Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finne (i huden) - Finne, Gabriel - Finne, Gunnar - Finne-Grönn, Stian Herlofsen - Finnekumla - Finnerödja - Finney, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNE
vilken småningom lossnar och kan avlägsnas,
liksom man drar ut en spik. Furunklar ha stor
benägenhet att sprida sig till omgivande hudpartier
samt att återkomma, recidivera. Vid stor
utbredning av recidiverande finnar talar man om f
u-r u n k u 1 o s*. — Karbunkeln, bölden,
brandbölden, är en ansamling av furunklar,
alltså flera varcentra men med ett gemensamt
upp-svullet, rodnat och ömmande parti av hud och
underhud. Dess vanligaste plats är nacke (se
Halssjukdomar) och rygg. Karbunklar kunna bli mer än
flat-handsstora med talrika gula prickar. De ge feber, ha
större benägenhet än furunklar att gå på djupet och
ge blodförgiftning. — Karbunklar och större
furunklar fordra kirurgisk behandling. Även små,
enstaka uppträdande furunklar, lokaliserade till
överläpp och kinder, bör man ha stor respekt för. Att
utan läkarkontroll behandla f. med salvor, våtvarmt
omslag el. gröt är ofta riskabelt. P.M.S.
Finne, Edvard Gabriel, norsk författare (1866
—99), började sin litterära bana med några böcker,
som chockerade med sin dristighet: ”Filosofen”
(1889), ”D:r Wangs börn” (1890), ”Unge syndere”
(s.å.). Därpå följde den brett anlagda romanen
”To damer” (1891) samt en rad berättelser och
enaktare: ”Uglen” (1893), ”För afskeden” (s.å.),
”Rachel” (1895), ”Emanuel Daah” (1898), ”1
af-grunden” (s.å.). — Litt.: K. Foss, ”G. F. i lys av
sin samtid” (1922).
Finne, Johan Gunnar, finländsk bildhuggare
(f. 1886). F. arbetar i en dekorativ arkaiserande
stil, som varit lämplig för inrednings- och
fasad-skulpturer samt fontäner och gravvårdar, men
han har också gjort uttrycksfulla porträtt, ss.
huvudet av skriftställaren Viljo Kojo. F. har på
konsthantverkets område framställt arbeten i tenn.
Finne-Grönn, Stian Herlofsen, norsk
arkiv- och museiman (f. 1869), jur. kand. 1899,
arkivar i Riksarkivet 1908, kommunearkivar i Oslo
1916—39, grundare av Oslo bymuseum 1912, dess
dir. sedan 1920. F. har utg. ”Elverum” (2 bd, 1909
—22), ”Fortegnelse over kirkeböker i
stiftsarkiver-ne” (i ”Norske arkivregistraturer”, 1, 1915),
”Norges prokuratorer, sakförere og advokater 1660—
I9°5” (3 bd, 1926—40), ett 20-tal släkthistoriker
samt bildverket ”Oslo bymuseum” (1935 ff.). 1906
—26 var han red. för ”Norsk personalhist. tidsskr.”,
1927—37 och fr.o.m. 1947 för ”Norsk slektshist.
tidsskr.”. 1944 tillägnades honom festskriften ”Æt
og by”. C.
Finnekumla, socken i Kinds hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Tvärreds,
Mar-bäcks och Finnekumla pastorat i Kinds kontrakt
av Göteborgs stift, mellan Välabrosjön, Äsunden
och Sämsjön; 25,89 km2, därav 17,85 land; 419 inv.
(1948; 23 inv. pr km2). Huvudbygden ligger i
mell. delen, kärrmarker förekomma söderut; åkern
utgör 22 °/o av landarealen, skogsmarken 60 %.
Egendomar: Finnekumla gård, Sjörred och
Fästered. Av kyrkan är skeppets v. del från tidig
medeltid; torn av trä. — Sockennamnet, som urspr.
tillkom kyrkbyn, är trol. bildat till finn(e),
nomadiserande jägare el. primitiv åkerbrukare, och plur.
av kummel, gravröse. Det skrevs 1397
Finna-cumbla. Se ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 7:1,
1918, sid. 28 f. P.;Er.
Finnerödja, socken i Vadsbo hd i Västergötland,
Gunnar Finne: Jarl Hemmer. Brons. 1915.
Skaraborgs län, och pastorat i N. Vadsbo
kontrakt av Skara stift, intill gränsen mot Närke,
mellan sjöarna Skagern och Unden; 248,92 km2,
därav 194,53 land; 1,869 inv. (1948). F. utgöres till
största delen av bergiga, stenbundna och glest
befolkade skogstrakter med huvudbygden vid el.
nära Skagern. Åtskillig bygd har brutits av
finnar (jfr Finnmarker). Åkern utgör 8% av
landarealen, skogsmarken 76 °/o. Vid V. stambanan
ligger Finnerödja stationssamhälle (300 inv.
(1947). Av industrier finnas textilfabrik (35 arb.),
sågverk, toffel- och snickerifabrik. Omfattande
odling av jordgubbar. Egendomar: Skagersholm*
och Ramsnäs. Kronoparker omfatta c:a no km2.
På Skansberget vid Unden finns en bygdeborg.
Kyrkan av sandsten byggdes 1762—63; målningar
från 1700-talet på orgelläktarfasaden framtogos och
konserverades vid restaurering 1920. — Namnet
betyder finnröjningen och minner om den
kolonisation genom inflyttade finnar, som ägde rum på
1500—1600-talen i vissa skogstrakter i mell.
Sverige (se G. Franzén i ”Nordisk kultur”, 5, 1939,
sid. 126). Hittills äldsta påträffade skrivning är
Finnerödia 1587. — Litt.: ”F.”, red. av S. Rönnow
(1944). P.;Er.
Finney [finn’i], Charles Grandinson,
amerikansk väckelsepredikant (1792—1875), pastor i en
kongregationalistisk församling i New York, lärare
och 1852—56 ledare för ett teol. seminarium i
Oberlin (nära New York). F. företog talrika
pre-dikofärder, bl.a. till England 1849 och 1858, och
— 727 —
— 728 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
