Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flake - Flake, Otto - Flakeberg - Flagebjerg ungdomshjem - Flakong - Flakstadöy - Flamand, Cecilia - Flamander - Flamband - Flamberg(e) - Flamblomma - Flamborough Head - Flamboyant - Flamboyant-stil - Flamdämpare - Flamen - Flameng, François - Flamgarn - Flamines - Flaminganter - Flamingoblomma - Flamingoer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAKE
Flake, jaktv., se Giller.
Flake, Otto, tysk författare (f. 1882). F., som
är född i Metz, blev tidigt upptagen av
förhållandet mellan tyskt och franskt väsen och frågan
om den nationella egenarten och Europas
gemensamma intresSen, spörsmål, som han tog upp till
behandling i sin tidigare diktning, bestämd av
demokratisk inställning och sympatier för nyare
estetiska strömningar, ss. expressionismen. Han
skrev romaner, ss. ”Horns Ring” (1916), ”Das
Logbuch” (1917), ”Die Stadt des Hirns” (1919), i
vars förord han diskuterade en ny romanteknik,
”Nein und Ja” (1920), ”Ruland” (1922), ”Der
gute Weg” (1924) och ”Es ist Zeit” (1929).
Rasfrågor tog han upp i romanen ”Anselm und
Verena” (1935), vars handling utspelas under
Na-poleons tid. I ”Töchtern Noras” (1936) dryftade
han frågan om kvinnans erotiska frihet. F. har
också utg. en rad filosofiska arbeten, ss. ”Die
moralische Idee” (1921), ”Dinge der Zeit” (s.å.),
”Das neuantike Weltbild” (1922), essäsaml., ss.
”Zum guten Europäer” (1924), ”Unsere Zeit”
(1927), ”Die erotische Freiheit” (1928), ”Grosse
Damen des Barocks” (1939) och ”Strassburg”
(1940), samt personkarakteristiker (”Ulrich von
Hutten”, 1929, ”Der Marquis de Sade”, 1930,
”Ver-such über Stendhal”, 1946). E.
Flakeberg, socken i Viste hd i Västergötland,
Skaraborgs län, och församling i Särestads, Bjärby,
Tängs, Håle och Flakebergs pastorat i Väne
kontrakt av Skara stift, n.v. om Vara; 17,35 km2,
därav 17,27 land; 582 inv. (1948; 34 inv. pr km2).
F. är slättbygd med enstaka åsar och bergkullar;
åkern utgör 77 °/o av landarealen, skogsmarken
11%. Egendom: Gunnarstorp. Kyrkan av sten
byggdes 1898—99, då den gamla, trol. delvis
romanska kyrkan revs. — Namnets förra led är möjl.
flake, uppgillrad lucka av stockar e.d. för
djurfångst, senare leden är bierg, biform till berg
(se J. Sahlgren i ”Namn och bygd”, 1920, sid.
161). Namnet skrevs 1325 flakæbiergh. P.;Er.
Flakkebjerg ungdomshjem, en 1836 upprättad
uppfostringsanstalt för vanartiga gossar, belägen
i en fruktbar trakt i s.v. Själland, nära Slagelse.
Till anstalten höra 30 ha öppen åker. Förutom
i jordbruk och trädgårdsskötsel utbildas eleverna
i olika hantverk. Skolundervisning, gymnastik,
idrott och föreningsliv ingå som viktiga faktorer
i uppfostringsarbetet. Enär endast c:a 100 elever
samtidigt kunna sysselsättas på anstalten, få mera
pålitliga elever arbeta hos jordbrukare el.
hantverkare i trakten, medan de fortfarande bo på
anstalten, ett system, som i många avseenden visat
sig ändamålsenligt. När eleven genom ådagalagd
yrkesskicklighet och gott uppförande visat sig
mogen för utskrivning, ombesörjer anstalten plats
åt honom. E.Sn.
Flakong [-åq’], se Flacon.
Flakstadöy, den näst yttersta ön i Lofoten,
Nordland fylke, Norge; 109,8 km2, c:a 1,100 inv.
Flamand, Cecilia Lovisa Margaretha,
premiärdansös (1860—1922). F. blev 1873 elev vid
Kungl. teaterns balettskola under Charlotta
Törner och debuterade 1881 som La Lithuanienne.
1883 erhöll hon ett kungl. stipendium för att i
Köpenhamn fortsätta sin utbildning. Efter att följ,
år ha varit knuten till stora operan i Berlin,
åter
vände hon till Stockholmsoperan, där hon från
1888 intog främsta platsen i balettensemblen.
Oerhört tekniskt begåvad utförde F. i Bournonvilles
klassiskt rena stil större partier i ”Robert”
(abbedissan), ”La ventana” och ”Pas des monteaux”
samt Undine i S. Lunds och R. Hennebergs
lika-benämnda balett, som gick 34 ggr under ett år,
en på den tiden betydande framgång. Men då
ådrog hon sig en allvarlig knäskada och måste
dra sig tillbaka ur främsta ledet; 1909 lämnade
hon Kungl. teatern efter att ha tillhört dess
balettkår i 26 år. A.L
Flaman’der, hästras, se Hästar.
Flamband, textil., ge Band.
Flamberg(e), se Flammad klinga.
Flamblomma, bot., se Flox.
Flamborough Head [fläm’bara hedd’], en 40 m
hög udde, kritklippa på Englands ö. kust n. om
Hull; fyrplats med mistsignalstation.
Flamboyant (flaubQajat)’], Poincia’na ela’ta, ett i
tropikerna allmänt odlat träd av fam.
Caesalpinia’-ceae, inhemskt i områdena från Etiopien till
Främre Indien, med dubbelt parbladiga blad, stora
orange-färgade el .scharlakansröda blommor i klaselika
ställningar och med långa, platta baljor. •— Som
f. betecknas även ett amerikanskt, likaledes i
tropikerna allmänt planterat träd av samma fam.,
Cae-salpi’nia pulcherFima, med praktfulla, gulröda,
välluktande blommor.
Flamboyant-stil [flaubpajal)’-] (fra. style
flamboyant, flammande stil) kallas, särsk. i Frankrike,
sengotiken (på 1400-talet) med hänsyn till ett för
denna typiskt ornament (i fönstrens rosverk etc.),
bestående av växlande flamformer, vilka ofta
likna fiskblåsor*.
Flamdämpare, medel att minska den vid
eldvapen ofta uppkommande mynningsflamman,
som, särsk. i mörker, blottar vapnets plats och
dessutom kan tillfälligt blända riktaren. Som k
e-miska f., vilka tillsättas krutet, användas kolrika
ämnen, ss. vaselin, kamfer, harts, naftalin och
grafit, samt alkalisalter, ss. kaliumtartrat och
natrium-oxalat. Även mekaniska f. förekomma, t.ex.
i form av en trattformig hylsa, fastsatt på
mynningen.
Flarnen, se Flamines.
Flameng [-mäD’g], Fran^ois, fransk målare
och grafiker (1856—1923), studerade hos Cabanel
och J. P. Laurens, målade historie- och
genreframställningar från 1700-talet och revolutionen.
Flamgarn, olikfärgat garn, som erhålles genom
att delar av garnhärvorna övertäckas före
färgning-en. Användes ofta förr i allmogevävnader
(förkläden, schaletter och bolstervar).
Fla’mines (lat.; sing. flarnen}, under republiken 15
romerska präster, var och en för någon bestämd
gudom. Tre av dem kallades f. majo’res (högre
f.), näml, flarnen dia’lis för Jupiter, flarnen
mar-tia’lis för Mars och flarnen quirina’lis för
Quiri-nus. Dessa tre måste alltid vara patricier och
voro, i sht flarnen dialis, underkastade stränga
sakralrättsliga tabuföreskrifter. Under kejsartiden
tillkommo nya f. för de gudomligförklarade
kejsarna (/. divo’rum).
Flamingan’ter, se Flamländska språket etc.
Flamin’goblomma, art av släktet Anthu’rium*.
Flamin’goer, fam. Phoenicopteridae, bilda en egen
— 915 —
— 916 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
