Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskeriföreningar - Fiskeriförsöksanstalten på Lovö - Fiskeri-förvaltningen, -ingenjör, -instruktör, -intendent - Fiskerikommitté - Fiskerikongresser, Internationella - Fiskerikonsulent - Fiskerikonvention - Fiskerilagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKERILAGSTIFTNING
— Den viktigaste f. i Finland är
Fiskeriför-eningen för Finland, bildad 1891. Den fick redan
från början en omfattande verksamhet på
fiskerinäringens olika områden. Den har verkat för en
ändamålsenligare fiskerilagstiftning, rationellare
fiskeridrift och fiskberedning, förbättrad fiskhandel,
yrkesundervisning m.m. Den utg. ”Fiskeritidskr.
för Finland” samt ”Suomen kalastuslehti”. N.Rn.
Fiskeriförsöksanstalten på Lovö, se
Undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket.
Fiskeri-förvaltningen, -ingenjör, -instruktör,
-intendent, se Fiskeriadministrationen.
Fiskerikommitté, se Fiskerinämnd.
Fiskerikongresser, Internationella, se
Internationella fiskerikongresser.
Fiskerikonsulent, se Fiskeriadministrationen.
Fiskerikonvention, överenskommelse mellan två
el. flera stater ang. fisket inom visst område.
Sverige har f.n. en f. av 3,/i2 1932 med Danmark
ang. fiskeriförhållandena i de till de bägge
länderna gränsande farvattnen, innehållande
bestämmelser om ländernas fiskegränser* gentemot det
andra landets fiskare, vissa fiskeförbud samt
regler för utmärkning av vissa fiskredskap m.m.; en
av 6/s 1937 med Danmark och Norge ang. skydd
för fisket efter rödspätta och sandskädda i
Ska-gerak, Kattegatt och Öresund; en av l7/i2 1929 med
Danmark, (Danzig), Polen och Tyskland ang. fisket
efter rödspätta och skrubba i s. Östersjön samt
en av I0/s 1927 med Finland ang. laxfisket i Torne
och Muonio älvar. Sverige har även ratificerat
en vid en internationell konferens i London 1946
ang. överfiskning antagen f. betr, fisket i
Nordsjön och angränsande vatten (bl.a. Skagerak och
Kattegatt), men konventionen är ännu ej
ratificerad av alla vederbörande stater. — Bland andra f.
märkas den s.k. Nordsjöfiskerikonventionen* samt
en f. av politisk betydelse mellan Sovjetunionen
och Japan av 1905, sedermera ändrad, ang. rätt
för japanska fiskare att idka fiske vid vissa av
Sovjetunionens kuster vid Stilla havet m.m. och
en mellan USA och Canada om reglering från
1931 av fisket efter hälleflundra vid
stillahavs-kusten. N.Rn
Fiskerilagstiftning, stadganden, vari bestämmes
om ägande- och nyttjanderätt till fiskevatten el.
om fiskets vård och lämpliga bedrivande el. om
fiskerinäringens främjande i allm. Ang.
omfattningen av olika länders fiskeområden se
Fiskegräns. För svenskt område finnas nu gällande
bestämmelser om ägande- och nyttjanderätten till
fiskevatten (fiskerätt) i lag om rätt till
fiske 27/e 1896 med däri senare vidtagna
ändringar. Huvudreglerna äro följande. I öppna havet
ävensom vid sådana Kronan tillhöriga havsstränder
samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke
höra till något hemman el. under särskilda villkor
innehavas, äger varje svensk undersåte rätt att
fiska, dock får ej fiskegård, ryss ja el. annan dylik
fast fiskredskap där utsättas utan särskilt tillstånd.
Saltsjöfisket inomskärs tillhör dem, som äga
stränder och holmar kring fiskevattnet. Vid öppna
havsstranden samt utom skären omfattar strandägarens
enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes t.o.m.
180 m från det ställe invid stranden, där stadigt
djup av 2 m vidtager. Från dessa allmänna
bestämmelser givas emellertid flera viktiga undantag. I
Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och
Gävleborgs län, må, där så av ålder varit vanligt,
strömmingsfiske med rörligt redskap idkas även
vid annans strand, så framt den består av
skogsmark el. sten. Med vissa i lagen angivna
inskränkningar är strömmingsfiske med garn inomskärs
fritt i Uppsala, Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Blekinge och Gotlands län.
I Göteborgs och Bohus samt Hallands län är fisket
med rörlig redskap, vartill i detta fall även
hän-föres mindre ålryssja, fritt även vid annans strand
utom innanför 180 m-gränsen beträffande fiske
efter ostron och inom vissa närmare angivna
områden även fiske efter hummer. Vid Skånes v. kust
är fisket fritt vid annans strand utom beträffande
fiske efter lax med fast redskap inom viss del av
Skälderviken. Vidare gäller som allmänt
undantag, att fiske med rörlig redskap är fritt vid annans
strand vid öppna havsstranden och utom skären,
där sådant fiske av ålder oklandrat utövats. Fiske
med krok el. rev å djup i yttre skärgården och i
havsbandet är ävenledes fritt. Uti insjöar och
rinnande vatten äger strandägaren utan intrång av
annan att nyttja fiskevatten, som är beläget inom
hans fastighets rå och rör el. eljest hör till hans
ägor. I de delar av större insjöar, till vilka
strandäganderätten ej sträcker sig, gälla samma
bestämmelser om fisket som i öppna havet. Genom
urminnes hävd el. genom särskilt stadgande, avtal,
dom el. skattläggning el. på annat sätt kan dock
annorledes vara bestämt om någons rätt till fiske.
Ang. allmänna kronofisken och allmänningsfisken
se dessa ord. Bestämmelser finnas även om huru
oskift fiskevatten må nyttjas, bl.a. den, att en
delägare ej utan de flesta övrigas samtycke äger
upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare i
vattnet. Om jord upplåtes åt någon till bruk, har
brukaren, där ej annorlunda avtalats, rätt att begagna
fiske, som hör till jorden. Arrendatorn får dock
i sin tur ej upplåta fisket. Fiskerätten är inskränkt
genom bestämmelser om att i älv, ström, å el.
sund, där fisken har sin gång, skall Ve av
bredden vid vanligast förekommande lågt vattenstånd
i djupaste vattnet lämnas fri från fast el. rörlig
fiskredskap, som kan hindra fisken att framgå,
såvida ej särskilt tillstånd därtill erhållits, samt att
dylik redskap ej får utsättas i djupaste vattnet, där
älv, ström el. å utfaller i havet el. insjö el. vidtager
från insjö el. större vattendrag. Om någon
olovligen fiskar i annans fiskevatten, må den, som äger
el. innehar fiskevattnet, el. hans folk av den
fiskande taga båt, redskap el. annat till vedermäle och
pant. — För att underlätta ordnande av rationellt
fiske i fiskevatten, som är oskift el. eljest tillhör två
el. flera, finnas särskilda bestämmelser i lagen
om gemensamhetsfiske* 30/6 1913. 1947
framlades av en utredningskommitté förslag till
ny fiskelag (i SOU 1947:47) att ersätta såväl lagen
om rätt till fiske som lagen om
gemensamhetsfiske. Proposition förväntas till 1949 års riksdag.
Beträffande fiskets vård och lämpliga
bedrivande givas bestämmelser, gällande för
hela landet, i kungl. fiskeristadgan 17/io
1900. Bland dessa må nämnas: föreskrifter om huru
de fiskande skola förhålla sig, då flera fiska i
samma vatten el. då fiskredskapen drivit samman;
förbud att fiska med trål, varifrån vissa undantag
SU 9.
26 — Red. avsl. ,4/io 48.
— 8oi —
— 802 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
