Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flogopit - Flogrönn - Floka - Flokk - Flolägriga bergarter - Flom, George - Flomborn - Flood, Constantinus - Floorings - Floquet, Charles Thomas - Flor - Flor, Christian - Flor, Margherita - Flora (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOGRÖNN
H4K2Mg6Al2Si6O24, färglös till grönaktig,
uppträdande huvudsaki. i kontaktmetamorfoserade
kalkstenar (se Glimmergruppen).
Flogrönn, se Flygrönn.
Floka, ofta använt namn på växtsläktet To’rilis;
förekommer oftast i sammansättning med något
prefix, ss. för arter av ChaerophyWum,
harfloksläk-tet, Heracle’um, krypfloksläktet, pipfloksläktet,
röd-floksläktet och skärfloksläktet samt libstickan.
Flokk, se Flock.
Flolägriga bergarter, en gammal benämning på
skiktade bergarter i allm. T. Bergman använde
termen i sitt geologiska system för de avlagringar,
som nu benämnas de paleozoiska och mesozoiska
grupperna.
Flom [flåmm], George Tobias,
norsk-ameri-kansk språkforskare (f. 1871), prof, i
skandinaviska språk och engelsk filologi vid lowa State
Univ. 1900, vid Univ. of Illinois 1927. F. har utg.
talrika skrifter i nordisk, framför allt fornnorsk
språkvetenskap och varit flitigt verksam som
textutgivare. Han har även utg. en övers, av Tegnérs
”Fritjofs saga” och redigerade under många år
”Journal of English and Germanic Philology”.
Flomborn [flåm’bårn], ort i Rhen-Hessen (nära
Worms), bekant för de här i början av 1900-talet
gjorda gravfynden från yngre stenåldern. Bland
gravgodset märkas lerkärl med inristade
spiral-och volutmönster, en av de många grupperna inom
bandkeramiken.
Flood, Constantinus, norsk författare
(1827—1908). Ur F:s omfattande alstring må
nämnas: ”Saxe Viks Dötre” (1863), ”Listerlandet”
(1877) samt en mängd sjömansberättelser,
”Stær-ke Jansen” (1887), ”Under Kaperflag” (1895) m.fl.
Floorings [flåTiqz] (eng., till floor, golv,
golv-bräder), exportterm för hyvlade bräder.
Floquet [flåkä’], Charles Thomas, fransk
politiker (1828—96), blev under andra kejsardömet
som en av dess häftigaste opponenter ryktbar för
sin vältalighet, medarbetade i flera av
oppositionens tidningar och deltog 1870 vid republikens
utropande i Paris’ rådhus samt senare i Paris’
försvar. 1871 valdes han till deputerad i
nationalförsamlingen, bildade Ligue d’union républicaine
des droits de Paris samt sökte medla mellan
kommunen i Paris och Versaillesregeringen. 1876 ånyo
deputerad, anslöt han sig till radikalerna och var
1885—88 president för deputeradekammaren, 3/4
1888—13/2 1889 konseljpresident och inrikesminister.
Som sådan bekämpade han boulangismen samt
hade en mycket omtalad duell med Boulanger,
som han svårt sårade. 1889—93 var han ånyo
president för deputeradekammaren och blev 1893
senator. F:s ”Discours et opinions” utgåvos 1885
av A. Faivre. G.Lw.
Flor (ytterst av lat. flos, gen. floris, blomma,
varav även flor, blomstring), tunt, mer el.
mindre genomskinligt tyg (av siden, bomull m.m.);
slöja. F. kan göras i flera olika slags vävnad, ss.
chiffong, gas (krusflor, se Crépe), georgette och
(vanligast) tyll. Beteckningen f. användes dels i
specialbemärkelsen sorgflor om t.ex. florbehängda
standar, fanor etc., dels om en kort ansiktsslöja
på damhattar, vanl. i fin silkestyll, gärna
faso-nerad.
Flor, Christian, dansk folkledare (1792—
— 987 —
1875), cand. theol.
1816, dr phil. och
prof, i danska vid
univ. i Kiel 1825,
medl. av
riksförsamlingen 1848—49 och
av riksrådet 1856. F:s
föräldrar voro
norskfödda, och han blev
i en nationell och
politiskt upprörd tid
från barndomen starkt
nationellt och
nordiskt inriktad; detta
präglade hans
före
läsningar i Kiel och hans arbete bland den
sön-derjydska befolkningen. 1831 utgav han den
mycket lästa ”Dansk Læsebog til Brug i de lærde
Sko-ler” (i senare uppl. kallad ”Haandbog i den
danske Litteratur”), som var den första lärobok,
vilken innehöll svenska läsestycken. Starkt
påverkad av Grundtvig sökte F. jämte Christian Poulsen
öppna regeringens ögon för faran i
slesvig-hol-steinismen och verka för en reglering av
språkförhållandena i Sönderjylland. Då detta
misslyckades, agiterade de för att väcka den danska
befolkningens nationalkänsla. Utan att själv i större
grad framträda verkade F. bakom kulisserna och
skrev agitationstal åt andra sönderjydska politiker,
bl.a. L. Skau. Efter 1848 deltog F. i utgivandet
av ”Dannevirke” och ”Det kongel. privilegierede
Ugeblad for Aabenraa”, till vilket han lämnade
de viktigaste bidragen, danskt nationella men icke
politiska. Också med P. Hjort Lorenzen
samarbetade F., vid försöket att skapa ett liberalt
sles-vigskt parti. 1844 medverkade han, stödd av
kungarikets nationalliberaler, vid grundandet av
folkhögskolan i Rödding, som han själv förestod några
år. Då preussarna stängt den, startade F. 1865
högskolan i Askov. F:s betydelse låg i hans
grundtvigianskt folkliga arbete för att väcka
danskheten och hans stora kännedom om
Sönderjylland, vilken han utan personlig ärelystnad
förstod att låta andra draga nytta av. Som politiker
spelade han icke någon roll. A.O.
Flor, Margherita, dansk operasångerska (f.
1902). F. debuterade i Milano 1923 som Nedda i
”Pajazzo”. 1923—27 var hon knuten till olika
italienska operascener samt deltog 1927—29 i en
italiensk operaturné till Indien, Java, Australien
och Nya Zeeland. I mellansäsongerna gästspelade
hon i Berlin (1924) och i Buenos Aires (1929).
1930 blev F. engagerad till Det kgl. Teater i
Köpenhamn, till vars förnämsta krafter hon numera
räknas. På Stockholmsoperan har hon framträtt
1930, 1932, 1943 och 1944 samt vidare bl.a.
medverkat vid operafestspelen i Pilsen (Böhmen) 1938,
1939 och 1946. Med sin repertoar har F.
införlivat åtskilliga av operalitteraturens förnämsta
sopranpartier, ss. Aida, Violetta i ”La Traviata”,
grevinnan i ”Figaros bröllop”, Pamina i
”Trollflöjten”, Elsa i ”Lohengrin”, Margareta i ”Faust”,
Tosca, Manon Lescaut, Madame Butterfly, Mimi
i ”Bohème” och Liu i ”Turandot”. A.L.
Flora, rom. myt., fornitalisk vegetationsgudinna,
skall ha införts till Rom under Titus Tatius,
dyrkades här bl.a. i ett tempel på Quirinalen. Till
— 988 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
