Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flodiller - Flodin, Louise - Flodin, Ferdinand - Flodin, John - Flodin, Henning - Flodin, Karl - Floding, Per Gustaf - Flodkarp - Flodkrabba - Flodkräftsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLODKRÄFTSLÄKTET
Flodiller, benämning på några illern närstående
arter, vilka skilja sig från denna genom plattare
huvud, kortare ben och kraftigare utbildad
simhud mellan tårna, särsk. på bakfoten. Svansen är
längre och fällen korthårig, tät och glatt. F. föra
ett undangömt liv vid floder och sjöar i
otillgängliga sumptrakter och leva av fisk och grodor. En
art, n e r z e n, MustPla (Lutre’ola) lutreola, blir 50
cm lång och är ovan brun med ljusare undersida,
underläppen och en strupfläck äro vita. Dess egentliga
utbredningsområde är Östeuropa och vissa delar av
Mellaneuropa, i Sibirien ersättes den av närstående
arter. Den i Nordamerika förekommande
amerikanska f. el. m i n k e n, M. (L.) vison, är större och
till färgen mörkare än nerzen. F., framför allt
minken, lämna ett högt skattat pälsverk, varför dessa
djur under senare år börjat uppdragas i särskilda
pälsdjursfarmer. H.Bn.
Flodin, Louise Charlotte Christiana, f.
Sö-derquist, typograf och publicist (1828—-1923). F.,
som var lärarinna 1848—56, blev sedan elev vid
ett tryckeri i Örebro och övertog 1858 ett tryckeri
i Arboga, varifrån hon utgav ”Arboga tidning”.
Hon utbildade småningom en del kvinnliga
typografer. 1862 flyttade hon tryckeriet till
Stockholm, där hon utgav tidskr. ”Iris” 1862—64 och
bedrev förlagsverksamhet, som 1913 uppgick i
Albert Bonniers förlag.
Flodin, Knut Reinhold Ferdinand, fotograf
(1863—1935), vistades i USA 1889—99, där han
studerade fotografi och hade egen ateljé. Från
1899 till sin död hade F. egen ateljé i
Stockholm, där han intog en ledande ställning inom
svensk konstnärlig fotografi. F. var den förste
egentlige barnfotografen i Sverige och gjorde sig
internationellt känd för sina artistiskt säkra och
eleganta porträtt av svenska skådespelare och
andra kulturpersonligheter. F. var sekr. i Svenska
fotografernas förbund 1907—15 och ordf, i dess
Stockholms-krets 1916—19. K.S.
Flodin, John Henrik, järnvägsman (1865—
1932), examen till rättegångsverken 1895, e.o.
tjänsteman vid Statens järnvägar s.å.,
byrådirektör 1908 samt överdirektör 1915; avsked 1929. F.,
vars arbete huvudsaki. fallit inom
järnvägstariff-väsendets och angränsande områden, var led. och
sekr. i järnvägskommittén 1918—22 samt ordf, i
järnvägstrafikstadgekommittén 1920—23.
Flodin, Gustaf Henning, metallurg (1871-—
1940), var i många år verksam som kemist för att
senare arbeta inom den metallurgiska industrien.
F. är känd för en metod (F:s el. F.-Gustafssons
process) att tillverka smidbart järn och stål direkt
ur malmen genom smältning i en elektrisk
Ijus-bågsugn. Processen provades i teknisk skala 1924
—27 vid Hagfors järnverk, men man lyckades
icke uppnå tillfredsställande resultat.
Flodin, Karl Theodor, finländsk skriftställare
och tonsättare (1858—1925), fil. mag. 1886, idkade
musikstudier i Helsingfors och Leipzig och var
musikkritiker och redaktör i Helsingfors (”Nya
pressen” och ”Helsingfors-posten”), till dess han
1908 flyttade till Buenos Aires, där han var bosatt
till 1921, då han återvände till Finland. Utom
uppsatser i finska och tyska tidskr. har F. utg.
essä-saml. ”Finska musiker” (1900) och en biogr. om
M. Wegelius (1922). 1931 utkom en ny saml.
Flodiller.
essäer, ”Musikliv och reseminnen”. Som
tonsättare skrev han körverk, solosånger och
pianostycken. F. var g.m. sopransångerskan Adée Leander
(1873—1935), en tid knuten till Opéra comique i
Paris. A.D.
Floding, P e r Gustaf, kopparstickare (1731—
91), var 1747—55 elev vid den av J. E. Rehn ledda
gravyrskolan. Genom C. G. Tessins bemedling fick
F. 1755 ett reseanslag för att fullända sin utbildning
i Paris, där han tecknade för Boucher, Van Loo,
Vien och Roslin och studerade gravyrteknik för
Cochin, Dupuis och Le Bas. Anslaget utökades
ytterligare, sedan F. uppvaktat de maktägande i
hemlandet med en allegori över Adolf Fredrik som
konsternas beskyddare (1761) efter förslag av C.
A. Berch och teckning av Cochin. F. blev
hovgra-vör 1763 och återvände hem 1764. 1766 upprättade
han med ständernas bistånd en gravyrskola, vilken
på gr. av F:s alltmera framträdande trätlystnad
och egoism fick ringa betydelse som konsthärd
men som spelade en viss roll vid Ritarakad:s
återupprättande 1768. Vid denna blev F. sekr. 1768
och prof. 1773. — F. anses ej utan skäl som
Sveriges förnämste kopparstickare. Flera av hans
figurstick, ss. ”Den ömma modern” och ”Sovande
flicka”, stå synnerligen högt, liksom hans fåtaliga
porträtt, bland vilka märkas Roslins, Ulrika
Fredrika Tessins, Gustav Vasas och särsk. den i
naturlig storlek utförda bröstbilden av Gustav III. I
hans senare arbeten framträder en viss hårdhet
och torka. F. utgav bl.a. ”Handlingar rörande en
ny uppfinning i gravuren” (1766). — Litt.: L.
Looström, ”Den svenska konstakad.” (1887); C. U.
Palm, ”P. G. F. och hans konstnärsskap” (i
”Meddelanden från Föreningen för grafisk konst”, 3,
1896). G.V.
Flodkarp, fiskart, se Barb.
Flodkrabba, Pofamon (Telphu’sa) fluvia’tile, en
ätlig art av underordn. krabbor med framtill bred,
tvärhuggen, bakåt avsmalnande, välvd, brun el. grön
ryggsköld. F. lever i floder och sjöar i
Medelhavsländerna mellan rötter och stenar men går även upp
på land. Den omnämnes redan av Plinius och
finnes ofta avbildad på sicilianska mynt. I varmare
länder förekomma andra arter av samma släkte.
Flodkräftsläktet, Potamob’ius (As^acus),
tillhörande gruppen Macru’ra av ordn. tiofotade
kräftdjur, har i mots. till hummern en slät el. nästan
slät panntagg och sista bröstringen rörlig. I
Europa finnas förutom vår vanliga kräfta*, P-
— 981 —
— 982 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
