Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAR
Fjäll av asp, 52 cm lång, 4 Va år gammal.
C:a 6,5 ggr förstoring.
och skiktningen av dessa olika färgceller samt
ljusets reflektion mot guaninkristallerna
framkalla färgerna och teckningarna hos f. Genom
att färgkropparna strömma till färgcellens
centrum el. ut i utskotten, kan färgväxling*
uppstå. När den svarta färgcellen är i vila, är
pigmentet utbrett. Det sammandrages genom
inverkan av nervsystemet. De röda och gula
färgcellerna stå däremot vanl. ej i förbindelse
med nerver, utan deras verksamhet regleras av
hormoner från hjärnbihanget. Blodomloppet
synes även ha inverkan på färgcellerna. F:s
förmåga av färgtillpassning till omgivningen
förmedlas genom synintryck. — Skelettet.
Kra-Det är fast förbundet med
ryggraden. Kotorna äro
med enstaka undantag
konkava i bägge ändar
(bikonkava), och mellan dem
finnas rester av ryggsträngen.
— Av muskulaturen
är vanl.
kroppsmuskulatu-ren viktigast, bestående på
varje sida av en övre och
en undre del. Den utgöres
av muskelplattor åtskilda
av bindvävsväggar. — F.
visa stora växlingar med
hänsyn till den föda de
in
taga, och dessa olikheter återspeglas merendels i
matsmältningsorganens byggnad,
framför allt i munnens och tändernas form.
Gäddans kraftiga gap med stora syllika tänder
och karpens lilla mun och tandlösa käkar äro
exempel härpå. Tänder kunna finnas på nästan
alla ben, som deltaga i begränsningen av mun- och
svalghålan. En ständig tandersättning försiggår.
För flertalet benfiskar utmärkande äro de s.k.
blindtarmslika bihangen, som mynna i tarmen till
antal växlande från några få till över hundra, trol.
med uppgift att öka tarmens resorberande yta.
Efos broskfiskar och ganoider finns ett spiralveck
i tarmen, antagligen med liknande funktion. Levern
nium finnes utbildat.
Ryggkotor av benfisk.
A tre kotor i
längdgenomskärning, B en
kota från sidan.
ch chorda.
är ofta stor och fettrik. Bukspottskörteln bildar än
en kompakt massa (t.ex. hos hajar), än talrika små
körtlar, spridda över hela bukhålan. Många f.
företaga vandringar för uppsökande av områden med
lämplig föda (se Fiskvandringar). — F. andas
företrädesvis med gälar. Hos benfiskarna utgöras
dessa av i 2 rader på varje gälbåge anordnade
gälblad. De skjuta fritt ut i gälhålan, som täckes av
ett gällock och den vid detsammas underkant
fäs-tade gälhinnan. Hos broskfiskarna finnas mellan
de bägge raderna gälblad en skiljevägg, som når
ut till huden. Flera gälhålor bildas på så sätt.
Andningsvattnet intages i regel genom munnen
och strömmar ut genom gälspringorna el.
öppningen bakom gällocket. Hos nejonögonen, som
merendels sitta fastsugna med munnen, sker dock såväl
in- som utströmningen av andningsvattnet genom
de yttre gälöppningarna. Ibland gå f. upp till ytan
och snappa luft, som sedan skjutes omkring i
munhålan och syrsätter det intagna vattnet. Vissa f.
snappa mera regelbundet luft, som sedan får
passera genom tarmkanalen, där ett gasutbyte
försiggår. Hos flera f., som äro i stånd att längre tid
leva ovan vattnet, finnas accessoriska organ för
luftandning och hos lungfiskarna särskilda lungor
utbildade förutom gälarna. Tages en f. upp ur
vattnet, klibba gälbladen samman, så att
andnings-ytan reduceras till en obetydlighet. Detta är den
huvudsakliga orsaken till att f. merendels dö snart
efter upptagandet ur vattnet. Av intresse är, att
hos larverna av sillfiskar tjänar tarmkanalen, innan
gälarna utbildats, som andningsorgan, och man är
numera böjd för att antaga, att gälarna ej äro de
ursprungligaste andningsorganen hos f. På insidan
av gälbågarna sitta strålformiga bildningar,
gäl-räfständerna, som tjäna som silapparat och hindra
intagen föda att passera ut förbi gälarna, som lätt
kunde skadas. Hos
planktonätande f.
äro gälräfständerna
långa och borstlika,
hos f., som leva av
bottendjur, korta
och fasta. —
Blodkärlsystemet
bildar ett enda
slutet kretsloppsystem
utom hos
lungfiskarna, som även ha
ett
andningskrets-lopp. Hjärtat
består av en kammare
och ett förmak
samt en vensäck (sin’us), som bildar ett
förrum till förmaket. Hos lungfiskarna äro både
kammare och förmak ofullst. delade i två avd. — F.
visa en hög utveckling av den mest primitiva
formen för exkretionsystem, genom
vandrings-celler, som avlagra vissa avfallsämnen.
Avlagringen av guanin på skilda ställen i kroppen samt av
kalkföreningar vid bildandet av fjäll och små
tänder antagas vara processer av dylik natur. Men
även egentliga njurar finnas utbildade i nära
anslutning till blodkärlsystemet. Den först bildade
njuren ligger långt fram (huvudnjuren) och har ej
blott exkretorisk funktion utan även till uppgift
att bilda röda blodkroppar. Den ersättes som ex-
Olika typer av hjärtan hos
fiskar. A hos hajar och många
ganoider, B hos Ami a, C hos
benfiskarna.
v hj ärtkammaren.
— 783 —
— 784 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
