Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flammarion, Camille - Flammeus - Flammula - Flampunkt - Flamsk - Flamska huvan - Flamskivlingar, bitterskivlingar - Flamskvävnad - Flamskyddande - Flamsteed, John - Flamugn - Flan, flarn - Flanagan, Edward Joseph - Flandern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLANDERN
1892—1909), där en fullständig överblick
lämnas av astronomernas studier över vår närmaste
granne bland planeterna. F. har flera gånger lämnat
sammanfattande framställningar av den populära
astronomien, av vilka en blivit översatt till svenska
och bearbetad av N. V. E. Nordenmark: ”Populär
astronomi” (1895—97, 3 uppl. med titel
”Stjärnorna”, 1926). Andra till svenska översatta, populära
astronomiska böcker, av vilka de flesta utgått i
många uppl., äro: ”Bebodda världar” (1866), ”Gud
i naturen” (1868), ”1 himmel och på jord” (1886),
”Atmosferens under” (1888—89), ”Urania” (1890),
”Stella” (1897). Ch.
Flamm’eus, -a, -um (lat., brandgul), artnamn på
växter med brandgula blommor o.d. och på djur
av liknande färg.
Flamm’ula (lat., liten ’åga, flamma). 1) Artnamn
på en smörblomma, ältranunkel, Ranun’culus
Flammula, sannolikt med hänsyftning på dess brännande
smak. — 2) Svampsläkte, se Flamskivlingar.
Flampunkt, den lägsta temp., vid vilken en vätska
avger en antändbar gas. Se Eldfarliga oljor och
Smörjoljeundersökning.
Flamsk, se Flamländsk.
Flamska huvan, se Atlantiska oceanen, sp. 686.
Flamskivlingar, bitterskivlingar,
Flammula, svampsläkte av fam. skivlingar med ett 20-tal
svenska arter. De ha en köttig hatt, vilken som ung
ofta är förenad med foten genom en slöja.
Sporpulvret är rostbrunt. Lukten påminner om ”friskt
björklöv”. De sakna betydelse ur matsynpunkt.
Flamskvävnad, svensk folklig vävnad i
gobelängteknik, vävd på upprättstående varp, haute-lisse.
Varpen är av lin, inslaget av ullgarn. Inslaget
täcker varpen i ripsbindning och bildar mönster
genom täta färgombyten. F. väves med avigsidan
mot den arbetande. Sammanhang mellan färgfält,
vilkas gränser äro parallella med varpen, vinnes
genom att inslagstrådarna från vardera fältet gripa
om varandra vid färgskarven, slingning, el.
växelvis gripa om samma varptråd, tandning. I egentlig
gobelängvävnad lämnas sådana skarvar vid
vävningen öppna och sys ihop efteråt. — F. kallades
tidigare många olika slag av stoffer, som
importerades från Flandern, men då Gustav Vasa o. 1540
inkallade flandriska tapisserivävare, som skulle
tillverka tapeter för vasaslotten, knöts småningom
benämningen till den av dem utövade vävkonsten.
I mönsterhänseende har det tidiga svenska
tapet-väveriet, särsk. bårdernas blom-, frukt- och
djurmotiv, satt djupa spår i den folkliga f., som under
1600—1700-talen vävdes i de flesta landskap upp
till Jämtland och Medelpad i norr. Under
1800-talet lever f. rikast kvar i Skåne och v. Småland
och har då fått en mera självständig karaktär. Den
skånska f. har även figurscener, ofta med motiv
från Bibeln, i Småland åter stiliseras de
ursprungliga mönstren nästan till oigenkännlighet. — Litt.:
E. v. Walterstorff, ”Textilt bildverk” (1925),
”Svenska vävnadstekniker och mönstertyper” (1940);
H. Friberg, ”Småländska prästgårdsvävnader” (i
”Fataburen”, 1931). E.Sg.
Flamskyddande, byggnadstekn., se Brandsäker.
Flamsteed [fläm’stid], John, engelsk astronom
(1646—1719). F. skulle utbildas till präst men
övergick småningom till astronomiska studier och blev
medl. av en kungl. kommission med uppdrag att
Flamskvävnad från Västbo hd, Småland.
visa, huru longituder på sjön skulle kunna
bestämmas ur måndistanser. På F:s förslag förklarade
kommissionen, att det härför var nödvändigt att
basera stjärntabeller och måntabeller på bättre
observationer än de då tillfängliga. På grund härav
utgick 1675 från konung Karl II befallning att
omedelbart bygga ett observatorium i den kungl.
parken i Greenwich. Till dir. för detta observatorium
(royal astronomer) utnämndes F. Med instrumenten
var det dåligt, men icke desto mindre utförde F.
långa och viktiga observationsserier, som bl.a. haft
stor betydelse vid utarbetandet av Newtons
”Prin-cipia”. Observationsresultatet samlades i två
postuma verk, ”Historia coelestis Britannica,” (1725)
och ”Atlas coelestis” (1729). Ch.
Flamugn, se Ugn.
Flan, flarn, stundom använd benämning på
flöte till fiskredskap.
Flanagan [flännGgan], Edward Joseph,
amerikansk katolsk präst (1886—1948), jur. dr
1941. 1917 grundade F. i Omaha, Nebraska,
Fader F:s pojkhem för heimlösa pojkar. Med hjälp
av donationer kunde han efter en tid inköpa ett
landområde 16 km v. om Omaha, där den s.k.
pojkstaden, Boys Town, växte upp och allt
fler pojkar utan hänsyn till ras el.
trosbekännelse togos om hand. F:s princip i det
pedagogiska arbetet var, att brottsliga barn icke skulle
straffas utan behandlas med kärlek och
vänlighet. B.Edt
Flandern, flaml. Vlaanderen, fra. Flandre,
landskap mellan Nordsjön samt nedre och mellersta
Schelde, mellan prov. Artois i Frankrike och
Zeeland i Nederländerna. F. omfattar således n.v
delen av franska dep. Nord, v. Belgien (se d.o.,
sp. 459—463) och Nederländerna s. om Schelde.
mynningen. -— Landet mellan Schelde och havet
ut
— 921 —
— 922 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
