Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-ryska vinterkriget 1939—40 och ”andra kriget” 1941—44 - Vinterkriget - ”Andra kriget”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSK-RYSKA VINTERKRIGET
enbart i stupade. Fångarnas antal var på bägge
sidor mycket lågt. Finska armén tog blott 5,000
fångar och förlorade själv på detta sätt endast
Vs så många. — Litt.: G. Johansson, ”Vi ville inte
dö” (1940); O. Miihkali, ”Som frontofficer i
Suo-mussalmi” (sv. övers. 1940); H. Mörne, ”Ärans
vinter” (s.å.); R. E. Naess, ”Marschen till
Märkä-järvi” (s.å.); H. Siilasvuo, ”Striderna i
Suomus-salmi” (s.å.), ”Kampen i Kuhmo 1939—40” (1944);
E. Palolampi, ”Kollaa-fronten håller” (sv. övers.
1941); K. Erho, ”Hjältarna vid Summa” (sv. övers.
1942). S.Br.
”Andra kriget”. Vid det nya krigsutbrottet i
juni 1941 stodo de finska trupperna n. om linjen
Uleälv—Luvajärvi under tyskt överbefäl
(generalöverste N. v. Falkenhorst). Generalmajor E. Dietl
kommenderade 3 tyska och 2 finska fördelningar
samt 1 tysk SS-brigad i Petsamo-området. Vid
Kemijärvi stod 3Ö:e tyska armékåren under befäl
av general Feige och vid Kuusamo 3:e finska
armékåren under befäl av generalmajor H.
Siilasvuo. Fältmarskalk G. Mannerheim var
överbefälhavare för samtliga trupper i det övriga Finland,
15 finska fördelningar och 3 brigader samt 1 tysk
fördelning; n. om Ladoga stod en armé under
befäl av generallöjtnant E. Heinrichs och på
Karelska näset ännu en, kommenderad av
generallöjtnant L. Oesch. 5æ tyska luftflottan under
befäl av generalöverste H.-J. Stumpf var baserad
i Norge och n. Finland. Finska flygvapnet leddes
av generalmajor J. Lundqvist. Finnarna voro vida
bättre utrustade än 1939, särsk. i fråga om tung
materiel. På den ryska sidan stod, från Ishavet
till Finska viken, en armégrupp, bestående av 15
inf.- och 3 kav.-fördelningar, 3 pansarbrigader och
5 flygfördelningar. Huvudstridskrafterna voro
grupperade på ömse sidor om Ladoga. Större
delen av de ryska trupperna stod under befäl
av generalöverste K. Meretskov. — General Dietl
anföll i riktning mot Murmansk, men redan 30
km bortom riksgränsen stötte hans trupper vid
Litsafloden på den ryska huvudförsvarslinjen och
bundos där i 3 års ställningskrig. Från
Märkä-järvi ryckte tyska och finska trupper fram i
riktningen Kandalaksja, togo 8/t det starkt befästa
Salla, trängde i sept. över den gamla riksgränsen
men hejdades 50 km ö. därom. Från Kuusamo
inleddes ett angrepp, som 25/s nådde Kiestinki.
Framryckningen fortsatte, men målet, Louhi vid
Murmanskbanan, nåddes aldrig. Siilasvuo anföll
från trakten av Suomussalmi — platsen för hans
mottisegrar under vinterkriget — och trängde
fram till närheten av Uhtua, som dock hölls segt
av ryssarna, över Repola avancerade andra
styrkor till och något förbi Rukajärvi. Parandovo
vid Murmanskbanan hotades, men ryssarna
avvärjde faran, över huvud taget kunde det ryska
försvaret förhindra, att denna livsviktiga
förbindelse varaktigt avbröts. — Huvudkrigsskådeplatsen
låg på ömse sidor om Ladoga mellan Onega och
Finska viken. Offensiven i östkarelen inleddes
10/7, varvid även den genom Sverige transiterade
tyska pansarfördelningen ”Engelbrecht” deltog.
Under Heinrichs’ befäl leddes anfallsstyrkorna av
generalmajorerna P. Talvela och V. Hägglund. De
kämpade i början på vinterkrigets ärorika
slagfält, vilket bidrog till en hög stridsanda. Tolva-
järvi, Loimola och Pitkäranta intogos snabbt, och
20/7 föll den starka ställningen Salmi, varefter den
gamla riksgränsen överskreds. Suojärvi togs
söderifrån 26/s. Därefter inleddes stora operationer
dels mot Svir i s., dels mot Petrozavodsk i ö.
Talvela gick till anfall Va, tog Olonets (Aunus),
nådde 7/s Svirs nedre lopp och erövrade föij. dag
järnvägsknutpunkten Svir, vilket medförde ett
avbrott på Murmanskbanan; Centralrysslands
förbindelser med Murmansk kunde dock upprätthållas
tack vare en bibana. Svirfloden övergicks men
kom i stort sett att bilda gräns för den finska
framryckningen. Hägglund erövrade Prääshä 8/a,
åstadkom vid Pyhäjärvi en av ”andra krigets”
största mottin, utplånade denna 27/s och gick
vidare mot Petrozavodsk, vilken stad utrymdes av
ryssarna vid månadskiftet. Den blev under det
finska namnet Äänislinna huvudort i det
östkarelska ockupationsområdet. Medvezegorsk
(Kar-humäki) vid Onegas nordspets intogs V12 och
Povenets på sjöns andra sida 2 dagar senare.
Därmed avstannade i stort sett den finska
framryckningen i östkarelen. — På Karelska näset
kämpade finnarna helt utan hjälp av tyska trupper.
General Oeschs armé avvaktade i linjen Nyslott—
Villmanstrand operationernas utveckling n. om
Ladoga och gick till offensiv ®/s. På flygeln vid
Ladogas nordkust togs Sortavala 16/s, och därefter
slogs anfallet ut mot s. utmed Ladoga. Kexholm
föll 2Vs. På Näsets västsida intogs Viborg 21/s,
och därefter bröt det ryska försvaret snabbt
samman. 3/g tillkännagav finska högkvarteret, att den
gamla gränsen hade uppnåtts. Den överskreds
något, men därefter stelnade fronten och låg i
stort sett lugn till sommaren 1944. Den ryska
basen Hangö med en garnison på c:a 25,000 man
belägrades flera månader, varvid 800—900 svenska
frivilliga (Hangöbataljonen) deltogo. I nov. s.å.
funno ryssarna ställningen ohållbar och började
under stora svårigheter utrymma basen. 3/i2 var
Hangö åter i finska händer. Flertalet av de
svenska frivilliga återvände därefter hem; en
styrka på ung. ett kompani stannade dock och
överfördes till Svirfronten. ön Högland besattes
definitivt av finnarna först i jan. 1942. Under de
följ, åren engagerade sig finnarna icke i nya
offensivoperationer. Sporadiska aktioner på
fronten n. om Ladoga hade huvudsaki. karaktär av
patrullföretag. De ryska flyganfallen mot den
finska hemorten voro med få undantag icke
synnerligen kännbara. — Den avgörande vändningen
vidtog 9/e 1944, då ryssarna, 3 dagar efter
västmakternas invasion i Frankrike, under ledning
av generalerna Meretskov och L. Govorov inledde
en stor offensiv på Näset med fruktansvärd insats
av tunga vapen. Finnarna hade sedan en tid märkt,
att något var i görningen, och hade ökat
för-svarsberedskapen, men redan på offensivens andra
dag lyckades ryssarna slå en djup bräsch i
befästningarna, vilken hastigt utvidgades. Större
delen av fronten på Näset kom i rörelse, och 2%j
måste Viborg uppges. Finnarna kunde dock
stabilisera fronten n.v. om Viborg. Dels på grund
därav, dels också av politiska skäl — Finlands utträde
ur kriget ansågs endast vara en tidsfråga — gjorde
ryssarna inga större ansträngningar att fortsätta
offensiven. Ung. samtidigt med offensiven på
Nä
— 751 —
- 752 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
