Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-ryska vinterkriget 1939—40 och ”andra kriget” 1941—44 - Vinterkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSK-RYSKA VINTERKRIGET
vid Punnus och i höjd med Muolaa men hejdade
fienden framför huvudförsvarslinjen. Med
mass-insats av tunga vapen lyckades ryssarna under
slutet av dec. trycka in de finska linjerna i
Summa-avsnittet vid järnvägen till Viborg. Dock
åstadkoms icke något genombrott, och vid årsskiftet
blev läget lugnare över hela fronten på Näset.
—- Enheter ur ryska Östersjöflottan medverkade
vid besättandet av öarna Seitskär, Lövskär och
Högland i Finska viken samt besköto
kustbefästningarna ända bort till Hangö, men det relativt
starka kustförsvaret fyllde väl sin uppgift. Ett
ryskt slagskepp och en kryssare skadades
allvarligt. — På den ö. krigsskådeplatsen var finnarnas
försvarsgruppering ytterst gles. I Östkarelen stodo
2 fördelningar och några svaga brigader under
generalmajor V. Hägglund och överste (sedermera
generalmajor) P. Talvela. I Mellanfinland, där
generalmajor V. E. Tuompo förde befälet, var
huvudstyrkan, en fördelning, grupperad i linjen Kuhmo
—Suomussalmi med överste (sedermera
generalmajor) H. Siilasvuo som chef. I Lappmarken
hade generalmajor K. M. Wallenius en brigad
kring Salla, en bataljon s. därom vid Kuusamo
och några hundra man i Petsamo. Ryssarna satte
in minst n fördelningar, av vilka 5—6 närmast
n. om Ladoga. De voro överraskande tungt
beväpnade och starkt motoriserade men icke
lämpligt utrustade för vinterkrig, och ehuru de under
de 2—3 första veckorna trängde hotande djupt
in i Finland i flera riktningar, kunde de icke
fullfölja offensiven, bl.a. därför att de genom sin
taktik att överallt följa vägarna och undvika den
öde terrängen gåvo de skogsvana
skidlöpan-de försvararna tillfälle till omfattningsrörelser.
Finnarna avskuro el. reducerade ryssarnas bakre
förbindelser, anföllo i flankerna och inringade hela
fördelningar, som splittrades och nedkämpades.
Detta var den s.k. motti-taktiken, som möjliggjorde
en rad glänsande segrar, vilka väckte beundran
i hela världen. I mitten av dec. krossade Talvela
vid Tolvajärvi och Ägläjärvi en rysk fördelning,
som hade hotat Värtsilä. Hägglund kunde
därefter i sin tur och med liknande framgång gå till
motanfall längs Ladogas n. strand. I östkarelen
inringades efter hand 4 ryska fördelningar, av
vilka 2 fullst. upprevos. På centralfronten i ö. i
höjd med Uleåborg ämnade ryssarna skära av
Finland i ”veka livet” och spärra förbindelsen med
Sverige. De trängde fram till och något förbi
Suomussalmi, men därefter inträffade även här
en avgörande vändning. Siilasvuo nedkämpade
under senare hälften av dec. huvuddelen av en
rysk fördelning vid Suomussalmi, och i början av
jan. krossades ännu en fördelning vid Raate 15
—20 km österut. En del av de finska trupper,
som hade deltagit i dessa strider, vände sig sedan
mot s. och inringade vid Kuhmo en rysk
fördelning, som dock, om än starkt decimerad, höll ut
till krigets slut liksom några stora förband på
andra avsnitt. I riktningen Salla erövrade
ryssarna kyrkbyn med detta namn redan 10/i2 och
trängde hastigt fram ända mot Pelkosenniemi och
Kemijärvi men tvingades efter hand tillbaka till
Saija och Märkäjärvi, där fronten blev stående
under resten av kriget. I febr, övertogs
Salla-fronten av Svenska frivilligkåren* under
general
major E. Linder. Denna uppgick slutl. till 8,700
man, av vilka dock endast hälften nådde ut till
själva fronten. Kårens anfallsförberedelser
på-gingo ännu, då kriget slutade. Även en del norska
och danska frivilliga voro med. Längst i n.
erövrade ryska förband från Murmansks
militärdistrikt lätt Petsamo och trängde vidare söderut
till Nautsi men nödgades snart dra sig tillbaka
till Höyhenjärvi. — Hemorten fick direkt känning
av kriget genom tidvis stora bombflygsangrepp,
som i sht i början icke kunde avvisas på gr. av
luftvärnets svaghet och bristen på jaktflyg för
hemortsförsvar. Efter hand kunde en del
nyupp-satta jaktplans- och luftvärnsförband avdelas till
de viktigaste orternas skydd. Rena terrorangrepp
förekommo icke i större omfattning. Angreppen
riktades huvudsaki. mot krigs- och
försörjnings-industrier samt mot kommunikationerna, bl.a. mot
hamnstäderna i v. samt mot järnvägen vid
Uleåborg och Kemijärvi, punkter av stor betydelse för
förbindelserna med Sverige. 1,600 hus förstördes
helt och 3,000 ramponerades. — Under jan. tedde
sig krigsläget på kort sikt oväntat gynnsamt för
Finland, men ryssarna förberedde en ny
storoffensiv på Näset, och uppladdningen till denna
kunde det svaga finska artilleriet och flyget icke
nämnvärt störa. De ryska trupperna mer än
fördubblades, och anhopningen av pansarförband och
artilleri var oerhörd. Den numerära
överlägsenheten var minst 3: 1. Efter eldförberedelse
började offensiven V2. Huvudangreppet sattes in vid
Summa. Anfallen upprepades dag efter dag,
befästningarna söndermaldes efter hand, och
försvararna, som icke kunde få avlösning, utsattes
för fruktansvärd press. Summa förblev
brännpunkten, men anfallsfronten vidgades och
utsträcktes 10/2 till hela Näset. I mitten av månaden
genombröto ryssarna huvudförsvarslinjen vid
Summa och Muolaa, och natten till 17/2 drogo sig
finnarna tillbaka på ömse sidor om järnvägen till
Viborg. Reträtten utsträcktes snart till hela
området mellan Finska viken och Vuoksen. Längs
denna sjö och i övrigt på ö. delen av Näset höllos
däremot ställningarna. Vid månadens slut gick
fronten från Björköhalvön över Alasommee,
Kä-märä och Heinjoki till Äyräpää vid Vuoksen.
Forten på Björkö hade då sprängts och utrymts
av finnarna. I början av mars nådde ryssarna
Viborgs s. förstäder och pressade in en kil ö. om
staden. Samtidigt gingo de över Viborgska vikens
is och avskuro V3 vid Vilajoki kustlandsvägen
västerut. En vecka senare hade de upprättat ett
stort brohuvud mellan Vilajoki och Karppila.
Viborg var i överhängande fara, ett ryskt
framträngande västerut längs kusten hotade,
försvarsstyr-korna voro utmattade och ammunitionen nästan
slut. Trots det fortfarande goda läget på östfronten
måste Finland, som frånsett frivilliga och vapen
icke hade erhållit militär hjälp utifrån, anhålla om
vapenstillestånd och 12/s i Moskva acceptera de
ryska fredsvillkoren (se Finland, sp. 645). —
Förlusterna uppgingo på finsk sida till 19,756 stupade,
3,273 saknade och 43,557 sårade, inalles 66,586 man.
Därtill kommo på hemmafronten 600 dödade och
1,300 skadade civila, offer för flygbombardemang.
Enl. finska beräkningar förlorade Ryssland av
700,000—800,000 i kriget insatta soldater c:a 100,000
— 749 —
— 750 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
