Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskkonservering - Fiskkorn - Fiskkorv - Fiskkrokar, metkrokar - Fiskkråka - Fiskkult - Fiskleverolja - Fisklim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKKORN
kallrökas, medan andra fiskslag samt i vissa fall
sill (böckling) varmrökas. F. genom s a 11 n i n g
spelar en mycket stor roll. En del vatten dragés
vid saltningen ut ur fisken, och salt tränger sakta
in i muskulaturen, men därjämte verkar saltet
hämmande på vissa bakteriers utveckling. Saltningens
resultat är mycket beroende på saltets beskaffenhet
och saltningssättet. Bland saltade fiskvaror
märkas framför allt salt sill, klippfisk* och kabeljo*,
vilka två senare produkter även äro torkade. Men
även andra fiskslag saltas, ss. lax, ål, makrill och
ansjovis (sardell). Saltning förbindes ofta med k r y d
d-n i n g, t.ex. ansjovis (av skarpsill), ”gaffelbitar”
av sill. Varan inlägges då merendels i bleckburkar.
Behandlas varan först i ättiksbad, varigenom viss
grad av sterilitet uppnås, benämnes den vanl.
ma-rinerad. Liknande resultat kan även vinnas genom
stekning el. kokning. S.k. oljekonserver, ss.
sardell i olja, äro hållbara till stor del tack vare
oljans konserverande egenskaper. F. sker numera i
mycket stor omfattning genom sterilisering
och inläggning i burkar. Metoderna härvid måste
i hög grad anpassas efter det fiskslag, som skall
konserveras. Merendels lägges fisken rå i burken,
varefter sterilisering i autoklav äger rum. Ofta
rökas fisken först (brissling, kippers) el. kokas
i olja (sardin) el. i vatten (krabbor). Vissa varor
tåla endast kort sterilisering och ej för hög temp.
Icke steriliserade konserver benämnas ofta
halvkonserver. Konserverade fiskvaror, som äro
inlagda i hermetiskt tillslutna kärl, kallas hermetik
el. egentliga konserver. F. spelar en synnerligen
viktig roll för fiskerinäringen. I flera länder ha
upprättats laboratorier för undersökningar ang. f. I
Sverige finnes en avd. härför å
havsfiskelaboratoriet i Lysekil. Ett inst. för konserveringsforskning
är planerat i Göteborg. — Jfr Konservering. —
Litt.: F. Lücke, ”Fischindustrielles Taschenbuch”
(1932); H. Serger & H. Krause,
”Konserventechni-sches Taschenbuch” (10 Aufl. 1941); N. Rosén,
”Torkade och saltade fiskprodukter” (i ”Fiskar och
fiske i Norden”, 2, 1942); M. Lundborg,
”Konservindustrien” (därst., s.å.). N.Rn.
Fiskkorn, frukterna av Anamir’ta*.
Fiskkorv, under 2:a världskriget uppkommen
icke ransonerad vara, tillverkad av malet fiskkött,
mjöl, tomatpuré, kryddor m.m. F. är rökt och
förekommer som prinskorv el. som större korv.
Liknar i smaken s.k. falukorv och vanlig prinskorv.
Fiskkrokar, metkrokar, göras numera
merendels av metall och äro böjda, med el. utan hulling
i spetsen. I andra ändan äro de försedda med en
ögla för revens (tafsens) fastbindande el. tillplattade,
då reven fästes nedanför. Både enkla och dubbla
samt flerdubbla f. användas för olika slags krok-
Olika slag av fiskkrokar; t.v. angelkrok.
Ekolodning av torskstim vid Lofoten. Det tjocka
streckets övre gräns motsvarar vattenytan, den krokiga
nedre kurvan bottenprofilen, det taggiga strecket i
mitten ekot från torskstimmen.
redskap (se Fiskredskap, sp. 827). Primitiva folk
förfärdiga f. av olika material, ss. trä och molluskskal,
och från förhistorisk tid finnas f. av flinta och ben.
Fiskkråka, art av släktet kråkor*.
Fiskkult förekommer i sht hos folk, som leva så
gott som uteslutande av fiske, dock icke i samma
utsträckning som kulten av husdjur hos
boskaps-idkande. Till en del består f. av magiska riter för
att öka fiskfångsten; så t-ex. visa thlinketerna den
första lax de fånga särskild dyrkan för att sedan
få god fångst. De gamla peruanerna sägas ha
dyrkat bl.a. sardinen, rockan och hundhajen. I Nya
Kaledonien tros de avlidnas andar taga sin bostad
i fiskar, åt vilka man offrar och som ej få ätas.
Förbud att äta fisk, emedan denna är tabu, finnes
t.ex. hos kaffrerna. Enl. Talmud får fisk ej ätas
under mån. nisan, vilket påstås medföra spetälska.
Mycket sällsynta äro däremot rena fiskgudar.
Talrikast synas de ha förekommit i det forntida
Syrien och Fenicien, där såväl guden Dagon som
gudinnan Atargatis föreställdes i fiskgestalt,
Dagon med mänskligt huvud och händer. I Askalon
i Filistéen dyrkades Atargatis under bilden av en
kvinna med fiskstjärt; här fanns också en helig
damm med fiskar, som dagligen försågos med föda
och aldrig fingo ätas; enl. en annan uppgift var
detta tillåtet under vissa omständigheter, då
måltiden fick sakramental karaktär. Även i Indien
synes det i forntiden ha funnits fiskgudar, vilket
man kan sluta sig till av att en av Vishnus
inkarnationer var en fisk. På sina håll äro fiskar än
i dag heliga i Indien och spela där en betydande
roll i folktron. Svaga spår av f. finnas även i
Grekland; på en bild framställes Afrodite
Eury-nome med fiskstjärt, och i Apollons och Afrodites
tempel i Myra och Hierapolis funnos heliga fiskar i
tempeldammarna, vilket möjl. kan tyda på f. Efr.B.
Fiskleverolja, se Fiskolja.
Fisklim, urspr. lim, berett av simblåsa från stör.
- 815 -
— 816 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
