Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flandern - Flandin, Pierre Étienne - Flandre - Flandrin, Hippolyte - Flandrisk - Flandrisk boskap - Flandrisk duva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLANDIN
gjorde i det romerska riket en del av prov.
Ger-ma’nia infer’ior, hörde från folkvandringstiden till
det frankiska riket och tillföll vid dettas delning
genom fördraget i Verdun 843 det västfrankiska
riket. Här uppkom redan på 800-talet en
vasallstat, vilken kallades F. och vars härskare buro
grevetitel fr.o.m. Balduin I (d. 879). Dennes ätt
regerade här till 1128, och, begagnande sig av
den franska kungamaktens svaghet, lyckades den
öka sin makt och självständighet och utvidga
sitt välde, särsk. åt s., t.ex. Tournai, Arras och
Cambrésis, samt åt n. med områden, vilka lydde
under det tyska kejsardömet: trakten vid
Schel-des mynning. Från 1056 var greven av F. såväl
Frankrikes som kejsarens vasall, och landet
framträdde starkt bland småstaterna i v. Den näst
siste härskaren av denna ätt, Karl av Danmark,
var son till den danske konungen Knut den
helige och en flandrisk grevinna. — Till 1280
styrde därefter regenter av ett par ätter F., som
tidvis var förenat med Hainaut; en av dess
grevar blev under 4:e korståget kejsare av
Kon-stantinopel (1204). F.ö. präglades F :s historia
under denna tid av två ting: det framåtgående
franska riket vann inflytande över F., och F:s
städer fingo en utomordentlig betydelse som centra
för en ständigt växande yllevävnadsindustri och
(visserligen passiv) handel. De problem, som
upp-stodo härur, präglade den följande tiden av F :s
historia, under greveätten Dampierre (1278—1384).
Landets ekonomiska maktställning, som under
1200-talet blivit lysande, berodde på
ylleindustrien, och denna var beroende av den import av
engelsk ull, som anskaffade råmaterialet.
England var sålunda landets naturliga bundsförvant,
men det franska inflytandet, som växt upp under
föregående tid, uppehölls med våld genom
franska segrar vid Courtray (1302) och Kassel (1328).
Mot detta franska inflytande och den numera av
Frankrike helt beroende greven reste sig
flam-ländarna vid början av fransk-engelska
hundraårskriget under ledning av Jakob van Artevelde*,
då England för att utöva påtryckning förbjöd
ullutförsel -och greve Ludvig dock vägrade lämna
den franska politiken. Även efter Arteveldes död
vidmakthölls det nyskapade goda förhållandet till
England under greve Ludvig av Males. Från
1384 övergick F. till en härskarätt och förenades
med flera andra länder. Då efterträddes näml.
Ludvig av hertig Filip den djärve av Burgund
(se Burgund 6), och F. kom därefter att tillhöra
det burgundiska husets stora välde, vilket efter
hand kom att innefatta även de övriga
nederländska småstaterna. I detta rike var F.
fortfarande genom sina mäktiga städer och sin industri
en av de betydelsefullaste delarna, och det var
ej alltid lätt för landets härskare att hävda
centralmaktens ställning gentemot styva borgare el.
till förtvivlan bragta arbetarmassor. Till den
kultur, som blomstrade i den burgundiska staten,
lämnade F. även rikt tillskott. Under medeltidens
slut nedgick F:s föregående ekonomiska
maktställning avsevärt på gr. av konkurrensen från
flera håll (se Brygge). F:s senare historia
sammanfaller med Belgiens. Ang. den flamländska
rörelsen se Flamländska språket och Belgien,
historia, sp. 466 ff. P.;EA.
Flandin [flatJdät)’], Pierre Étienne, fransk
politiker (f. 1889), vänsterrepublikan (moderat
höger), deputerad 1914—40, studerade juridik i
England, deltog i i:a världskriget som stridsflygare
och var 1920 understatssekr. i flygministeriet. Han
var handelsminister 1924 och 1929—30,
finansminister i Lavals och Tardieus regeringar 1931—32
och minister för allmänna arbeten i Doumergues
borgfredsregering 1934. I nov. s.å. efterträdde han
Doumergue som konseljpresident. F :s ministär
föll i juni 1935 i samband med en finanskris.
Innan den avgick, undertecknades fransk-ryska
bi-ståndspakten (2/s s.å.). F. var därefter minister
utan portfölj under Laval och jan.—juni 1936
utrikesminister i Sarrauts kabinett. Då Tyskland
s.å. återbesatte Rhenlandet, förordade F.
mobilisering av franska armén, dock endast under
förutsättning att Storbritannien lovade stödja en
ev. militäraktion. Han blev skarpt kritiserad,
när han efter Münchenuppgörelsen 1938 sände
lyckönskningstelegram till Hitler och Mussolini,
och måste av denna anledning lämna sin ställning
som ordf, för
vänsterrepublikanernas
kammargrupp. F.
motarbetade 1939
Frankrikes krigsförklaring,
blev efter
sammanbrottet 1940 moderat
anhängare av marskalk
Pétain, var däremot
motståndare till den
avgjort tyskvänlige
Laval och efterträdde
denne som
utrikesminister i dec. 1940. F.
kunde dock icke
genomföra sin avvaktande
politik och avgick i febr. 1941, varvid Darlan blev
utrikesminister. I nov. 1942 begav sig F. till
Nordafrika, där han i dec. följ, år häktades på order
av franska nationella befrielseutskottet. I juli 1946
dömdes han till 5 års förlust av de medborgerliga
rättigheterna. F:s uppträdande som
utrikesminister under Vichy-regeringen ansågs icke utgöra
samarbete med tyskarna, och man tog hänsyn till
att han efter sin avgång 1941 hade avhållit sig
från politisk verksamhet. S.Br.
Flandre [flaDdr], franska namnet på Flandern.
Flandrin [flaodrät)’], Jean H i p p o 1 y t e, fransk
målare (1809—64). I Paris elev av Ingres var F.
en tid stipendiat i Rom, varifrån han hemsände sin
bekanta tavla ”Naken fiskargosse”. Han blev den
främste representanten för det religiösa måleriet
i Frankrike och dekorerade åtskilliga kyrkor i
Paris, ss. S:t Vincent de Paul och S:t Germain des
Prés, samt katedralen i Nimes med bibliska
kompositioner i en orealistisk monumentalstil, som
något påminner om nazarenernas konst. På äldre
dagar var han verksam som porträttmålare. F:s
bror, Paul F. (1811—1902), framträdde likaledes
som dekoratör och porträttmålare. — Litt.: C. G.
Estlander,”H. F.” (1890); L. Flandrin, ”H. F.” (1902,
2 éd. 1909). K.E.S.
Flandrisk, dets. som flamländsk.
Flandrisk boskap, nötkreatursras, se Nötkreatur.
Flandrisk duva, duvras, se Brevduvor.
— 923 —
— 924 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
