Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Litteraturanvisningar - Finland, Egentliga - Finland, Gamla el. Ryska - Finlandia - Finlandism - Finlands advokatförbund - Finlands arbetarförbund - Finlands bank - Finlands fackföreningars centralförbund (SAK) - Finlands frihetskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS FRIHETSKRIG
fentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812—32”
(2 bd, 1943—47); Ingrid Qvarnström, ”Svensk
teater i F.” (2 bd, 1946—47). — Språk, se
Finska språket.
Finland, Egentliga, landskap, se Egentliga
Finland.
Finland, Gamla el. Ryska, se Ryska Finland.
Finlan’dia, symfonisk dikt av J. Sibelius.
Finlandism’, språkligt uttryckssätt, som
kännetecknar svenska språket i Finland, se
Finlandssvenska.
Finlands advokatförbund, en privat
sammanslutning mellan Finlands advokater, stiftad 1919 efter
mönster av Sveriges advokatsamfund och med
samma uppgifter. F. utger månadstidskr.
”Defen-sor legis” som sitt fackorgan.
Finlands arbetarförbund, se Finlands
fackföreningars centralförbund. Jfr Finlands svenska
arbetarförbund.
Finlands bank. Redan 1663 hade i Åbo
bildats en filial till Palmstruchska banken, men då
denna senare övertogs av rikets ständer, blev
Åbo-kontoret indraget. Den 1805 grundade Åbo
diskont fick kort varaktighet, men 1811
bildades Växel-, låne- och
depositionscon-t o i r e t i Finland, som 1824 flyttades till
Helsingfors. 1868 övertogs denna
penninginrättning av staten och erhöll 1886, under namn av
Finlands bank, monopol på
sedelutgivningen, varigenom dess ställning var given som
landets centralbank. F. kontrolleras genom
bankutskottet av riksdagen, vilken väljer de nio
bankfullmäktige, som utöva överinseendet av dess
förvaltning, samt fem revisorer. Vid valet av de
nio bankfullmäktige utses samtidigt tre av dessa
att delta i handläggningen av alla på
bankfullmäktige reglementsenligt ankommande ärenden.
Bland dessa tre utse bankfullmäktige ordf, och
v. ordf. Bankens skötsel handhas av en direktion,
bestående av ordf, och högst fyra led., av vilka
en bör vara lagfaren. Direktörerna utnämnas av
republikens president. — Enl. senaste regi, för
F., utfärdat 1925 men betr, bestämmelserna om
grund- och reservfond ändrat genom lag av 4/e
1948, utgör dess grundfond 5,000 mill. fmk. Till
dess grund- och reservfonderna stigit till
sammanlagt 10,000 mill. fmk, skall av bankens årsvinst
minst hälften avsättas till reservfonden och
därefter minst en tredjedel. Reservfonden uppgick 15/io
1948 till 137 mill. fmk. I F:s ställningsrapport pr
15/io 1948 redovisas guldbehållningen med 268 mill.
fmk, utländska valutor med 647 mill. och
utelöpande sedlar med 27,787 mill. — Trots den inflation,
som drabbat landets penningväsen till följd av
de båda krigen med Sovjetunionen (1939—40 och
1941—44), upprätthöll F. i det längsta de
billiga pengarnas politik. 1948 frångicks emellertid
denna politik i och med att diskontot fr.o.m.
V2 höjdes 2% till 7 V4 °/o. Samtidigt beslöts
höjning fr.o.m. V4 av räntan på inlåningsräkningarna
med 2 °/o till 6 å 6 V2 °/o med undantag av
checkräkning, där räntan höjdes V2 å 1 % till 2%.
F :s avsikt med räntehöjningen var att effektivt
stödja penningvärdet och minska osund
kreditefterfrågan. Sedan ränteförhöjningarna trätt i kraft,
har en avsevärd lättnad inträtt på
penningmarkna
den, troligen även beroende på att tesaurerade
pengar insatts i bank. Inlåningen i bankerna har
gått upp, och kreditefterfrågan har minskat,
varigenom affärsbankernas rediskontering hos F. från
V2 till 31/io 1948 nedgått från 530 till 78 mill. fmk,
samtidigt som deras a/v-tillgodohavande hos F.
stigit från 1,200 till 3,300 mill. fmk. — F. har 12
avdelningskontor och 4 agenturer. O.L.
Finlands fackföreningars centralförbund, fi.
Suo-men ammattiyhdistysten keskusliitto, ofta förk. SAK,
bildades i okt. 1930 av de sex fackförbund, som
tidigare utträtt ur Finlands landsorganisation*,
sedan denna blivit helt behärskad av kommunister
och på grund därav upplöst. För fackföreningar,
som utträdde ur kommunistiskt dominerade
fackförbund, hade redan 1929 bildats en
uppsamlings-organisation, Finlands arbetarförbund,
vilket även anslöt sig till den nya
centralorganisationen. Antalet medl. var vid starten endast
15,000, och tillväxten under 1930-talet gick
långsamt, dels på gr. av de politiska förhållandena,
dels på gr. av arbetsgivarnas motstånd. 1938 hade
dock antalet fackförbund stigit till 19 och antalet
medl. till 70,000. Under de sista fredsåren och
under kriget minskades motståndet från
arbetsgivarna betydligt, men först med vapenstilleståndet
1944 kom det verkliga genombrottet. 1947 var
antalet fackförbund 36 och antalet medl. 320,000.
Föreningsrätten har efter kriget blivit fullt erkänd
och kollektivavtalsprincipen genomförd överallt.
De största förbunden äro Metallarbetareförbundet
(53,000 medl.), Byggnadsarbetareförbundet (29,000;,
Träarbetareförbundet (25,000), Lant- och
grovarbetareförbundet (19,000), Affärsarbetareförbundet
(21,000) och Transportarbetareförbundet (21,000).
Bland de övriga märkas förbund för
läroverkslä-rare, folkskollärare och journalister. Beslutande
organ är F :s delegation, som sammanträder ett
par gånger årl. Det löpande arbetet ledes av ett
arbetsutskott, vars ordf, sedan 1946 är Emil
Huu-nonen. För de o. 30,000 svensktalande medl. finns
ett särskilt sekretariat. Å.E.
Finlands frihetskrig. Under den ryska
tsarregimens sista årtionden uppstod i Finland efter hand
en strävan efter nationell frigörelse, och i
samband med i:a världskriget väcktes förhoppningar
om att ett ryskt nederlag skulle öppna väg för
Finland till frihet. Sedan ”aktivisterna” förgäves
hade försökt att få ett antal unga män militärt
utbildade i Sverige (den stränga svenska
neutralitetspolitiken hölls även på denna punkt), vände
de sig 1915 till Tyskland, vars regering lovade
att ge till en början ett par hundra studenter
befälsutbildning med tanke på en ev. kommande
resning i Finland. Så uppstod
jägarrörel-s e n, så benämnd, enär deltagarna, slutl. närmare
2,000, ur olika samhällsklasser, organiserades som
”Preussiska jägarbataljonen 27”, vilken 1916—17
tjänstgjorde inalles 7 mån. vid tyska östfronten
för att få krigserfarenhet. Andra kretsar i
Finland upprätthöllo samtidigt förbindelse med
tsar-dömets andra huvudfiende, de ryska
revolutionärerna. Jägarrörelsens målsmän sökte urspr.
icke-utan framgång försäkra sig om
socialdemokraternas medverkan. Vid i:a världskrigets utbrott
rådde gentemot Ryssland och dess kejserlige
— 709 —
— 710 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
