Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRILAR
Fötter av fjärillarver. 1 bröstfot med klo, 2—4 oäkta
(buk-) fötter, gripfot (2), kransfot (3—4).
de blivande larvernas värdväxter, stundom under
flykten strös ut över en gräsmark, äro av
växlande form, runda el. halvklotformiga, kägellika,
äggrunda o.s.v., och ofta karakteristiskt
skulpterade med strimmor, åsar och nätverk. I enstaka fall,
t.ex. bland spinnare, utvecklas de partenogenetiskt,
d.v.s. utan befruktning. Larverna äro vanl.
långsträckta, masklika, stundom korta och breda,
gråsuggelika (t.ex. blåvinge-f.). De bestå utom
huvudet av 14 segment, av vilka de tre främsta, som
motsvara mellankroppen, bära äkta extremiteter,
försedda med en klo, bröstfötterna. Av de
återstående lederna äro de tre sista sammanvuxna
till ett analsegment. I regel finnas på bakkroppen
fem par ”oäkta” fötter, bukfötterna. Hos de s.k.
stor-f., vilkas larver vanl. leva fritt på
värdväxterna, äro bukfötterna i spetsen kluvna i två flikar,
av vilka den yttre är försedd med en halvkrans
små, inåtriktade hakar, gripfötter. Hos små-f.,
vilkas larver leva inuti värdväxterna el. inspunna i
bladhylsor e.d., äro bukfötterna s.k. kransfötter,
som i spetsen bära en krans av utåtriktade hakar.
Larverna ha korta, treledade antenner och 5—6
enkla ögon. Kroppen är ofta
beklädd med glesare el.
tätare, kortare el. längre,
utstående el. filtlikt tilltryckta hår,
stundom försedd med knölar,
vårtor, längre el. kortare,
köttiga el. styva, stundom greniga
utskott, i några fall med
ut-stjälpbara sådana, t.ex. hos
makaon-f. — Larverna leva
ant. fritt på värdväxterna el.
mellan sammanspunna el.
inrullade blad el. inuti knoppar
el. blommor, stammar el.
rötter. Ej så få små-f. äro
blad-minerare, ett fåtal förorsaka
gallbildningar. Några
grup
pers larver, säckspinnare och säckmalar, leva inuti
av dem själva spunna hylsor med inmängda
växtdelar, som de bära med sig. Ett fåtal larver, hos
oss endast några mott-f., leva i vatten. Hos en av
dessa, Acen’tropus niv’eus, lever även den vinglösa
formen av honan i vatten. Larverna förtära
hu-vudsakl. vegetabilisk näring och framför allt
gärna växtdelar, ss. blad och stjälkar men även
blommor och frukter. En del äro träborrare, som ant.
äta de levande vävnaderna innanför barken el. den
döda veden. Utom fanerogamer angripas även
mossor, alger och svampar. De svampätande bilda
på visst sätt en övergång till sådana, som leva av
ruttnande organiska ämnen el. av animalisk föda.
Till de senare höra t.ex. våra vanliga inomhus-
Huvud av
fjärillarv. 1 uppifrån, 2
underifrån.
a antenn, b ögon.
malar, som livnära sig av hornämnet i pälsverk
och ylletyg, vaxmottet, vars larver leva i bikupor,
och fettmottet, som förtär smör, ost o.a. feta
ämnen. Men f.-larver kunna också angripa och
förtära andra, både döda och levande insekter, ss.
bladlöss, sköldlöss och f.-larver (”mordlarver”).
En del leva i symbios med termiter el. myror, t.ex.
de myrmekofila blåvingelarverna, som avsöndra
ett för myrorna smakligt sekret. Huruvida
verkligt parasitiska f.-larver finnas, är osäkert. Den
i sengångarens päls träffade larven av en mott-f.,
Bradypodic’ola ha’hneli, lever antagl. av djurens
hudutsöndringar. Genom att de ofta uppträda i stor
mängd bli många f.-larver svåra skadedjur. —
Efter ett antal hudömsningar, oftast 4—5,
övergår larven i puppstadiet. Pupporna äro vanl.
trinda, bakåt kägellikt avsmalnande och försedda
med fast hud. Bakändan är ofta utformad till ett
för olika arter karakteristiskt fasthållningsorgan
(cremas’ter). Antenner, sugrör, ben och vingar äro
i regel med sina hudslidor tätt och fast förenade
med den övriga pupphuden. Hos käk-f. är detta
dock ej förhållandet, och deras puppor äro därför
rörliga, övergångar mellan dessa båda typer visa
rot-f., trä-f., glasvinge-f. och en del mal-f. Flertalet
puppor vila i el. invid marken, nakna el. omgivna
av en av larven spunnen silkeskokong, som än kan
vara mycket gles, än tät och fast, t.ex. silkes-f.,
och i vilken kunna ingå åtskilliga främmande
ämnen, ss. jordpartiklar och växtdelar. En del
puppor äro fastgjorda vid stjälkar, trädstammar,
stenar el. väggar, ant. endast med bakändan, då de
hänga med huvudet nedåt, s.k. hängpuppor, t.ex.
nässel-f., el. också äro de dessutom med
silkestrå-dar kring kroppens mitt fästade med uppåtriktat
huvud och buken tryckt mot det bärande
föremålet, s.k. gördelpuppor, t.ex. kål-f. — De olika
utvecklingsskedenas längd beror bl.a. på, i vilket
stadium f. övervintra. De flesta överleva vintern
som larver el. puppor, i förra fallet ant. unga el.
utbildade. I vissa fall utsträckes larvtiden över
flera år, t.ex. träfjärilen, C ossus cossus, i andra fall
kan arten övervintra en gång som larv och nästa
vinter som puppa. Mera sällan sker övervintringen
i äggstadiet el. i det fullbildade stadiet, det senare
är fallet t.ex. med nässel-f.
De äldsta f. man känner härstamma från
eocen-tiden; redan då voro de specialiserade former, som
antyda, att ”urfjärilarna” måste uppstått långt
tidigare. Under de följande skedena av tertiärtiden
blir f.-faunan betydligt rikare. Dessa fossila f.
stå nära de nutida. Antalet nutida kända f. har
uppskattas till o. 100,000; i Sverige äro över 2,400
arter träffade. I alldeles övervägande grad till-
Puppa av träfjärilen.
a antenn, b de tre benparen, bf rester av larvens bukfötter,
fv framvinge, t taggkrans på bakkroppens segment,
ö fasettöga.
— 887 —
— 888 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
