Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finnmarker - Finnmark fylke - Finnmosse grufbolag - Finnmossegruvorna - Finnmyrten - Finno (Suomalainen), Jakob - Finnplog - Finnrevet - Finnsagan - Finnshyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNSHYTTAN
Traditionen om den finska härstamningen
kvar-lever allmänt, oberoende av språkets
denationalise-ring, särsk. bland den äldre generationen i
Värmland och Solör i Norge, ävensom i talrika
ortnamn. — Litt.: O. Matson, ”Fra Solörs Finnskog”
(i ”Norvegia”, 1884—1908); P. Nordmann,
”Fin-narne i mellersta Sverige” (1888); S. Lönborg, ”F.
i mellersta Skandinavien” (i ”Ymer”, 1902); K. B.
Wiklund, ”Finska språkets nuv. utbredning i
Värmland och Grue Finnskog” (i ”Ymer”, s.å.);
R. Gothe, ”Hassela-finnarna” (1942), ”Från
troll-domstro till kristendom” (1943), ”Medelpads
finnmarker” (1945); A. Hämäläinen, ”Bostads- och
byggnadsskick hos skogsfinnarna i
Mellan-Skan-dinavien” (s.å.). A.Hln.
Finnmark fylke, Norges nordligaste och till
ytvidden största fylke, beläget mellan Ishavet och
finska gränsen; 50,474 km2, därav 48,630 land;
53,756 inv. (1946). N.v. F. fylles av delvis
gla-ciärklädda fjäll; Öksfjordjökelen på gränsen mot
Troms fylke ligger 1,166 m ö.h. Den av fjordar,
ss. Altafjord, starkt sönderskurna kusten åtföljes
av stora öar, däribland Söröy, Seiland, Kvalöy
och Stjernöy. F.ö. utgör fylket en svagt
böljande och i genomsnitt 300—400 m hög platå,
var-över höja sig enstaka fjäll el. fjällgrupper, ss.
Tsjokkarassa (1,131 m) innanför Porsangen.
Andra stora fjordar här äro Laksefjord och
Tana-fjord från n. samt Varangerfjord från ö., vilka
alla öppna sig med breda mynningar mot havet.
Skärgård saknas i denna del. På ön Mageröy
utanför Porsangen ligger Nordkap. Största
vattendrag äro Tana och Altelv. F. är landets
glesast bebodda fylke med blott 1 inv. pr km2. 20%
av befolkningen äro lappar och 9 °/o finnar av
oblandad ras (1930). Norrmännen bo huvudsaki.
vid kusten; i inlandshäraderna Karasjok och
Kau-tokeino bo nästan enbart lappar. 13 % av inv.
(1946) bo i städerna Vadsö (residensstad), Vardö
och Hammerfest, alla vid kusten i likhet med
övriga orter av betydelse. Främsta näringsgren
är fiske, vilket som huvud- el. bisyssla idkas av
9,005 personer (1943) och som enda näring av
3,690. Särsk. fiskas sill och sej, den sistn. mer
än i något annat fylke. Husdjursstammen
räknade 1939 bl.a. 1,082 hästar, 15,720 nötkreatur,
41,241 svin och 7,460 getter. Jordbruket är ytterst
obetydligt med endast 0,1 % av landarealen åker
och knappt 0,2% äng; jämte hö odlas huvudsaki.
grönfoder och potatis. Den produktiva
skogsmarken utgör 9% av landarealen; det mesta är
fjällbjörk, Vs barrskog, som främst finns vid inre
ändan av Altafjord och i skyddade dalar s. om
Varangerfjord. Järn- och kopparfyndigheter
finnas åtskilliga, de mest kända äro Sör-Varanger*
stora järngruvor och Porsa koppargruvor (ö. om
Seiland). I Alta finnas skifferbrott. Fylkets
utbyggbara vattenkraft vid lågvatten beräknas till
154,000 kW, varav 1 °/o är utbyggd. Järnvägar
saknas, men landsvägsnätet utvecklas nu täml.
raskt, främst genom den viktiga rikskustvägen.
1944 funnos 1,607 km allmänna vägar. P.
Finnmosse grufbolag, enkelt bolag med 640
andelar, vilket äger gruvor i Nordmarks gruvfält.
Bolagsregler antogos 1901. Bolaget äges
huvudsaki. av Uddeholms ab., som driver gruvdriften
enl. ett arrendeavtal. 1946 brötos 50,340 t berg,
Lapp från Kautokeino i Finnmark fylke.
som gav 950 t malm och 21,650 t slig.
Arbetarantal s.å. c:a 50. Malmfångsten väntas nedgå.
Finnmossegruvorna, järnmalmsgruvor i
Nordmarks sn i Värmland, 12 km n.n.v. om Filipstad.
Malmen är svartmalm med skarn av pyroxen,
horn-blände och granat samt håller 52—54 °/o järn, 0,005
°/o fosfor och o,07—0,1 °/o svavel. Gruvorna voro
kända i början på 1700-talet. Största djupet är
335 m. Se även Finnmosse grufbolag.
Finnmyrten, Chamaedaph’ne (Cassan’dra)
calycu-la’ta, art av fam. ljungväxter, en låg buske med
ovala blad och vita blommor i ensidig klase. F.
är vanlig i Finland, men i Sverige förekommer den
blott i Norrbotten. Arten är utpräglat östlig och
karakteristisk för Nordryssland och Sibiriens skogar.
Finno (Suomalainen), Jakob Persson,
finsk psalmförfattare (d. 1588), rektor vid
katedralskolan i Åbo. På Johan HI:s uppmaning utgav
F. 1580—83 den första finska psalmboken med flera
av honom själv författade psalmer samt en bönbok
och en katekes, likaså på finska.
Finnplog, lantbr., se Gaffelplog.
Finnrevet, agafyr s.ö. om Furö, utanför
Oskarshamn. Fyren är byggd på en upp till vattenytan
nående rullstensås och är konstruerad för att kunna
motstå ispressning.
Finnsagan, se Finn-cykeln.
Finnshyttan, gjuteri och mekanisk verkstad,
tidigare även masugn, i Färnebo sn, Värmlands
län, tillhör ab. Finshyttans bruk. Verkstaden
an-lades 1872, fick bolagsform 1903, nuv. bolag
grundat 1940. Tillverkningen utgöres av vattenturbiner
— 733 —
— 734 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
