hans noveller röra sig ofta om
konflikten mellan individens frihetsbegär och
samhällets krav; han har gett uttryck åt sin längtan
efter rättvisa och rättfärdighet och åt sin känsla
av tillvarons mystik. Två prosaförfattare, som
följt en rent traditionalistisk linje, äro Bertel
K i h 1 m a n (f. 1898) och Anna Bondestam (f.
1907). I den förres sparsamma alstring intar den
självbiografiska novellsamlingen ”Pilgrimsfärden”
(1932) den främsta platsen genom sin livfulla
stil och sin inträngande psykologiska analys. I
romanen ”Idyll under åskmoln” (1936) har han
skildrat vardagslivet i högre borgerliga kretsar i
F. Ett betydande tidshistoriskt och socialt
intresse erbjuda också Anna Bondestams böcker.
Hon rör sig oftast inom proletär miljö, och över
människorna i hennes böcker faller icke sällan
en mörk slagskugga av ekonomiska bekymmer
och bittra sociala konflikter. I sin allmogeroman
”Katrina” (1936) gav Sally Salminen (f.
1906) ett verk, som med sin enkla, breda epik
bröt med den utpräglade böjelsen för
självbe-spegling, miniatyrmålning och stilistiskt
raffinemang i den finlandssvenska litteraturen.
Värdefulla bidrag till den moderna finlandssvenska
prosan ha slutligen lämnats av Margit N i
i-ninen (f. 1905), Göran Stenius (f. 1909),
Helen af Enehjelm (f. 1909) och W a 1 e
n-tin Chorell (f. 1912). — Vid sidan av den
rena skönlitteraturen ha litteraturforskningen och
litteraturkritiken spelat en icke obetydlig roll i
kulturlivet. De första litterära organen voro
Aurora-sällskapets ”Tidningar utgifne af et
sällskap i Åbo” (från 1771), vidare kalendern ”Aura”
(1817—18) och tidskr. ”Mnemosyne” (1819—23).
Runeberg, Snellman och Topelius voro alla tre
under olika perioder tidningsredaktörer. Carl
Gustaf Estlander (1834—1910), som intog
en central plats i kulturlivet, begynte 1876 utge
”Finsk tidskrift”. På 1880-talet gjorde den unge
Hjalmar Neiglick (1860—89) en vacker
insats som kritiker, och under 1890-talet och
följande decennium var Werner Söder hjelm
(1859—1931) en inflytelserik bedömare av
litteraturen. Yrjö Hirn (f. 1870) började kort före
sekelskiftet sin verksamhet som estetisk forskare
och förf. I den livaktiga tidskr. ”Euterpe” (1901
—05) medverkade bl.a. Rolf Lagerborg (f.
1874), Gunnar Castrén (f. 1878), Emil
Hasselblatt (f. 1874), Olaf Homén (f.
1879) och Torsten Söderhjelm (1879—
1907). Tidskr. ”Argus”, med namnbyte till ”Nya
Argus” 1911, började utges 1908 av några bland
”Euterpe” :s män, till vilka senare slutit sig äldre
och yngre krafter, ss. E i r i k Hornborg,
Sigurd Frosterus (f. 1876), Erik Kihlman
(1895—1933), Hans Ruin (f. 1891), Ruth
Hedvall (1886—1944), Erik Ekelund (f.
1897), Georg Henrik von Wright (f.
1916). Av andra svenskspråkiga kulturtidskr. i
F. kunna nämnas ”Granskaren”, utg. 1930—40 av
akademiker i Åbo, samt ”Ultra” (1922), ”Quosego”
(1928—29) och ”1945” etc. (1945—48), de tre sistn.
organ för den litterära modernismen i F.
2. Den finskspråkiga litteraturen.
Den första på finska tryckta boken torde vara
den Abc-bok, som biskopen i Åbo M i c h a e 1
Agricola (o. 1508—57) publicerade, sannol.
1542. A. utgav även en katekes, en bönbok, hela
NT (1548) och delar av GT på finska. För
nära tre sekler framåt bestod den finska
litteraturen nästan uteslutande av för allmogen
avsedda religiösa skrifter: andliga sånger,
predikosamlingar m.m., vartill kommo enstaka lärodikter
och tillfällighetspoesi. En fullständig finsk
bibelövers. fullbordades 1642 och gav skriftspråket
större stadga. Det var först H. G. Porthan och
hans lärjungar, främst bland dem Adolf
Iwar Arwidsson (1791—1858), vilka på
allvar började intressera sig för finskt språk, finsk
mytologi och finsk folkpoesi. Detta intresse tog
sig uttryck bl.a. i insamlandet av den rika
folkdiktning, som av den muntliga traditionen
bevarats. En av de flitigaste insamlarna var Z.
Topelius’ far, stadsläkare i Nykarleby. Men först
Elias Lönnrot (1802—84) lyckades genom
sin hängivna samlarverksamhet bringa de största
skatterna i dagen. De episka dikterna
sammanfogade han till folkeposet ”Kalevala” (1835, 2
starkt utvidgade uppl. 1849). En del av de lyriska
dikterna utgav han i samlingen ”Kanteletar”
(1840). Vid denna tid började även finsk
originalpoesi se dagen, men den var föga betydande. En
förordning av 1850 förbjöd tryckningen av annan
litteratur på finska än religiös och ekonomisk,
och ehuru tillämpningen icke blev bokstavlig och
förordningen 10 år senare upphävdes, fördröjde
den dock den finska litteraturens utveckling. När
finskhetsrörelsen på 1860-talet med det vaknande
- 685 -
— 686 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
