Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flodkräftsläktet - Flodkvist, Herman - Flodljus - Flodman, Anders - Flodman, Gustaf - Flodman, Carl - Flodmark, Johan - Flodmusslor el. målarmusslor - Flodnejonöga - Flodoard - Flodområde - Flodpärlmusslor - Flodquist, Waldemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLODKVIST
as’tacus, 3 arter: P. terrentium med smal, nästan
valslik huvudsköld — lever huvudsaki. i
bergstrakter (i Schweiz, Tyskland, Österrike, Ungern,
England och Iberiska halvön) —, P. leptodac’tylus,
sumpkräfta (i Östeuropa, särsk. Ryssland och
Finland), P. palVipes med svarta el. bruna ägg (i
Sydeuropa och s.v. Tyskland). I Nordamerika
förekomma andra arter. O.Cn.
Flodkvist, Gustaf Herman, agronom,
hydro-log (f. 12/t 1875), agronomexamen vid Ultuna
lant-bruksinst. 1901, fil. dr vid univ. i Königsberg 1930
på en avh. om
grundvattenproblemet, förvaltare vid åtskilliga
egendomar och lärare
vid lantbruksskolor,
i:e jordbrukskonsulent
vid Örebro läns
hushållningssällskap 1912
—32, prof, i
agrono-misk hydroteknik vid
Lantbrukshögsk. 1932
—46, prorektor 1934
—40 och rektor 1940
—43. F. har företagit
talrika resor i de
nordiska länderna, i
Tjeckoslovakien, Tyskland, Holland och England
för studier av lantbrukets vattenreglering. Han
har förf, ett 60-tal vetenskapliga avh. och
populärvetenskapliga art. och broschyrer om agronomisk
hydroteknik, jordförbättring, nyodling och
undervisning. Dr-avh. räknas som en grundläggande
undersökning av sambandet mellan de
meteorologiska faktorerna och grundvattenavrinningen, i
vilken påvisas en förut icke beaktad
lagbundenhet i grundvattnets rörelse. F. anses som en av
de ledande forskarna på lantbrukshydrologiens
område. Han är den förste i Sverige, som yrkat
på rent vetenskapliga undersökningar av den
inverkan, som ingrepp i markens vattenhushållning
utöva icke blott på jordens odlingsbarhet utan
också på landskapets natur och biologi. Han var
en av stiftarna av Örebro läns
naturskyddsförening och har lämnat värdefulla bidrag till
inventeringen av länets naturtillgångar, särsk. dess
lövängsområden. A.Wd.
Flodljus (eng. flood-lighf), strålkastarbelysning;
sådant riktat ljus, som anordnas vid
fasadbelys-ning* och för belysning av bangårdar, stora
bygg-nadsplatser, varvsanläggningar, flygfält etc. För
f. använder man speciella armaturer med
reflektorer, ant. enkla dylika av emaljerad plåt (för
korta avstånd) el. mera komplicerade av
spegelglas el. linssystem (för större avstånd).
Flodljus-armaturer, avsedda för stora områden, t.ex.
flygfält, äro ofta utförda för en effekt av upp till
10 kW. R.Ln.
Flodman, Anders August Eugen,
skriftställare (1835—84), student i Uppsala 1854, medl. av
Namnlösa sällskapet, utgav 1867—72 ”Eskilstuna
tidn.”, var 1872—84 litteratur- och teaterkritiker i
”Aftonbladet”. F. utgav ”Kritiska studier” (1872)
samt noveller och romaner (”Blad ur min praktik”,
1860, ”En sjelfständig man”, 1861).
Flodman, Gustaf Ferdinand, ingenjör (1846
—1925), mest känd som konstruktör av den
efter honom uppkallade slidregleringen å
sjöångmaskiner.
Flodman, Carl Samuel, målare och etsare (1863
—88), var elev vid Konstakad. 1883—86, erhöll
kungl. medaljen 1887. I hans produktion märkas
landskapsmålningar och i sht etsningar.
Flodmark, Johan Hugo Andreas, arkivarie,
teaterhistoriker (1837—1927), 1896—1915
föreståndare för Stockholms stads arkiv. F:s ytterst
värdefulla teaterhistoriska forskningar resulterade i
bl.a. ”Kongl. svenska skådeplatsen i Stockholm
^737—1753” (1887), ”Stenborgska skådebanorna”
(1893), ”Bollhusen och Lejonkulan i Stockholm”
(1897) och ”Elisabeth Olin och Carl Stenborg”
(1903). Bland F:s övriga skrifter märkas
”Bell-mansmelodiernas ursprung” (1882), ”Genom
minnets fjärrglas” (1916) och ”Från skolan och gatan”
(1921). F. var en av stiftarna av Samfundet S:t
Erik och Sveriges teaterhistoriska samfund samt
styrelseled. i båda samfunden. Från 1908 var han
även associerad led. av Musikaliska akad. G.Kg.
Flodmusslor el. m å 1 a r m u s s 1 o r, U’nio,
släkte av fam. Unio’nidae, skilja sig från
flodpärl-musslorna genom att skallåset är försett med
sido-tänder och att endast yttre gälbladen tjänstgöra
som yngelrum för larverna, glochi’dium*.
Fram-ändan av skalet är kort, bakre delen lång. F. leva
i floder och sjöar med genomrinnande vatten och
tyckas uppnå en ålder av intill 10 år. Arterna
växla mycket i utseende, varför en mängd
sådana beskrivits; de äro dock endast varieteter
av jämförelsevis få arter. Åtskilliga arter finnas
i Nordamerika, åtm. 3 i Sverige. Även f. bilda
pärlor. O.Cn.
Flodnejonöga, fiskart av nejonögonsläktet*.
Flodoard [flådåa’r], frankisk historieskrivare (894
■—966), arkivarie vid katedralen i Reims, ägde
tidvis stort inflytande på ärkebiskopsdömets styrelse.
Han är främst känd genom två historiska arbeten,
som äro av största betydelse för tidevarvets
historia; det viktigaste är ”Historia Remensis
eccle-siae”, som delvis bygger på diplommaterial och
behandlar ärkebiskopsdömets historia från
grundläggningen till 961. Sin egen samtids händelser
mellan åren 919—966 skildrade han i annalform
(”Annales”). Hans arbeten utgåvos i,3 bd av P.
J. F. Le Jeune 1854—55. Sa B.
Flodområde, se Flod, sp. 973.
Flodpärlmusslor, Margarita’na, släkte av fam.
Unio’nidae, skilja sig från flodmusslorna genom att
skallåset saknar sidotänder och att larverna,
glo-chi’dium*, utvecklas i alla gälbanden. Hos den äkta
flodpärlmusslan, M. margaritif’era, är skalet
mycket tjockt med tydliga årsringar. Den är utbredd
över Nordeuropa, Sibirien och n. Nordamerika,
föredrar rent, kalkfritt vatten, växer mycket
långsamt och skall kunna uppnå en ålder av 80—100
år. Den lämnar mycket vackra pärlor och fiskas
därför även i Sverige, särsk. i Norrlands floder.
En annan art finnes i Sydeuropa och flera i
Nordamerika. O.Cn.
Flodquist, Carl Waldemar, industriman,
uppfinnare (1847—94), bruksföreståndaré vid
Rosendals fabriks-ab:s pappersfabriker i Mölndal 1868
—84, förbättrade sulfitcellulosametoden tills, med
dess uppfinnare, C. D. Ekman, och byggde fabri-
— 983 —
— 984 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
