Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAR
kretionsorgan hos flertalet f. av en annan njure,
som senare utvecklas bakom den förra som ett
långt band på vardera sidan. — Könsorgan.
F. äro i regel skildkönade. Hos benfiskarna äro
både testiklarna (mjölken) och äggstockarna
(romsäckarna) säckliknande bildningar, från vilkas inre
yta sädeskroppar, resp, ägg utvecklas. Dessa
utföras genom utförsgångar, som äro direkta
fortsättningar av de ihåliga könskörtlarna. Hos
laxfiskarna saknas utförsgångar för äggen, som
utstötas i bukhålan och utföras genom en öppning
bakom tarmöppningen. En del benfiskar föda
ungar, men de flesta lägga äggen i vattnet, där de
befruktas. Rörande avsättningen och utvecklingen
av äggen hos sjöhästar, kantnålar och havsnålar
se dessa ord. Ägget är omgivet av en
membran, som slutl. spränges, så att fiskynglet
kommer ut (”kläckes”). Det livnär sig till en början av
den återstående äggulan, som bildar en säck
(gulsäcken) på ynglets buksida. Broskfiskarna visa en
mera specialiserad utveckling av könsorganen.
Yng-let av en del f. genomlöper en förvandling, t.ex.
ålen. F:s fortplantningsbestyr kallas lek. Ofta
företaga f. särskilda vandringar till lekplatserna
(lekvandringar), då för leken fordras vatten el.
botten av viss beskaffenhet. Flera f. torde leka
blott en gång och dö sedan, i vissa fall antagl.
beroende på att alla könsprodukterna bli mogna på
en gång. Hos flertalet f. mogna äggen portionsvis,
och den individuella lektiden kan vara ett par
veckor. Skulle alla ägg hos t.ex. en rödspätta mogna
på en gång, skulle de upptaga en volym dubbelt
så stor som hela fiskens. De flesta f. bekymra sig
ej om avkomman, men hos en del förekommer
dock yngelvård, t.ex. hos spiggarna*. —
Hjärnan är hos f. jämförelsevis liten och utfyller
aldrig fullständigt hjärnskålen, utan resten av
denna är fylld av en geléartad vävnad. Särsk.
utmärkande är den svaga utvecklingen av
fram-hjärnan. Hjärnnervernas antal är 10. För f.
karakteristiska sinnesorgan äro slemgropar och
sinnesknoppar, som kunna finnas här och var på
kroppen. De viktigaste av dem äro sidoorganen,
vartill sidolinjen hör. Man har antagit, att f.
genom dem kunna förnimma styrkan och
riktningen av vattenrörelser men ej ett allsidigt
vattentryck. Sidoorganen skulle vara av betydelse
för f:s orientering. Detta förutsätter förmåga att
mottaga och bearbeta sinnesintryck, som väl
knappast motsvaras av den primitiva hjärnan.
Ä andra sidan tyder laxens återvändande till sin
hemälv på viss orienteringsförmåga. Vissa
sinnesknoppar torde fungera som värmemätare el.
Längdsnitt genom sidolinjen.
H sidolinjens huvudrör, K kanal, som förbinder huvudröret
med omgivningen, S fjäll, som ligga i huden och
genomborras av kanalerna, Sh sidolinjens sinnesorgan, N nerv.
sc
Schematiskt snitt genom
fisköga.
Sc senhinnan, CV glaskroppen,
no synnerven, r näthinnan, rf
processus falciforme, som är fäst
vid linsen medelst en
solfjäderfor-mig muskel, med vars hjälp
fisken är i stånd att ändra linsens
ställning och inställa ögat för
seende på olika avstånd.
smakorgan. F. ha
otvivelaktigt
känselsinne, men det är
ovisst, om de ha ett
särskilt smärtsinne.
Luktorganen utgöras
merendels av ett par
gropformiga
fördjupningar på huvudet.
Av det s.k.
hörselorganet finnes hos f.
endast innerörat, som
emellertid mera
sällan fungerar som
hörselorgan utan i
regel uteslutande
torde vara ett
jämviktsorgan (statiskt
sinnesorgan). I detsamma
ligga de s.k.
hörselstenarna (statoliterna
el. otoliterna). ögonen äro inställda för seende på
nära håll. Ackommodationen sker ej genom ändring
av linsens form utan genom förskjutning av linsen.
De flesta f. ha vidsträckt synfält på gr. av att ögonen
äro riktade nästan vinkelrätt mot kroppens
längdaxel, men på bekostnad av ett stereoskopiskt
seende. Vissa f. ha s.k. teleskopögon, andra äro
blinda. En del f. ha färgseende, andra äro
färgblinda. — Intressanta men ej fullt utredda
organ äro lysorganen (se Lysande
organismer). — Ett för många f. karakteristiskt organ
är s i m b 1 å s a n. Den är vanl. oparig, stundom
uppdelad i flera avdelningar. Urspr. mynnar den
med en gång i matstrupen, men hos de flesta
former försvinner denna gång och hos en del även
simblåsan. Simblåsan är framför allt ett
hydro-statiskt organ, genom vars hjälp f. kan med en
minimal muskelansträngning hålla sig kvar på ett
visst vattendjup. Simblåsan innehåller näml, en
gasblandning och kan ändra volym genom att gas
pressas ut genom utförsgången el. resorberas i
ett särskilt parti av simblåsans vägg el. tillföres
genom avsöndring från simblåsans vägg el.
genom att luft, som snappats i ytan, tillföres
genom luftgången. Hos en del f. är simblåsan
andningsorgan. — Hos vissa f. finnas
elektriska organ*.
F:s ordnande i ett system har stött på stora
svårigheter, särsk. i fråga om de fossila formerna,
både då det gäller de stora dragen och detaljerna.
Skilda meningar ha också framkommit. — Bland
nu levande former av f. har man särskilt följande
grupper: rundmunnar, egentliga broskfiskar,
lung-fiskar, ganoider och benfiskar, vartill komma
kvast-feningarna, av vilka ett levande ex. erhölls 1938.
Numera anser man, att rundmunnarna bilda en
från samtliga övriga ryggradsdjur (de s.k.
käk-försedda, Gnathostom’ata) skild utvecklingslinje.
Inom den senare gruppen kunna åter tre divergerande
utvecklingslinjer urskiljas: 1) egentliga
broskfiskar el. hajartade fiskar, omfattande hajar, rockor
och havsmusfiskar, 2) Choana’ta*, omfattande bland
f. kvastfeningarna och lungfiskarna samt i övrigt
landryggradsdjuren, 3) strålfeningarna
(aktinopte-rygierna), omfattande ganoider och benfiskar. Denna
indelning är baserad på förekomsten av bakre i
— 785 —
— 786 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
